torsdag 31 juli 2014

Planeringen

I dag for vi till blomsteraffären och valde en krans samt blommor och där efter satte jag mig väl hemma igen och knåpade ihop en dödsannons. 
Fann en sådan fin dikt som är klockren vad det gäller mamma och den lyder så här:

Frid susar träden kring stugan Du älskat
Farväl bugar blommorna Du vårdat så
ömt.
Tack viskar fågeln, som var morgon Dig
hälsat.
Tyst sjunger vinden,
Vila i frid

Jag saknar henne så fruktansvärt mycket men är så otroligt tacksam över att mina älskade flickor fanns vid sin mormors sida både under torsdagen och fredagen ända till dess hon somnade in. 
Det är starkt gjort!

Mamma visade att hon hörde dem genom att trycka deras händer och genom att vända sitt huvud mot dem och öppna sina ögon när de sade att de visste att hon älskade dem.

Det var också som att hon hade väntat på att de skulle komma tillbaka från middagen de hade ätit hemma. För strax efter så somnade hon ju in. 

Jag talade med E i dag! Hon berättade detta och nytt för mig var att mamma hade tryckt deras händer. Det är så tydligt att hörseln är det sista som försvinner och jag tror att hon kände sig trygg i vetskapen om att flickorna var vid hennes sida. 

Hon hade inte velat att jag skulle vara med när hon dog vilket hon sade till mig när vi kom in på det medan hon låg på onkologen. 
Jag förstår så här i efterhand att det berodde på att hon visste att det skulle bli jobbigt både för mig och henne i den stunden. Vi stod varandra så väldigt nära och hade kommit extra nära varandra de sista månaderna. 

E kände att hon inte var så ledsen ändå eftersom hon visste att hennes mormor hade vetat om att de var där och att de gav henne ett sådant fint avslut. Visst tyckte hon att det var lite läskigt att hennes mormor var så sjuk och såg så döende ut men hon är ändå nöjd med att ha varit där. 
Hon lovade sin mormor att bli frisk! Det kan jag säga med all säkerhet att det nog kändes skönt för henne att höra, för hon älskade E så väldigt mycket och ville verkligen se henne frisk utan sitt självskadebeteende. Nu hoppas jag att det blir så också! 

Har mitt barnbarn här i kväll eftersom hon ville komma hit och längtade efter mig. Självklart fick hon komma!
 

Så tungt!

Jag gick en mil i dag med Daisy och egentligen är det fel ras för mig att dra med på en långis. Skulle ha haft en sprinter jag och inte en hund, som går en meter bakom mig ;-).

Gick förbi pappa också och han måde ju inte så bra! Han klagade på trötthet och är förstås väldigt ledsen. Det är inget han direkt visar men när jag brast ut i gråt efter att ha varit in i mammas sovrum, så fick han också tårar i ögonen. 
Det var jättetungt att gå in i hennes rum där alla hennes saker och kläder som hon har haft på sjukhuset och Axlagården stod kvar. Det luktade sjukdom i rummet och kläderna luktade mamma från hennes sista tid. 
Jag kände mig villrådig angående hennes kläder som var smutsiga. Skulle de tvättas eller slängas?! Valde det förstnämnda och ska köra i gång en maskin hos pappa under eftermiddagen. 

I tvättstugan hos dem hängde lakanen som jag hade tvättat upp åt mamma sist jag var där nere. Det brast för mig igen när jag såg dem! 

E skickade mig en MMS bild på kläder som hon har inhandlat till begravningen. De såg bra ut! Själv måste jag också köpa mig något att bära. Har ett par svarta byxor men behöver en tröja eller en skjorta också. Får se vad jag finner!

Det blir bara de närmaste som får närvara på begravningen och efteråt kommer vi att samlas på ett värdshus. 
Mammas urna kommer att hamna på Sandbacka tills dess någon av oss anhöriga hämtar den. 
Vad som sedan sker med askan vet jag ej!

Jag kommer inte ihåg om jag har berättat detta men dagen efter mammas bortgång så fick min ena dotter vara med om något underligt. Hon var på besök hos sin pappa och ensam hemma för tillfälligt. 
Hon satt i soffan i vardagsrummet när hon fick se lampan i hennes pappas sovrum tändas och släckas två gånger samtidigt som hon hörde knäppet som när man slår på strömbrytaren. 

Min dotter kände så starkt att det var hennes mormor som var på besök och blev aldrig rädd. Hon har inte varit speciellt mycket för att tro på det andliga, men efter denna händelse har hon ändrat åsikt.

 



 

 

onsdag 30 juli 2014

Hemma igen

Sitter här efter att ha landat på alla sätt och vis! Städade efter hemkomsten då hundarna hade pinkat någonstans i köket för det luktade pink. 
De blev överlyckliga över att allting nu är som det ska vara!

