tisdag 12 augusti 2014

En dag i sänder

Pratade med pappa i morse och han mår lika dåligt som mig över förlusten efter mamma. Om inte mer förstås efter att alltid ha haft henne vid sin sida. 
Nu står han där helt själv!

Jag förstår hans sorg och delar den med honom och det gör ont i mig att han ska sitta ensam dagarna i ända. Så tyst och tomt det blir för honom! 

Hade lovat att städa hemma i huset men har ingen ork att göra det. Ingen lust heller! Att gå in genom dörren och se mammas jackor hänga i hallen och hennes skor stå på skostället är nog för att jag numera vill vända om och ge mig hem igen. Min sorg och ångest blir för stor helt enkelt och det blir nog att plocka bort det där snart. Hennes rum däremot vill min bror att vi lämnar orört tills vidare och det respekterar jag och kan även hålla med om.

Det enda vi kan göra med vår sorg är att ta en dag i sänder. Folk säger att det blir bättre med tiden! Just nu känns det inte som så....

Eventuellt så ordnar det sig med vår Thailandresa ändå och i slutet på denna vecka får jag nog veta hur det blir. Det hänger bara på om min bror får ledigt några dagar men det trodde han inte skulle vara några problem. Hoppas hoppas!

Har ej hört av E men hon har börjat på Vågen nu och det är ju bättre än inget. Hon trivs där och det är huvudsaken. Jag önskar att det blir ett bättre resultat för min dotter med tiden. 
Denna sommar har varit gräslig för henne och den tid hon har tillbringat på de slutna avdelningarna inom psykiatrin är mer än vad hon har varit hemma. 





Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...