torsdag 23 oktober 2014

Barnvakt

Har inte orkat gå på någon långpromenad vare sig i går eller i dag men har samtidigt haft lite annat för mig. Far till pappa varje dag och kollar till honom, tar in tidningen och plockar undan i köket och i hans sovrum. I dag berättade han att någon gång i nästa vecka får han sin sjukhussäng hemlevererad och det verkar faktiskt som att han ser fram mot det. 

Han var på hjälpmedelcentralen i går och tittade på sängen och blev helt klart nöjd över vad han såg. Det känns bra eftersom sängen är nödvändig för honom nu. Jag var och hämtade ut mer morfin på apoteket då han har fått en starkare styrka mot sina smärtor. Han var lite rädd för hur han skulle bli av dem och bad mig att kolla i morgon att han lever. 
Förmodligen så syftar han på att han kan bli vinglig av dem och ramla. 

När jag var och handlade i dag så köpte jag en grillad kycklingfile och potatissallad till pappa att äta till lunch. Jag ville överraska honom eftersom det oftast blir något enkelt som en bryta eller Findus mat till lunchen för honom. 

Men han berättade i kväll att han inte tyckte att kycklingen var god och inte potatissalladen heller för den delen. Grejen är att pappa har förlorat aptiten och det är lite som att inget smakar gott längre. 

Vi for och tittade efter sockar åt honom på Army shop men alla var för tighta i vristerna och vaderna. Eftersom han nu har den där förbaskade vätskan i benen så blir det hur svårt som helst att finna några. Ska kolla i stugan också eftersom han kan ha lämnat kvar stickade sockar där ute. 

E mår rätt okey och det gläder mig förstås. Jag kan bara hoppas att det håller i sig nu men av erfarenhet så vet jag ju att det är upp och ned som rena berg och dalbanan med min dotter. Jag bara hänger med i denna tripp i berg och dalbanan....

Faktum är att jag är så slut av allting så jag har rena utmattningssyndromet. Har till och med meddelat styrelseordförande i 12 Septemberrörelsen att jag backar och ligger lågt nu med min plats i styrelsen.

I allting som är med mammas sjukdom, hennes bortgång för tre månader sedan, min pappas cancersjukdom och sist men inte minst min dotters mående, så har mina egna krafter helt försvunnit. Jag har ingen gnista kvar, ingen kämpaglöd och ork till mer än i princip min familj. Knappt det!

Det kan hända att jag hoppar av min plats i styrelsen eftersom jag inte orkar ge järnet och då känns det inte bra. Vanligtvis så är jag mer effektiv och engagerad i det som står mig varmt om hjärtat.
Men som sagt var så är jag uttömd på krafterna!

Bjuder på en bild på mitt älskade barnbarn när hon är på väg att somna. I två hela dagar får jag rå om henne!




Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...