torsdag 21 augusti 2014

En kamp

Jag läste i dag något som en tjej hade skrivit som kämpar för att klara sig från att skada sig själv efter år av självdestruktivitet. 
Det ÄR en kamp för dem alla som försöker sluta eftersom det blir ett slags beroende att skada sig på olika sätt när ångesten är som jobbigast. 

Min dotter kämpar tappert hon med och jag är säker på att hon ångrar att hon en gång i tiden fick den där iden att testa att skära sig. Hur den kom till henne vet jag inte men hon var inte mer än sjutton år då jag fick vetskap om att hon var självdestruktiv. Då hade hon hållit på ett bra tag innan utan att jag hade förstått vad som var fel.

Ingen VILL skada sig det kan jag sätta hundra spänn på men de mår så förbannat dåligt att de inte vet någon annan utväg. Därför är det bra om de kan få gå i terapi och lära sig hantera det där jobbiga på andra sätt. Till exempel i DBT ( dialektisk beteendeterapi ) Precis som flickan i nedanstående artikel skriver om att hon har gjort. 

All heder och kram till dig Johanna som kämpar och gör det så bra. All heder till alla ni övriga tjejer och för all del killar med, som försöker att sluta med sitt självskadebeteende.

Framför allt - all heder till min älskade flicka som jag vet vill må bra och som fightas varje dag med sin ångest.

Många många kramar från mig!

Här är länken till Johannas inlägg i SHEDOS blogg:

http://shedoblogg.blogspot.se/2014/08/det-svara-i-att-sta-ut.html?spref=fb










När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...