I morgon blir det en träff med pappa och min bror angående begravningen och hemtjänst. Jag har erbjudit mig att fortsätta städa hos honom. Det känns som att bara för att mamma nu inte längre lever så ska jag inte sluta städa. Jag vill göra det för honom! 

Skrev till Birkan Tore i dag ( medium ) :  I wonder if i will reach any sign from my mother. She died twelve days ago and unfortunately i was not there when she passed away ( am in Turkey for holiday ). She will be missed as the most beautiful and kindness woman ever.

Fick detta som svar: so sorry for your loss, sweetie. these things and timing are never coincidental and they happen exactly when they need to. and yes, you will.

Nu åskar det så jag får avsluta skriveriet fort!


 

tisdag 29 juli 2014

Akuten

Min dotter J chattade med mig i går kväll och berättade att hon hade så hemskt ont i magen att hon skulle åka och kolla upp den på vårdcentralens jour. Hon själv tippade på att något var galet med gallan men läkaren på vdc tog prover och konstaterade att hennes tarm var inflammerad.
Han skickade flickan vidare till akuten men efter en hel natt sittandes med magsmärtor så meddelade den läkaren hon träffade där att hon fick åka hem. Det fanns inga lediga vårdplatser och de kunde ändå inte göra något på natten.
Först så trodde dem att blindtarmen var inflammerad men en röntgen visade en inflammation på tarmen. Dock inte blindtarmen!

Vidare så såg de något konstigt med den ena äggstocken men efter ett besök på gyn så visade det sig att dottern har en cysta.

På fredag ska hon tillbaka för en undersökning på gyn. Då får vi se om de vet något mer.

I morgon bär det av hem igen! Jag kan inte påstå att jag längtar. Begravningen är den 7 augusti och det kommer att bli urjobbigt.

lördag 26 juli 2014

Inlagd

Dagarna rusar i väg och jag har kunnat slappna av mer och ha roligt mellan varven. Men så kommer ett il när jag tänker på mamma och börjar på att gråta.

Vi har alla dagar utom en varit på stranden och det har varit mellan 29 - 31 grader i havet. Riktigt skönt!

Pappa är inlagd igen för sitt onda knä men ska skrivas ut i morgon. Min bror oroar sig för hur han ska klara sig då han knappt tar sig upp ur sängen igen.

Det där med hemtjänsten är ännu inte klart vad jag fick höra i kväll. Mötet hade inte varit så lyckat och pappa hade bara fått höra vad de inte gör. I nästa vecka skulle ett nytt möte hållas och har jag bara kommit hem, så tänker jag be om att få närvara.

E skulle ju höra med Malin om hon kunde tänka sig att sjunga på mammas begravning. Tyvärr så gick det inte! Jag misstänker att den egentliga orsaken är ovilja men nu har vi i alla fall frågat. Hade jag själv haft en sångröst så skulle jag sjunga men då flyr väl begravnings gästerna fältet.

På torsdag i nästa vecka ska jag och min bror samt vår pappa träffas och samtala om den stundande begravningen. Jag ser inte fram mot det!
I går klockan 21.00 så tände vi ett värmeljus på vår balkong till mamma. Det var då en vecka sedan hon dog!

onsdag 23 juli 2014

En vecka

I dag är det en vecka sedan vi hälsade på mamma på Axlagården för att säga hej då eftersom vi skulle resa till Turkiet senare på kvällen.
Hon låg och sov när vi kom och kunde vare sig prata eller titta upp med sina ögon. Kraftigt drogad och mycket dålig!

Jag smekte mammas panna, pussade kinden och höll hennes händer medan jag sade till henne att jag älskade henne. Hon hade försökt att prata när vi just hade kommit men inte lyckats få fram orden. När jag sade att jag älskade henne så gjorde hon en kraftansträngning och sade: Jag vet! Sedan bad hon oss gå för att det blev så avigt.
Förmodligen så blev det jobbigt för henne att inte kunna prata eller se på oss och märka min oro och sorg.

Jag sade till henne innan vi gick att vi ses om två veckor. Egentligen så trodde jag nog inte på det själv men tänkte att antibiotikan som de hade givit mamma samma morgon, mot en urinvägsinfektion skulle göra henne piggare.

När sköterskan ringde från Axlagården på fredag kväll och berättade att mamma hade somnat in så sade hon även att mammas försämring hade börjat redan på måndagen.
Då hade hennes ben inte burit henne mer och hon kunde inte längre ens försöka äta eller dricka.
När vi var där på måndagen så sade mamma precis innan vi skulle gå att det kändes som att hon var förlamad i benen.
Hon hade ringt på personalen för att få hjälp till toaletten så jag tror att det var då som de märkte att hon hade tappat gåförmågan. Vi for ju innan det!

