torsdag 17 juli 2014

Turkiet

Efter en lång natt fylld med ångest och ledsenhet där jag den ena stunden ångrade mitt beslut att åka till Turkiet för att i nästa stund känna att jag gjorde rätt, så begav vi oss i morse till stranden. Tårarna ligger på lur hela tiden och det är omöjligt att släppa tankarna på mamma och jag ser henne i mitt huvud, som jag såg henne igår.

Har ändå njutit bitvis av dagen på stranden och det härliga vädret och hjärtklappningen har nästan släppt.

Mina flickor besökte sin mormor i eftermiddag! Egentligen så tänkte de åka dit redan i går kväll men E fick inte permis från psykiatrin. Trots att hennes mormor är döende! Hade hennes mormor dött i natt så kan jag lova att jag hade rivit upp himmel och jord när jag var hemma igen över det beslutet.

Mamma hade sagt att hon älskar dem och lyft en arm o kramat E ( J också så klart ). Hon hade haft ögonen öppna hela tiden och verkade också förstå att jag är i Turkiet nu. Men flickorna tror ej att hon lever till dess att jag kommer hem igen. Men J pussade sin mormor från mig.

Mamma hade sagt att hon ville ha vatten o då kom en sköterska in och stoppade en tuss i hennes mun som hon sög i sig vatten från. 

Flickorna tycker att det känns bra att ha varit där och att de har fått ett avsked. De far nog dit i morgon igen! Om de hinner...

Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...