tisdag 2 september 2014

Graven

E sände mig ett sms där hon undrade över var hennes mormor ska ligga och när det går att besöka platsen. Jag liksom henne känner för att ha en plats att gå till
och min pappa bad mig och min bror att ordna för mammas urna och aska. 

Nu har jag har kollat lite på internet angående detta och helst av allt så vill jag ju att vi har en gravplats med sten och en planteringsyta att gå till. 
Men pappa föreslog askgravlunden och det lutar nog åt att det blir det alternativet. 
Man kan ju i alla fall sätta upp en namnskylt och det går så klart att sätta blommor och tända ljus där också, precis som på en vanlig gravplats.

Det enda som jag kan känna är att det blir lite opersonligt då det är en plats för allas urnor och det hade jag velat undvika om möjligt.

Jag ska ta tag i den där saken under morgon dagen då jag har talat med min bror. Det har gått fyra veckor på torsdag sedan mammas begravning var så det är hög tid att göra något åt det.

Har gått en mil med Daisy i förmiddags och tre km med Vicky på eftermiddagen. Den sistnämnda är urjobbig att gå med då hon drar något fruktansvärt och är rädd för lastbilar, bussar och andra stora fordon. Bilar är inget problem! 
Jag glömde av mig och började att gå det vanliga promenadstråket men när jag märkte hur stressad och rädd Vicky blev så vände jag om och tog en annan väg. Lilla gumman fick då en lite lugnare omgivning!

Jag har lagt in en annons om bostad sökes för dotterns räkning. På en sajt som jag känner till och som är kostnadsfri. 
OM det skulle dyka upp en ledig tvåa så får vi väl ta ställning till det då hur hon ska göra. Är hon redo för en flytt till eget boende? Är hon stark nog att bo själv utan personal i närheten när ångesten sätter sina klor i henne? Sådana funderingar har jag självklart men å andra sidan så kanske E växer i det här med en flytt till något eget. 

Hon har inga problem med att sköta sig själv, sin hygien, sitt hem eller vanligtvis sin ekonomi och är en ordentlig och skötsam tjej. Den egentliga anledningen till att hon har varit på boendet är ju hennes självskadebeteende även om hon har lindriga handikapp som berättigar henne till ett särskilt boende.






Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...