onsdag 2 juli 2014

Skellefteå tur och retur

Jag vaknade strax före klockan 04 i morse av hjärtklappning och hade en mardröm om att pappa hade ramlat i hemmet igen. Det gick visst inte så bra i drömmen!
Kunde sedan inte somna om direkt utan låg länge vaken med tankarna som snurrade. Jag börjar bli redigt less nu och hoppas att det snart vänder. 
Men så länge som det är så jobbigt runt mig så är det nog svårt att till och med i sömnen slappna av.

Kvart över nio så hämtade jag upp min vän M och där efter for vi vidare till E och plockade upp henne. Sedan styrde vi ratten mot Skellefteå och hade det riktigt trevligt under bilfärden. 
E ser ut att må så mycket bättre och hon var så vacker med sitt långa fina hår, sin fina sminkning och snyggt klädd för dagen var hon också. Härligt att se!

Marsvinet hämtades upp och sedan lämnade vi honom på zoo utan problem. Skönt! Där släppte en liten sten i mitt bröst men förmodligen så har en eller flera tjyvparningar redan skett mellan hannen och de tre honorna som E har hemma. Eftersom alla trodde att han var en hona. Så om några månader ploppar det mest troligt ut ett gäng nya marsvins ungar, haha. Helt crazy!! Så om ni skulle vara sugen på en unge ( om det nu blir några ), så skriv några rader till mig.

Mamma ringde i dag och kardiologen var ändå rätt så nöjd med hennes hjärta. Det var lite vätska i en kammare eller vad hon nu sade men de var inget större problem att oroa sig för. 
Vätskan får de inte riktigt bukt med men hon är hårt lindad om benen, de mäter vätskenivån, näringsintaget och tar prover om och om igen. 
Det var något ämne som de inte förstår var det tar vägen i hennes kropp som de undersöker. 

Hon behöver några prylar så i morgon åker jag och min bror dit och avlämnar dem. Jag längtar efter att få träffa henne igen! 

Pappa blir utskriven från lasarettet på fredag! Hur nu det ska gå återstår att se, men vi kan bara hoppas på att han klarar sig själv hemma utan att ramla eller bli fast på toaletten, i en fåtölj eller säng utan att ta sig upp. Händer det en gång till så får det vara nog! Då ska pappa inte hem igen från sjukhuset innan han har fått hemhjälp. Då kommer vi att vara benhårda mot honom! 

Han förväntar sig att jag ska ställa upp ännu mer men jag kommer att säga nej. Jag har ett eget liv och orkar inte hur mycket som helst! Mamma uppmanade mig faktiskt att säga ifrån och kanske att det är det enda raka för att få honom att förstå att han behöver hjälp utifrån. 
Mamma själv blir nog inte hemskickad på många veckor! Jag hoppas att hon överhuvudtaget kan bo hemma framöver men med dessa smärtor där hon måste ha hjälp av två personal att ta sig till och från toaletten och duschen, så blir det nog svårt.

I dag är det exakt två veckor kvar till jag åker till Side! Jag längtar fruktansvärt mycket efter sol och bad och framför allt avkopplingen med att åka utomlands. 


Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...