söndag 24 augusti 2014

Trött

Två nätter på raken har Vicky väckt mig om och om igen genom att vara orolig. Natten mot i går kan det ha varit ett anfall som utlöste det eftersom hon brukar bli orolig efter dem ( men jag sov ju fram till oron så jag vet inte säkert ). Natten mot i dag tror jag att det var hennes analsäckar som spökade. Hon har problem mellan varven och fortsätter det så får jag åka med henne till veterinären.

Har haft mitt barnbarn här och vi hade det mysigt tillsammans som vanligt. Hon är otroligt lättsam och när jag frågade henne i telefonen om hon ville komma hit och sova så svarade hon mig: Självklart vill jag det! Jag tror nog att det är hennes mamma som brukar uttrycka sig så och att tösen har tagit efter.

Vi hade det mysigt med lite godis och ostbollar framför teven efter middagen och bad. Vid sju var det dags att hoppa i säng och höra saga. Halv åtta sov flickan! 

E är kvar på psyket och vi hade försökt pratat om att ses i dag i stället men hon är alltså inte anträffbar. Detta är verkligen jobbigt för inte bara E utan även för mig som mamma. Jag plågas mycket av att hon mår dåligt och av att jag inte kan hjälpa henne och att inget för övrigt tycks vara till hjälp för flickan. 

Tänk om hon aldrig blir frisk utan kommer att må så här år ut och år in även i fortsättningen? Jag har alltid haft den inställningen att hon blir frisk inom sinom tid, men det finns dem som säger att hon kanske aldrig blir det. Hur ska då E orka vidare i sitt liv? Hur ska jag orka vidare med att ständigt oroa mig för henne ( det går inte bara att släppa tankarna på någon som man älskar så mycket som jag älskar E och hennes syster )? 

Det FINNS gånger då jag önskar att jag kunde radera bort allting ur mitt huvud och ur mitt hjärta just för att jag kan känna det som att jag håller på att drunkna av denna sorg och oro över att min dotter är självdestruktiv och faktiskt kan ta sitt liv. 

Tydligen så är det inte så vanligt att de som är självdestruktiva gör det men E har visat prov på att vilja och varit nära att dö, så faktum är att det visst kan hända henne.
Jag känner henne ganska så bra och tvivlar inte en sekund på att hon kan ännu en gång göra allvar av det om hon fortsätter att må så här dåligt.

Nu har jag inte varit ute och gått på flera dagar! Inte en meter har det blivit på grund av vädret och på grund av att jag har varit så trött.
Förhoppningsvis nya tag i morgon med nya krafter och förhoppningsvis en natt med sömn där ingen Vicky har stört den.

I morse när jag vaknade så kände jag en doft! En doft som mamma luktade. Oscar de la renta deon som hon använde på slutet. Jag måste ha drömt om henne och att doften var så verklig i drömmen att när jag vaknade så kändes den real.



Foto: ♥ 

När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...