Hon blev törstig då vi var där men sade att hon kände sig som en sengångare och kunde inte fatta tag i glaset. Jag hjälpte henne med det men hon tog bara en liten klunk och sade att inget smakade längre. Hon hade inte velat äta!

Att livet nu ska gå vidare utan mamma känns konstigt och mycket sorgligt. Hon kommer att vara saknad av många eftersom att hon var en sådan fin människa.
Det kommer att bli tungt att komma hem till vardagen och möta tomheten, gå på begravningen och påminnas om mamma i allting runt omkring.

E är inte lätt att nå! Jag har messat, skrivit på messenger och quizkampens chatt utan framgång. Det är ovanligt att hon inte svarar. Hoppas allt är så okey som det kan bli! Jag tänkte förut i dag att jag orkar fan snart inte mer....år ut och år in med hennes självdestruktivitet där hon inte gör så stora framgångar som vi alla hade önskat och som säkert hon själv också vill ( säger som mitt barnbarn: Så klart! ). Det som jag håller på att lessna på är hennes ovilja till att trappa ned på mediciner för att se om hon behöver alla piller, som hon äter. Jag är också trött på att hon inte ens kan överväga att göra ett besök på Lenagården och låta dem göra en bedömning. Det hade ju faktiskt kunna vara något för henne och kanske hade landstinget kunnat betala en vistelse där. Om E bara själv gav det en chans!

tisdag 22 juli 2014

Begravning

Min ena dotter skrev till mig i eftermiddags att hennes morbror samt morfar hade meddelat henne att begravningen blir den 7 /8. Förmodligen i ett kapell då mamma inte längre var med i kyrkan. Ingen präst kommer att närvara men någon blir det väl. Det här med att E skulle höra med Malin får vi lägga på is så länge då det finns vissa regler och pappa inte riktigt visste vad som gäller. Synd för jag hade velat ha med henne eller någon annan bra sångerska. Men vi får se vad det blir i slutändan.

Klart är i alla fall att det kommer att bli sååå jobbigt med begravningen och allt annat som sedan kommer.
Jag gruvar för att sitta där i kapellet och jag gruvar för att ta hand om mammas saker vid senare tillfälle.
Hennes mediciner, sängkläderna i sängen både ute i stugan och hemma, hennes kläder, stickning och så vidare.

Jag gråter fortfarande mycket och känner ett tomrum och ångest om kvällen. Stundtals så känns det dock bättre. Mina döttrar känner inget annat än att de förstås är ledsna. Men efter att ha närvarat under sin mormors insomning så känns det lättare för dem. De är glada att de var med och gav henne ett fint avslut.
Jag är så stolt över dem!

E är utskriven från psyket och åter på sitt boende. Hoppas att hon kan vara hemma nu och inte måste tillbaka snart igen.

Fick bli en pina colada i kväll på hotellet och den var supergod kan jag ju säga. Där kunde de blanda drinkar!

söndag 20 juli 2014

Under tvång

Jag började undra när E egentligen ska skrivas ut igen då hon snart har varit inlagd i två veckor. Fick svaret att det vet hon ej därför att hon är där på tvång då hon hade vägrat att läggas in.

Jag blir bara så trött på det här eländet! Ungen blir inte bättre och åker in och ut på psyket med ångest och självmordstankar. Försöker förmå henne till att vilja söka till Lenagården ifall det skulle kunna hjälpa henne att bli frisk. Men hon vägrar att ens tänka på det!

E skulle i dag fråga en personal på boendet som är sångerska om hon kan sjunga som en bro över mörka vatten på begravningen. Men det glömde hon bort! Hoppas att Malin som hon heter kan och vill göra det.Tror i och för sig inte det men då har vi ju frågat i alla fall.

I dag gick det hela trettio minuter ( på ett ungefär ) som jag inte tänkte på mamma. Men annars så gråter jag i tid och otid. Tänkte i dag på stranden att när tårarna kommer så är det bra att ligga i vattnet och guppa. Där ser ingen när jag gråter!


Ofattbart

Jag har så svårt att ta in att mamma är död men vet ju att det är så.... Önskar att det hela var en mardröm och att när jag kommer hem, så kan jag ringa henne och hörs hennes röst.
J skickade mig två bilder tagna efter bortgången då personalen föreslog det så att jag fick se.
Den ena bilden är på mamma där hon ligger tvättad i sina fina kläder i en renbäddad säng med sin älsklingssjal om axlarna och armarna utanför täcket. Det ser lite onaturligt ut men det ser också fridfullt ut. Ansiktet var sig inte riktigt likt och det syns att livet hade runnit ur kroppen men armarna och händerna var som alltid.

