torsdag 16 oktober 2014

Nattpermis

Det verkar som att min älskade flicka mår lite bättre igen efter två veckor som inlagd på psykiatrin. Hon har i dag varit på ett ställe där hon ska få ha sin dagverksamhet fyra timmar i veckan och hon har även hunnit med att träffa en läkare. 
Läkaren ska byta ut hennes medicin mot en annan sort som hon inte kunde komma ihåg vad den heter. Men det lär ju visa sig! 

Jag hoppas verkligen att den kommer att hjälpa henne och att den inte heller ger några jobbiga biverkningar. Det har varit några besvärliga på de mediciner hon har tidigare tagit. Bland annat ryckningar och med tanke på att hon har epilepsi så är väl inte det så lyckat med en sådan medicin.

Det där med dagverksamhet hade jag inte en aning om att hon skulle ha men det låter bra. Där får hon göra det hon tycker om och något som hon också är van sedan barnsben. Nämligen att syssla med hundar!

Vi får hoppas att det vänder för tösen och vi får väl avvakta och se tiden an med allting. I bästa fall så behövs inget mer för henne än fortsatt samtalstid med sin samtalskontakt, dagverksamhet och övningar på boendet med personalen. Man kan ju alltid tro att det är nog!

I dag blev det ingen mil för mig! Jag traskade i stället hem till min pappa och kollade läget. Fram och åter så blev det för att vara exakt 6, 40 km men det räckte kändes det som. 
Han var inte pigg i dag heller och låg och sov när jag kom men han hade varit uppe och ätit sin frukost och där efter somnat om. Han är inte längre så pigg på att ta mot hjälp och att ställa sig på kö för ett särskilt boende lät inte alls aktuellt längre. Det var bara snack sade han! Samtidigt så säger han att han är så dålig att han behöver mer hjälp.

I morgon bitti ska jag till tandläkaren för att egentligen fixa till två rotkanaler som är inflammerade. Men jag har sagt till dem i receptionen när jag talade med dem i dag att jag hellre drar ut tanden. Om möjligt! Det blir väl kanske skonsammast och billigast om inte annat. 

Fast det är kanske inte säkert att det går att bara dra ut eländet och sedan är allt frid och fröjd för jag vet att hon pratade förra gången jag var där om att om den inte gick att fixa, så skulle tanden dras och en brygga sättas dit. Varför vet jag inte men kanske för att det blir en för stor glugg eller något sådant. Inte för att jag bryr mig för det är ändå på sidan av käken där det inte syns något. Inte ens om jag skrattar!

Sedan blir det att hasta hem för att försöka eventuellt få i sig något lätt i magen. Soppa kanske funkar! Där efter ska jag och min bror till kyrkogården för att träffa vaktmästaren. Han ska visa oss var mammas urna ska grävas ned. Vi bestämde oss för en gravplats med en tillhörande sten eftersom vi vill ha en plats att gå till och hålla fin med blomster och ljuslyktor. 

Jag saknar mamma oerhört mycket men det har blivit lättare att hantera. Det tog ungefär 2,5 månader innan det började att kännas mindre sorgligt inombords. I 2,5 månader har jag gråtit konstant så det känns skönt att det har lättat. Jag kan nu gå in i hennes sovrum utan att bryta ihop av sorg och kan tänka på henne och le för mig själv. 

Efter vi har varit på kyrkogården så ska vi vidare till pappa för att möta upp en från hemtjänsten och en kvinna som är arbetsterapeut. Vi ska prata med pappa om olika hjälpmedel men han är så fruktansvärt anti till att ta hjälp. Det han kan tänka sig är något slags hjälpmedel för att ta sig upp ur sängen men det får inte vara en sjukhussäng. Vi får väl hoppas att det blir så bra som det kan bli i slutändan för han kommer att behöva all hjälp han kan få. Han blir ju inte piggare med tiden som jag sade till honom i morse. Men det är som sagt var som att prata med en vägg och vi kan ju inte tvinga honom till att ta hjälpen han erbjuds.

Min bror har slitit så hårt med bouppteckning och allt annat som pappa har behövt hjälp med så jag ringde och bjöd över honom på middag på lördag. Jag kände att jag vill muntra upp honom som faktiskt verkar riktigt slutkörd av allting. En kväll med god mat och dryck är vad han behöver.

Själv så har jag ju varit trött som en gnu och i dag är inget undantag. Jag fick ta en tupplur även denna eftermiddag. Annars håller jag inte ihop resten av dagen. Har beställt järnmedicin igen i tanke att det kan vara det kroppen saknar och som gör mig extra trött. Eftersom jag inte klarar det järn som läkare skriver ut så kör jag med Hemofer som hjälper bra utan att göra mig dålig i magen.




Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...