fredag 10 oktober 2014

Bloggandet

Jag tänkte skriva lite om min blogg och varför jag bloggar. Främst så bloggar jag för MIN skull, för att få ut vad jag bär inom mig. Det är nämligen ingen dans på rosor att ha en dotter som är självdestruktiv, att hon bor på ett boende där personalen inte gör ett dugg för att höra av sig och berätta hur det går för vår flicka = att ständigt leva i ovisshet, att veta att hon mår dåligt men inte vad som exakt görs för henne och så vidare. Jag kan räkna upp hundra orsaker till att jag bloggar! 

Som exempelvis så blir min sömn lidandes på grund av all oro och sorg som det innebär att ens barn ena dagen är inskriven på psyket på grund av självmordstankar och andra dagen hemma, allt pendlande mellan hopp och förtvivlan sätter sina spår och påverkar mig väldigt mycket. Mitt förhållande till min omgivning blir stundtals lidandes, min relation till mitt barnbarn blir eftersatt eftersom jag inte alltid har orken att träffa henne så mycket som jag skulle vilja och till och med hushållet blir lidandes när jag vissa dagar inte finner orken att städa.

Att då blogga är för mig ett sätt att bearbeta allting men även för att nå ut till andra som kanske är i samma situation som oss, som mig, som mamma.

Det finns säkert dem som misstycker att jag skriver om oss, som tycker att jag utelämnar vår dotter och så vidare. Det får stå för dem och valet att läsa min blogg är fritt. Sedan finns det också förstås dem som uppskattar det jag skriver och som när jag tidigare valde att sluta blogga innan jag flyttade den hit bad mig att fortsätta skriva om vårt liv. De ansåg att det var till hjälp för dem! Till er säger jag tack ur djupet av mitt hjärta!
När min dotter mår bra igen så kommer jag att sluta blogga. Men först då! 


Jag var i kontakt med enhetschefen på boendet i dag och hade ett bra samtal. Jag ska senare försöka att få tag i sköterskan på boendet för lite mer information angående medicineringen av E. Eftersom jag inte bara är Es mamma utan även hennes gode man så har jag rätt att få veta sådant och bli informerad mer än vad jag hittills har blivit. E själv har inget emot det så länge hon själv slipper berätta något. Det orkar hon ej!

Jag har fått svar från damen på lasarettet som hade väldigt mycket omkring sig men som skulle höra av sig längre fram på.

E skulle i dag på vågen då jag pratade med henne och gick själv dit så de har nog släppt på reglerna lite. Däremot så blir hon tydligen kvar på avdelningen över helgen.

Mitt barnbarn är goaste tjejen i stan! Hon satt precis och grejade med mitt hår när hon säger att jag har så mjukt och fint hår. Gullunge!

Trevlig helg till er alla läsare för det ska jag ha! I morgon blir det ett besök på en restaurang i stan. Längtar!!





När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...