måndag 6 oktober 2014

Tidigt uppvaknande

Jag har inte sovit så jättebra i natt och vaknade redan före fem i morse. Kunde sedan inte somna om utan låg och tänkte på min dotter och den oro jag känner för henne. 
Det är på sätt och vis bra att hon är inlagd på lasarettet och att en läkare gör bedömningen att hon måste stanna på avdelningen. Så att hon inte gör sig något dumt! 
Nu kan hon ju faktiskt göra det ändå var hon än befinner sig men det känns ändå lite tryggare med E på psyket än hemma i sin lägenhet. 

Jag och Es pappa känner att nu får det vara nog! Nu måste mer göras för vår dotter och vi har begärt en träff med verksamhetschefen som vi har haft ett möte en gång tidigare för ungefär ett år sedan. 
Då lovade hon och den läkare som var med på mötet att E skulle få börja på vågen och vi föräldrar lovade att ge det en chans. 
Skulle sedan inte vågen fungera så lät det som att hon inte var helt oäven på andra behandlingsformer.

Nu har det gått en ganska lång tid och E mår inte bättre enligt oss föräldrar.Tvärtom eftersom hon så ofta är på psyket numera. Så upplever vi det i alla fall! Eftersom vi inte är så insatta i vår flickas liv och vård så får vi många gånger gissa om fram i hur det egentligen är med henne och hur allting går. Men när vi då hör att hon är intagen så förstår vi att det inte är så bra. Vi är ju inte helt tappade bakom flötet!

I dag skulle pappa påbörja isotopbehandlingen! Den har skjutits på flera gånger av någon anledning men i dag och i morgon väntas behandlingar enligt honom själv. Det blir nog tufft för honom! 

Han vägrar sjukhussäng fastän han skulle behöva en hemma, han vägrar mer hjälp i form av att någon kommer hem till honom på morgonen och ser att han tar sig upp ur sängen och får i sig frukost och det enda han ställer upp på är att hemtjänsten kommer hem och gör middag. 

Hans arm är rejält infekterad, såret är stort och vätskefyllt och behöver egentligen läggas om varje dag men han skrev ut sig själv från geriatriken trots att vårdpersonalen tyckte att han borde ha stannat kvar. Vidare så har pappa en urinvägsinfektion och äter för nuvarande två olika sorters antibiotika. Jag tycker än dock att han såg piggare ut i går kväll när vi var förbi honom. 

I diskussionen angående var mammas urna ska ligga så kom vi ingen vart i går heller. Han skulle ringa någon och höra om alternativen fastän jag och min bror har uppgivit våra önskemål. Två alternativ gäller för oss och askgravlund är uteslutet. Aldrig att hon ska ligga i en " massgrav ".

Jag saknar mamma så himla mycket och inget är sig längre likt.







När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...