söndag 20 juli 2014

Ofattbart

Jag har så svårt att ta in att mamma är död men vet ju att det är så.... Önskar att det hela var en mardröm och att när jag kommer hem, så kan jag ringa henne och hörs hennes röst.
J skickade mig två bilder tagna efter bortgången då personalen föreslog det så att jag fick se.
Den ena bilden är på mamma där hon ligger tvättad i sina fina kläder i en renbäddad säng med sin älsklingssjal om axlarna och armarna utanför täcket. Det ser lite onaturligt ut men det ser också fridfullt ut. Ansiktet var sig inte riktigt likt och det syns att livet hade runnit ur kroppen men armarna och händerna var som alltid.

Det blev jättejobbigt att se kortet men jag är ändå glad att jag fick bilden skickad till mig. Att sorg gör så ont...

Flickorna är glada över att de var med sin mormor och känner att hon fick ro och nu slipper lida mer. Cancer är en lömsk sjukdom ( som mamma sade ) och på slutet gick det äckligt fort.

Jag är otroligt stolt över mina döttrar för deras mod och engagemang och stöd och jag kommer aldrig någonsin att glömma deras omtanke om både sin mormor och morfar.
J är nu hos honom för att kolla hur han mår!

Jag fick ett mms från min kusin med en vacker duva och orden att hon tänker på mig.

När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...