tisdag 24 juni 2014

Respons

Under tidens gång som jag har bloggat så har jag fått både bra och dålig respons från mina läsare. 
En del har tyckt att det är förskräckligt att jag bloggar om min dotter medan andra har tyckt att det är jättebra att jag skriver om hur det är för oss alla att leva i sådana här situationer. 

Jag är alltid noga med att här ute på bloggen försöka vara så anonym som det nu går. Inte för min egen skull för jag bryr mig inte ett smack om folk förstår vem som egentligen är cajsawarg, men för mina anhörigas skull. 
E och hennes syster vet om att jag bloggar och de båda läser min blogg lite nu och då, vilket jag tycker är trevligt.

I morse såg jag att jag hade fått ett meddelande redan för en månad sedan av en ung tjej som har problem och hon var så " glad " över min blogg. Hennes problematik är inte direkt att skära sig men hon har likväl problem på andra plan inom självdestruktiviteten. 

Det jag vill säga är att till alla ni som kämpar för att må bra och till alla föräldrar till dessa unga fina människor - prata, försök förstå varandra och framför allt lyssna och ta till er. Det sistnämnda gäller framför allt föräldrar! 

Har era ungar problem så ta det på allvar och se till att de får hjälp innan det har gått på tok för långt. Nonchalera inte beteendet och tänk inte att det går nog över, ska du se.... 

Jag som mamma till E som har följt hennes upp och nedgångar under sju - åtta år önskar att BUP hade tagit hennes sjukdom ( ja det är en slags sjukdom att vara självdestruktiv ) på allvar. Då hade det kanske inte gått så långt som det har gjort!

Att avfärda allting med att det är bara små rispningar och inget att b bry sig om, att säga till oss föräldrar att vi inte ska prata med vår dotter om skärningarna eftersom det kan trigga henne mer, att säga att hon inte har ätstörningar när vi som mamma och pappa såg något annat.....så fel, fel fel.....

I dag handlar det ju inte längre om små rispningar utan om skador som går ända ned i artärer, om kirurgi, om limningar, om fula breda ärr för livet både i själ och hud....

Matfronten är det nog bättre med även om E fortfarande äter små portioner. Hon kommer antagligen alltid att vara liten i maten och petig. Det är en del av henne som den hon är och kanske alltid har varit.

Mamma ringde i morse och vill ha hjälp med att handla och att jag skulle skjutsa henne till lasarettet. Hon berättade att hon knappt hade klarat av att köra hem från stugan på grund av smärtorna i rygg och höft. Det har blivit så mycket värre!

Hon ska nu börja med mer morfin i även en snabbverkande form och jag lovade att hämta ut det senare i dag. Om hon sedan väljer att fara ut till stugan igen så ska jag skjutsa ut henne. 
Hon vill helst slippa att ansöka om färdtjänst! 

Pappa är kvar på geriatriken! De tar en massa prover och i går hade de röntgat hans hand och handled då han har ont. Förmodligen så har han väl gjort illa sig i fallet på fredagkväll då han sedan kravlade runt på golvet i sina försök att ta sig till sängen. 

Jag har varit i kontakt med zoo angående Es marsvinsungar då det är hög tid att hon säljer dem nu. Ingen har nappat på annonserna så det måste bli zoo som köper in dem. Jag hoppas att de gör det som lovat från början. 
E skulle i dag träffa läkaren och sedan höra av sig och berätta vad som blev sagt. 

I går skickade min andra dotter J en bild på mitt barnbarn som hade varit lite sur och grinig, hade hämtat sin kudde och lagt sig på golvet och somnat. Så kan det bli efter en lång dag på dagis!

Jag längtar så mycket efter lillan men har inte haft tid och ork att umgås med mitt barnbarn. Hoppas på att ändå kunna låna henne någon dag i helgen! 

 


Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...