torsdag 9 oktober 2014

Lagen om psykiatrisk tvångsvård

Jag trodde att E hade åkt till psyket av egen vilja men det visade sig vara så att hon återigen är inlagd genom ett LPT, det vill säga lagen om psykiatrisk tvångsvård.

Det är naturligtvis inte roligt men jag tror att det är boendepersonalen som ser till att hon blir inlagd då hon säkert uttrycker det som så att hon inte vill leva. Då skickar de upp henne till psykiatrin! Det är väl i och för sig bra eftersom hon inte ska få någon chans att göra sig något dumt. 
Visserligen så kan hon ju som jag har nämnt tidigare göra sig illa även på psykiatrin men risken torde vara mindre i alla fall.

Jag frågade om hennes medicinering men har inte fått något svar ännu. Det kanske inte blev något snack om det i dag.
Es pappa och tvillingsyster kom förbi för några timmar sedan med mitt barnbarn. Vi pratade lite om E och de båda tycker att det är jättetråkigt att hon inte kan tänka sig att åka i väg till Lenagården ifall hon fick chansen. I fall LG kunde tänka sig att försöka hjälpa henne, ifall landstinget kunde tänka sig att betala för en plats på det hemmet för E eller ifall kommunen kunde ändra sig och erbjuda sin hjälp. 

Nu är det bara en massa ifall och önsketänkande! E kommer inte att åka i väg någonstans, ingen kommer att vilja betala för en vistelse där hon kan få hjälp och allting kommer att fortsätta i samma banor som i alla år. Till dess att det tar slut med en förskräckelse! Det är mina farhågor!


Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...