onsdag 3 september 2014

Kärlek

I dag träffade jag mitt barnbarn som hastigast då hon var med sin farmor och de kom förbi mig för att låna en jacka. 
De skulle till stallet och hälsa på hästarna! Tur att farmor inte är rädd för hästar som mormor råkar vara ;-) Dessutom så är jag allergisk mot dem!

Det är så skönt att det finns glädjeämnen också här i livet och inte BARA sorger och bedrövelser som jag tycker att det har varit för mycket av under många år. Ett glädjeämne är just mitt älskade rara fina barnbarn.
Ett annat glädjeämne är hundarna som alltid är glada och sällskapssjuka. 

I alla år som min dotter har varit självdestruktiv så har jag haft hundarna. Att gå ut med, avla på och ta hand om. De har givit mig annat att tänka på! Till en viss del i alla fall! 
Men oron för E har alltid alltid funnits där som en svulst som växer månad för månad oavsett de där glädjeämnena. Alltid....

Jag kanske drömmer lite för mycket om att hon ska fungera som vilken vanlig ung tjej som helst. Kunna bo för sig själv utan personal, utan psykiatrikontakt, utan tabletter och ångest och skärningar. Men det är MINA drömmar och MINA önskningar för henne. Allas vår önskan egentligen! Alla vi som står henne nära vill ju hennes bästa.

Vi vill att hon ska ha ett bra liv och någon gång få blomstra ut, leva livet och känna glädjen igen. Att hon ska få vara utan sina jobbiga tankar om maten och de inre rösterna som hon har haft i många år om hur hemsk och ful hon är, hur misslyckad och tjock hon är. Det är ju bara hennes föreställningar och stämmer inte på en enda punkt.
Nu tror jag tack och lov att den biten har blivit bättre även om hon inte äter speciellt mycket nu heller.

I vilket fall som helst så har E inte hört något om en annan lösning på lägenhet ännu, men vill att jag fortsätter hålla utkik efter en tvåa ifall kommunen inte kan ge henne något alternativ på lång tid. 

Det gör jag så gärna men jag är samtidigt så rädd att hon kanske inte klarar av att bo själv trots att det är vad jag vill som mamma till henne.

Tänk om hon sitter där i den nya lägenheten i framtiden och får hemska självmordstankar och gör sig något? Den rädslan bär jag med mig dygnet runt!

Mitt barnbarn är väl för härlig! I dag sade hon till sin mamma: Mamma vet du en sak, Melker är kär i mig! 
Jojo det ska börjas i tid ;-) Amor amor!





När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...