Det blev jättejobbigt att se kortet men jag är ändå glad att jag fick bilden skickad till mig. Att sorg gör så ont...

Flickorna är glada över att de var med sin mormor och känner att hon fick ro och nu slipper lida mer. Cancer är en lömsk sjukdom ( som mamma sade ) och på slutet gick det äckligt fort.

Jag är otroligt stolt över mina döttrar för deras mod och engagemang och stöd och jag kommer aldrig någonsin att glömma deras omtanke om både sin mormor och morfar.
J är nu hos honom för att kolla hur han mår!

Jag fick ett mms från min kusin med en vacker duva och orden att hon tänker på mig.

fredag 18 juli 2014

R.I.P

Klockan 21 i kväll somnade mamma in med mina älskade flickor vid sin sida. De hade sagt till henne att de skulle hem och äta och sedan komma tillbaka. När de återvände så satt de med hennes händer i sina och sade till henne att de visste att hon älskade dem och pussade henne. Då tittade hon upp på flickorna, tog ett djupt andetag och somnade sedan in. Det var som att hon hade väntat på dem och de upplevde det som att hon var trygg med dem vid sin sida.

Jag har inte hunnit förstå innerbörden av det hela och är chockad. Skakade med hjärtklappning och tårar som flödade och klamrade mig fast vid A.

Nu kläs mamma fin med flickornas hjälp och sedan ska bårbilen hämta henne för färd till lasarettet. Nu börjar det här med begravning och allt. Hon ville brännas!

Men först så har flickorna plockat fina blommor och tänt ett ljus i sin mormors rum.

Älskade älskade mamma nu är du på molnen som ditt barnbarns barn säger ♥ Vila i frid! Vi ses!

Till mina underbara döttrar: Ni har varit helt fantastiska mot er mormor. Tack vare er så fick hon dö i trygghet!
Jag är så stolt över er och kommer aldrig att glömma ert mod och ert engagemang.

Nu är det nära

I eftermiddag fick jag ett telefonsamtal ifrån Axlagården där mamma ligger. De berättade att tillståndet har försämrats och att mamma i morse hade en väldigt lös mage och att hon inte har långt kvar. De hade försökt att nå min bror utan att lyckas.

Pappa hade varit där i morse och min mammas bror med fru och deras ena son var hos henne på dagen.

Jag smsade mina flickor och berättade för dem att deras mormor är sämre. J tog ledigt från jobbet och mötte upp E som var på stan och fick skjuts till Axlagården.

De är så fina med sin mormor! Sitter på varsin sida om henne och håller hennes händer och talar med henne. De tycker att hon verkar reagera ibland på deras röster, men hon är ju inte vid medvetandet direkt. Hör gör hon säkert ändå.

Jag är så fruktansvärt ledsen! Var tar man vägen med sin sorg, vad lindrar den....

E och hennes syster är beundransvärda, tappra och helt underbara med sin mormor. Hur länge de stannar hos henne vet jag ej.
Min bror har också varit hos mamma nu en sväng med sina söner men for sedan. Fråga mig inte varför men jag tror att han har svårt att se mamma döende.

torsdag 17 juli 2014

Turkiet

Efter en lång natt fylld med ångest och ledsenhet där jag den ena stunden ångrade mitt beslut att åka till Turkiet för att i nästa stund känna att jag gjorde rätt, så begav vi oss i morse till stranden. Tårarna ligger på lur hela tiden och det är omöjligt att släppa tankarna på mamma och jag ser henne i mitt huvud, som jag såg henne igår.

Har ändå njutit bitvis av dagen på stranden och det härliga vädret och hjärtklappningen har nästan släppt.

Mina flickor besökte sin mormor i eftermiddag! Egentligen så tänkte de åka dit redan i går kväll men E fick inte permis från psykiatrin. Trots att hennes mormor är döende! Hade hennes mormor dött i natt så kan jag lova att jag hade rivit upp himmel och jord när jag var hemma igen över det beslutet.

Mamma hade sagt att hon älskar dem och lyft en arm o kramat E ( J också så klart ). Hon hade haft ögonen öppna hela tiden och verkade också förstå att jag är i Turkiet nu. Men flickorna tror ej att hon lever till dess att jag kommer hem igen. Men J pussade sin mormor från mig.

Mamma hade sagt att hon ville ha vatten o då kom en sköterska in och stoppade en tuss i hennes mun som hon sög i sig vatten från. 

