lördag 9 augusti 2014

Tungrott

Har varit ute och gått en mil med Baltazar men i dag var det tungt i både ben och själ. 
Jag har ingen kraft och känner mig helt urlakad i hela kroppen.
Kämpade mig dock igenom milen och tog en sväng till huset för att ta in tidningen åt pappa och få en stund i mammas rum. Saknar henne så otroligt mycket!

Är dessutom så trött....trött på att oroa mig för min dotter, trött på att sörja hennes mående, trött på att som förälder till någon med ett självskadebeteende inte få stöd från vare sig personal på boendet, deras chef eller från psykiatrin som vårdar E. Vi mammor och pappor samt syskon glöms liksom bort i allt det här och får klara oss själva så gott det går. 

Nu är jag stark som jag har nämnt förut i andra inlägg och jag tycker mig stå stadigt på båda fötterna. Andra är kanske inte lika starka som mig och var får de hämta kraft och styrka och hjälp ifrån?!

Jag har A som jag talar med väldigt mycket! Jag kör också egenterapi genom mina promenader och joggingrundor där jag tänker väldigt mycket och för all del gråter en del med.

Som i dag...i dag grät jag floder inne hos mamma! Jag grät för att mamma är död och jag grät för att E mår så dåligt och jag grät för att jag håller på att tappa orken. Men det jävliga i allting är att jag kan inte göra mer än att ta en dag i sänder och inse att Es självdestruktiva beteende med ångesten och självmords tankarna inte verkar bli bättre ( snarare sämre ) och att mamma aldrig mer kommer tillbaka. Hon är död - kaputt!







Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...