måndag 13 oktober 2014

Inte oroliga

Har haft en fullspäckad dag med först en promenad på en mil med Daisy och sedan en titt in till pappa för att stöka undan i köket. Han är risig nu och låg i sängen! Han somnade nästan under vårt samtal men är så full med mediciner tror jag att han därför blir så där.

Jag fick hjälpa honom upp ur sängen genom att dra i hans arm men han hade sådana hemska smärtor i ryggen att han skrek och det tog sin lilla tid innan jag och han fick upp honom på benen. Sedan satte han sig i fåtöljen och tog en morfintablett. 

Jag hann egentligen bara hem och äta lunch och ta mig ett bad innan det var dags att ge sig ut igen. Det var trevligt att träffa dottern även om det bara blev som hastigast. Hon skulle ha permis i några timmar för att sedan få skjuts tillbaka då hon skulle ta med sig sitt kedjetäcke. Det verkar ju som att hon blir kvar där uppe på sjukhuset ett tag med tanke på att täcket skulle få hänga med tillbaka. 

Mötet för Es pappa hade väl gått så där! De är inte ett dugg oroliga för E och verkar tycka att det är bra att hon tillbringar dagarna på psyket när hon uttrycker att hon ej vill leva eller att hon ska skada sig. Det är då som vår flicka åker in! Fattar väl vi med och visst är det bra att hon förhindras till att skada sig men att behöva vistas på en psykiatrisk avdelning så ofta som hon gör känns inte rätt. 

Fram till jul har E vågen! Vad som sedan blir vet vi inte och frågan är om de vet det. Vi får ta en diskussion med verksamhetschefen på sjukhuset framöver. 

Personalen på boendet ska utbildas i att hjälpa vår dotter på hemmaplan när hon får tankar på att skära sig eller på självmord. Jättebra ide men de har ju flera brukare till att ta hand om. Hur ska det gå?!
Jo och så ska det göras några slags övningar hemma men jag vet inte riktigt vad för slags eftersom jag inte var med på mötet och själv fick höra vad som sades.

Jag måste erkänna att det verkligen känns hopplöst att föra en kamp mot vårdpersonal. De har förmodligen sett så mycket värre fall i sitt yrke och tycker kanske inte att det är så illa med E. Men visst måste det väl vara bättre att mota Olle i grind?

Medicineringen fick Es pappa inte veta något om utan personalen sade att de inte visste vad för mediciner vår dotter tar. De hänvisade mig till Es samtalskontakt som inte var med på mötet. Genom att jag är Es gode man så är det jag som ska ta den kontakten med henne. 

Ska vi bara ge oss nu? Lägga oss platt och strunta i vår dotter? Vad kan vi mer göra än att ha det där mötet på lasarettet som också kommer att bli en flopp? 







Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...