Flickorna tycker att det känns bra att ha varit där och att de har fått ett avsked. De far nog dit i morgon igen! Om de hinner...

onsdag 16 juli 2014

Ringer runt

Vi åkte förbi pappa en sväng för att berätta för honom hur illa det är med mamma men han visste redan om det då han hade åkt dit och hälsat på henne på eftermiddagen.
Han satt i sängen rödögd och i telefonen med en av mammas bröder och berättade för honom att nu är det slutet. 

Jag har sänt ett sms till min moster och morbror tidigare efter vårt besök hos mamma och ringde nu också upp dem. De hade precis läst mitt sms och även pratat med pappa. Min kusin hade varit hos mamma i dag på besök men som sagt....mamma är okontaktbar!

Jag gråter floder nu och är uppriktigt lite chockad fastän jag har vetat hur dålig hon är. 
Det är väl det att det har gått så fort!

Trots det så tänker jag åka bort och vet ni.....jag ska bada för mamma, jag ska sola för mamma, jag ska äta och dricka gott och skåla med mamma i mina tankar var än hon befinner sig. Älskar dig oändligt mycket mamma och hoppas att du kommer till en plats där solen alltid skiner, där smärtor ej existerar, där glädjen står högt i tak och där kärleken frodas och där du får träffa alla dina nära och kära, som är avlidna. Jag hoppas att de väntar på dig och tar emot dig, älskade mamma.

Puss och Kram din dotter //

Döende

Vi har precis kommit hem efter att besökt min mamma och hon är förmodligen i sluttampen nu av sitt liv. 
Hon var knappt vid medvetandet men uppfattade ändå att jag sade att jag älskar henne för hon svarade: Jag vet! 

Vi var inte där mer än tio femton minuter och gick sedan för att tala med en läkare som bekräftade våra farhågor. Mamma har fått en bakterie i urinet som de har satt in antibiotika för men hon är så skör att de inte kan lova att hon lever i två veckor till. 
Hon hade hallucinerat i morse och haft mardrömmar så de hade givit henne medicin mot det och förstås smärtstillande i max dos.

Hennes ansikte hade antagit en gråaktig ton och näsan hade blivit lite spetsig och ansiktet urholkat bara så där - så fort....

Läkaren sade att mammas tillstånd har försämrats bara sedan måndagen, att det har gått väldigt fort och att nu när hon är så väldigt sjuk, så kan vad som helst hända när som helst.
Vi har riktat in oss på att det här var sista gången vi träffade mamma och jag smekte hennes panna, kysste den och höll hennes händer medan jag lågt pratade med henne och om och om igen berättade hur mycket jag älskar henne.

Vi talade med läkaren om det här med vår resa och berättade att vi åker utomlands i kväll i två veckor. Hon kunde inte råda oss till vad vi skulle göra men jag kom fram i samråd med läkaren att ändå åka. 
Dels för att jag inte vill vara med när mamma dör därför att jag vill minnas henne som den hon har varit och dels så kan jag ändå inget göra åt situationen. 
Både mamma och pappa har sagt till oss ( mamma i förra veckan ) att ändå åka till Turkiet och jag tar dem på orden och far.

Mamma kommer att finnas i mina tankar dag som natt precis som hon alltid finns nu.


tisdag 15 juli 2014

Inget besök

Pappa for aldrig till mamma då han först hade ringt till henne och fick höra att hon var så drogad att hon inte kunde prata. Han hörde i alla fall inte vad hon sade och valde då att stanna hemma.

Han hade själv varit till vårdcentralen som jag nämnde tidigare och fick hela armen omlagd. 
I morgon ska han på skelettröntgen hela dagen på lasarettet och klockan 15 kommer de från kommunen angående hemtjänst. 

E är kvar på psykiatrin och mår inte så värst bra. Hon har både ångest och självmordstankar fortfarande. Natten mot i morgon blir det en vecka som hon har varit där.
Jag hoppas att hon snart börjar må bättre och kan åka hem till sitt eget och att självmordstankarna försvinner. 

Jag hoppas också att inget händer medan jag är borta. Att mamma inte dör, att E inte gör något dumt och att pappa inte försämras han också. Han har ju sina proppar i lungorna kvar som han ger sig själv sprutor för. Vätskan i lungorna är också kvar!
Han klagar över sin trötthet och såren på armarna ser inte snygga ut....

I morgon ska vi då hälsa på mamma och jag önskar att hon är lite mer kontaktbar än vad hon har varit de sista dagarna.




Grattis mitt älskade barnbarn

I dag fyller mitt barnbarn fyra år och hon har fått tårta hos sin mamma men kommer snart hit för att sova över då hennes mamma jobbar kväll. Jag vill dessutom träffa lillan innan jag åker!

