måndag 29 september 2014

Akuten

Lillan har åkt hem med sin morfar och det var lika så bra det för ca en timme efteråt så ringde min pappa och bad mig komma fort för att han hade gjort sig illa.

Jag åkte dit med andan i halsen och fann honom liggandes på golvet i hallen. Han hade varit ute och ätit lunch men sedan snubblat när han kom in. Grejen är att hans ben inte håller på att bära honom längre. 

Han hade skrapat upp skinnet på armen som är vätskefylld och tog sig inte upp från golvet men tyckte att jag skulle hjälpa honom upp. Jag sade som det var att det fanns inte en chans till att jag skulle försöka ens eftersom han väger minst 130 kg och jag är liten och inte speciellt stark. 

Min bror kom också men vi båda sade till pappa att han var tvungen att åka till sjukhuset. Vi ringde trots hans protester efter en ambulans och efter lite möda och stort besvär fick de upp honom i en speciell stol som de bar honom ned för trappan med. Sedan fick de lyfta över honom till en bår. 

Han ringde nyligen och var fortfarande på akuten och sade att i morgon får han komma hem igen. Vare sig jag eller min bror vill det eftersom han är så risig. Han behöver mer hjälp där hemma innan det kan vara aktuellt att skrivas ut igen. Men som vanligt så kommer han säkert att prata sig ur situationen och bli hemskickad. Tidigare hade han ju vår mamma hemma som försökte att hjälpa honom TROTS att hon var döende men nu har han inte henne eller någon annan. Bara städhjälp varannan vecka och oss barn som hjälper honom i den mån vi kan. 

Jag ska om en stund åka upp till akuten med hans grejer och kommer att försöka att få honom att förstå att han inte kan fara hem ännu.






Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...