onsdag 16 juli 2014

Döende

Vi har precis kommit hem efter att besökt min mamma och hon är förmodligen i sluttampen nu av sitt liv. 
Hon var knappt vid medvetandet men uppfattade ändå att jag sade att jag älskar henne för hon svarade: Jag vet! 

Vi var inte där mer än tio femton minuter och gick sedan för att tala med en läkare som bekräftade våra farhågor. Mamma har fått en bakterie i urinet som de har satt in antibiotika för men hon är så skör att de inte kan lova att hon lever i två veckor till. 
Hon hade hallucinerat i morse och haft mardrömmar så de hade givit henne medicin mot det och förstås smärtstillande i max dos.

Hennes ansikte hade antagit en gråaktig ton och näsan hade blivit lite spetsig och ansiktet urholkat bara så där - så fort....

Läkaren sade att mammas tillstånd har försämrats bara sedan måndagen, att det har gått väldigt fort och att nu när hon är så väldigt sjuk, så kan vad som helst hända när som helst.
Vi har riktat in oss på att det här var sista gången vi träffade mamma och jag smekte hennes panna, kysste den och höll hennes händer medan jag lågt pratade med henne och om och om igen berättade hur mycket jag älskar henne.

Vi talade med läkaren om det här med vår resa och berättade att vi åker utomlands i kväll i två veckor. Hon kunde inte råda oss till vad vi skulle göra men jag kom fram i samråd med läkaren att ändå åka. 
Dels för att jag inte vill vara med när mamma dör därför att jag vill minnas henne som den hon har varit och dels så kan jag ändå inget göra åt situationen. 
Både mamma och pappa har sagt till oss ( mamma i förra veckan ) att ändå åka till Turkiet och jag tar dem på orden och far.

Mamma kommer att finnas i mina tankar dag som natt precis som hon alltid finns nu.


När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...