Det blev en joggingrunda på 10, 08 km denna morgon, dock utan hund. Tog med mig Baltazar men han vägrade att ens gå ( vet väl hur långt det blir ), så jag fick ringa efter hämtning av honom och fortsatte sedan själv.

Efter duschen åkte jag och handlade åt pappa! Han ska eventuellt hälsa på mamma i dag på Axlagården men först ska han till vårdcentralen och se till att få sina sår omskötta. 
Han mådde inte riktigt bra i dag och berättade att han frös fast det var så varmt inne och ute för den delen med. 

Nu väntar jag på tösen som ska få en liten present och sedan måste det packas inför resan. I morgon bär det av med blandade känslor denna gång. 

Grattis alla ni som fyller år i dag! Ni är ett par stycken ;-)


 

måndag 14 juli 2014

Besök

Efter milen i morse så for jag och min kompis ut till stugan och hämtade lite prylar och grejade med badtunnan.
Jag ser fram mot det första badet i grytan i höst!

Tog mig sedan en tupplur och i kväll har vi varit och hälsat på mamma. Det var meningen att båda mina döttrar skulle följa med men E lämnade återbud då hon hade så ont i huvudet. 
Däremot så följde hennes syster med och fick träffa sin mormor, som var piggare än i går men ändå inte fräsch. 

Mamma är helt klart påverkad och har Fenthanyl plåster på sig samt att hon får sprutor med smärtstillande. Hon är lite förvirrad och pratar om när hon ska hem så ska hon börja på att måla igen. Mamma är väldigt konstnärlig och har gjort många fina tavlor var av en jag har upphängd i vardagsrummet. 
Hem kommer hon nog dessvärre inte igen till min och alla andras stora sorg...

Hon bekräftade det vi redan hade misstänkt att cancern som har spridit sig till lymfkörtlarna i bland annat magen ligger och trycker på ischias nerven och där med ger nervsmärtor.
Det är alltså inget som går att göra något åt! 
Mamma sade att det var tokigt att det har blivit så här och sedan sade hon att det är tråkigt att det gick så här.

Vi gör ett besök hos henne på onsdag innan vi åker utomlands och sedan kommer mina flickor att hälsa på henne under min frånvaro. E vill så gärna träffa sin mormor och jag sade till tjejerna att de kan ju åka dit när de vill. 

I morgon kommer mitt älskade barnbarn hit och det är ju hennes fyraårsdag då. 
Så något blir det väl att hitta på för henne!

Pappa ska ringa kommunen i morgon angående hemtjänsten och det känns bra. 
Hoppas att de kan sätta in hjälp fort!

Min moster och morbror var och hälsade på mamma i dag och jag är ganska så säker på att de blev förskräckta över att se hur hon mår. Det har gått så fort på slutet och det smärtstillande hon får gör sitt till förstås. Men nu ligger hon bara som en säck i sängen och sover mest hela dagarna. Det är så sorgligt!


söndag 13 juli 2014

Begränsningar

Något som jag har tänkt på och som även A har reflekterat över är att jag inte kan ta in för mycket jobbigt runt omkring mig. 
Att min mamma är dösjuk, att min pappa är också sjuk och att min dotter har psykiska problem är mycket att ta in när det blir så känslomässigt nära. 

Jag tror att kroppen eller kanske hjärnan sätter upp en spärr för att jag ska orka med allting som händer och sker med dem jag älskar.
Det första som jag nämligen tänker på när jag vaknar om natten eller morgonen är mammas sjukdom och tårarna kommer dag som natt.
Det andra som jag tänker på är hur vi ska få pappa att förstå att han behöver hemhjälp snarast och det sista som jag tänker på är min dotter. 
På något sätt så sållas det ut och tas allt eftersom! 

E har jag inte orkat ha så mycket kontakt med de sista dagarna och det är lite olikt mig. Jag brukar vara snabb på att smsa henne varje dag för att höra hur hon mår men nu har det glömts bort totalt. 
Först i kväll har jag försökt att nå henne!
Men det här med mamma upptar alla mina tankar just nu och mer orkar jag liksom inte med.

Jag befarar att mamma inte lever till jul! Gör hon inte det så kommer jag absolut inte att vilja vara hemma och fira julen så där tätt in på. 
Allra helst så skulle jag vilja åka till Thailand över julen och nyår och sätta in hundarna på pensionat. Men jag kommer inte att ha råd med min usla pension. 
Hur mycket jag än försöker att lägga undan så kommer det inte att gå....

Djurskyddet i Umeå har ute en efterlysning efter ägarna till en katt i Bjurholm som upphittades i en skog.
Följande information går att läsa:
Hankatt upphittad i en skog i Bjurholm. En bit ifrån några hus. Okastrerad. Trött och uttorkad annars i fint skick! Känner du igen kissen? Kontakta oss på Facebook, mejla Info@djurskyddetvasterbotten.se eller ring 090-142111

Känner någon igen katten så hör av er till Djurskyddet!
 



 

Ortopeden

Ortopeden i Umeå behöver folk! 
Kolla in det härliga gänget som du får jobba med om
du söker jobb där:

KOLLA HÄR 



En förklaring

När vi kom in till mamma så låg hon och sov! Hon var rejält omtöcknad och förvirrad och framför allt så trött. 
Ögonen var på halvstång och hon somnade litegrann mellan samtalen. 
Efter ett tag så tycker jag nog att hon piggnade på sig aningens aningens.

En sköterska kom in och förklarade att mamma hade haft sådana smärtor som började redan i fredags efter vårt besök och att i morse så hade hon legat ihopkrupen i sängen i en båge med smärtor from hell. 
De hade inte ens kunnat röra henne och fick först ge mamma en spruta med ett morfinpreparat. När den inte var tillräcklig så gav de henne ytterligare en spruta. 
Sedan var det god natt för lilla mamma och hon kommer inte ens ihåg att jag hade ringt i dag.

Smärtorna i hennes rygg är bland annat nervsmärtor fick vi veta i dag av sköterskan. 
Om de beror på cancern eller mammas gamla skador i ryggen vet jag inte riktigt, men det kanske är en kombination.

Ganska säkert är ändå känns det som - att om hon vore smärtfri i ryggen och inte behövde gå på morfin, så hade hon säkert kunna vara uppe till en viss del.
Det är nog inte cancern som tar knäcken på henne nu utan det är förmodligen alla starka medicinerna. 
Mamma liksom oss är rädd att organen lägger av!
 

Nu har vi handlat det absolut sista inför resan! Lite godis och annat onyttigt men som är så gott att äta efter en hel dag på stranden i värmen. Det blir att bunkra upp på balkongen om kvällen med en kall öl till.




Neddrogad

Jag ringde min mamma för en stund sedan och sitter nu här alldeles omskakad. 
Hon var så dålig och neddrogad att jag inte kunde höra vad hon sade. Inte mer än att hon slemmar igen! Hon sluddrade vansinnigt mycket och var nog knappt medveten om att jag ringde. 
Jag hörde att någon var inne hos henne och jag avslutade samtalet fort, men vet inte ens om mamma hängde med i att jag lade på luren.

Ringde sedan till min bror och berättade allting och senare i eftermiddag ska vi åka upp till mamma. Jag hoppas att hon är lite piggare då! 
Jag får panik när jag hör hur hon låter och blir så fruktansvärt ledsen. Det är smärtsamt!
Att det kan rymmas så många tårar hos någon....

Började denna morgon med en kombinerad jogging / promenad runda på 10,26 km. Det är en varm dag och kroppen kändes trött så det blev en plågsam runda.
 


lördag 12 juli 2014

Hälsning från andra sidan

Jag ska medge att jag tror på det andliga och har så gjort i flera år. Det har hänt en del underliga saker i hemmet under årens lopp men nu var det ett tag sedan. 
Nu när det har varit så tungt så har jag i min tysthet bett min avlidna mormor att " ta hand " om min mamma när hennes tid är slut. Jag har även i mina svåra stunder när jag har varit jätteledsen bett både han där ovan och alla mina avlidna släktingar om hjälp och stöttning.
När jag har varit så förtvivlad och tårarna har flödat....

Nu är det ju som det är med allting och en del tror på det övernaturliga medan andra inte gör det. Min mamma till exempel är absolut inte den som tror på sådant och jag tror inte heller att hon tror på någon gud.
MEN hon har varit med om en nära döden upplevelse eller vad man ska kalla det.
Hon opererade sin rygg för många år sedan och något hände under operationen. Hennes hjärta stannade och de fick ge henne sådana där hjärtstartar grejer ( ja ni hör ju vad lite jag vet om sånt ). Vid tredje försöket fick de igång hennes hjärta igen. 

Jag minns det där mycket väl för jag och pappa hälsade på henne efter operationen men fick inte träffa henne. Hon låg på IVA och de ville inte säga vad som var fel. 
Det fick vi veta senare!

Mamma berättade efteråt för mig och min svägerska att hon hade sett ljuset och att hon hade sett sig själv ligga där på operationsbordet. 

Jag är inte troende i den grad att jag tror på gud ( men något tror jag på ) men vissa saker kan ej förklaras. 

I kväll fick jag ett meddelande från en god vän vars vän som är medial i sin tur hade en hälsning som förmodligen var riktad till mig. Lite rysningar gav det allt! 

Vi har varit på marknaden i dag och det var riktigt trevligt. Oftast så köper jag inte så mycket men ett gäng sockar till mitt barnbarn och till mig själv blev det. 
Den lilla tösen fyller fyra år på tisdag! Nu ska hon förstås inte bara få sockar till födelsedagen men hon hade önskat sig rosa sockar. ALLTING ska vara rosa numera! 

E skrev tidigare i dag och frågade om jag hade ett par hundra kronor att låna ut till henne då hon skulle ut o fika och äta middag med en personal från psykiatrin. 
Egentligen så har jag inte de pengarna men så klart att jag gav henne en slant ändå. Hon måste ju få komma sig ut och ha trevligt! 

Hon mådde hyfsat i dag och en medicinökning gjordes i tisdag på Abilify. Det brukar tydligen ta en vecka innan den börjar ge verkan! Gör den inte det så får hon ta upp med läkaren om att byta till en annan sort eller till den förra hon åt. Trots de biverkningar som den gav!

Jag har inte pratat med min mamma i dag då jag drar mig lite för att ringa till henne. Hon ligger oftast och sover och har ont och då vill jag inte störa henne. 
Däremot så for jag en sväng till pappa för att kolla läget och han låg i sin säng. Han sade att han är så trött nu för tiden! Jag oroar mig lite för honom om hur det ska gå när jag är utomlands. Tur att brorsan finns också fastän han jobbar om dagarna.

Har ni tänkt på att många liksom plutar med munnen när de ska bli plåtade. Då kan det se ut så här om man inte passar sig ;-) OBS: Skämt!!



fredag 11 juli 2014

Besök på Axlagården

För 21 år sedan var jag på Axlagården ( hospicevård ) och besökte min mormor, som låg för döden. 
Det blev bara ett eller två besök för sedan insjuknade jag i influensa och vid ett telefonsamtal med min mormor, så lovade jag henne att komma så fort jag kunde. Men hon hann dö innan jag dök upp!

I dag var jag där igen och besökte min mamma! Det var lika fint som 1993 och personalen var lika go som tidigare, men det kändes lite skrämmande att gå in genom porten på Axlagården då vi hade anlänt. 
Jag tycker att det är en gemytlig miljö men det är än dock en påminnelse om vad som komma skall.

Jag och min bror hade först varit hemma hos våra föräldrar och medan min bror klippte deras gräsmatta så rensade jag bort ogräset i deras plattor på gången. 

Sedan for vi och inhandlade ett par fina kortärmade tröjor till mamma samt ett par trosor och sist men inte minst en tempur kudde. Hon hade en gräslig kudde där hon nu låg och önskade sig en ny. 

Hon blev jätteglad att vi kom och brast ut i gråt det första hon gjorde av tacksamhet. Tröjorna satt bra och trosorna trodde hon att även de skulle passa.

Mamma är så nöjd över att det finns sådana ställen som Axlagården och var glad över att inte behöva åka hem. Jag förstår henne på ett sätt för pappa är en slarver och hon orkar inte ta efter honom mer och klarar sig inte heller själv utan vård. Mer vård än vad avancerad hemsjukvård kan ge henne.

Jag smörde hennes fötter och ben med hudkräm och jag vet inte hur många gånger vi kramades hårt hårt. När hon sade att hon hoppas på att få somna in som mormor gjorde i ett morfinrus, så var det svårt att hålla igen tårarna.

Sedan när vi skulle skiljas åt och gav varandra en kram så brast jag i gråt fastän jag hade bestämt mig för att inte visa för henne hur jobbigt det är att hon ska dö.
Mamma började även hon att gråta och sade till mig: Snälla gråt inte! Jag har det bra här och jag ska inte dö nu på en gång och kom ihåg att du har ju din bror och A....

I kväll så fick jag ett sms från min moster som skrev att jag ska komma i håg att de finns och att nu måste vi hjälpa varandra och att jag inte skulle vara rädd för att söka hjälp hos dem.

Hon berättade att hon hade pratat med min mamma och därför inte ringde till mig för att hon grät så mycket. 
Men hon ringde i alla fall en stund senare och det slutade med att vi båda grät ändå.

I kväll har vi haft As föräldrar här på grillmiddag! Trevligt och gott!

Jag har inte hört något från E i dag annat än ett sms! Hon är där hon är och jag vet inte hur länge hon blir kvar på psykiatrin men bad henne i går att kolla upp det här med en annan medicin, som fungerar bättre. Så här kan hon ju inte ha det!

Nu är det fem dagar kvar till dess vi reser till Turkiet och i morgon ska vi växla pengar och handla det sista inför resan. 
Det blir onekligen konstigt att åka utan E i år!




 
 

 

Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...