söndag 30 november 2014

Har mamma somnat?

Vi var och hälsade på pappa på eftermiddagen! Han såg lite klarare ut i blicken men var ändå inte med på något som helst plan. 
Han kom inte ihåg att han har ont i armen, han mindes inte vad han hade ätit till lunch och han frågade om mamma hade somnat.

När vi berättade att mamma ju var död så syntes där en reaktion i hans ögon och han frågade chockat: Är mamma död?? 
Vi sade till honom att hon hade varit död i 4,5 månader och dog i somras var på han för sig själv mumlade har jag glömt det. 

Min bror som inte har sett hur dålig pappa har blivit blev chockad liksom jag blev i går över hur fort det har gått utför för honom. 

Proverna hade kommit men först i morgon skulle en läkare finnas där så då får de gå ronden och utvärdera och där efter bestämma eventuell medicinering. Jag hoppas att de ringer mig i morgon och informerar!

Har varit på mammas grav och tänt ett ljus och innan det fick E ett besök. Hon verkade att må riktigt bra måste jag säga och det var så underbart att se. 



Min pappa

I natt har jag hostat mindre men låg ändå vaken ett bra tag och funderade på min pappa. De där ögonen han hade i går förföljde mig!

En sköterska ringde mig nyligen och berättade lite om hur läget var nu för pappa. Natten hade varit bra och han hade sovit hela tiden. Han är ganska rosslig vilket vi också märkte i går men hade fått inhalera. Det blev ingen förbättring i går men i morse skedde en någon förbättring i andningen efter inhaleringen. 

Pappa har fått matats i morse då de upplever att hans högra arm är svagare i dag än i går. Han åt och drack bra!

Prover som har tagits ser bra ut men urinprovet hade de ännu inte fått något svar på. Det känns som att det kanske är så att han har en urinvägsinfektion och att det är det som har gjort honom extra virrig. Det är vad jag tror!

Men sköterskan sade att vi får nog ställa in oss på att han är på väg att dö. 

Pappa har inget minne av att vi var hos honom igår berättade sköterskan och han hade frågat om vi var där länge.
Hon testade även honom genom att fråga vilken ögonfärg hon hade när han tittade på henne. De är så mörkt bruna så svarade han henne. Det stämmer inte riktigt för de är blåa sade hon till honom.
Det är precis som i går att han tittar på den som talar med honom men ögonen är borta och han stirrar som ut i tomma intet.  

Jag förstår ju att han är på väg att trilla bort i pinn men hade trott att det skulle gå mycket längre tid.
Det gör förbannat ont om det ska gå så här fort men ska han vara virrig så är det lika så bra att han får vandra vidare. Det är inte mina stora starka och snälla pappa längre. Kroppen är kvar men hans personlighet är redan borta!







lördag 29 november 2014

Chockad

Fast de ringde mig i förmiddags så är jag ändå helt chockad av att se hur illa det är ställt med pappa. Man blir aldrig förberedd till hundra! 
Han är helt väck i blicken och i huvudet och hans kropp var inte med. Speciellt armarna! Han svarade kortfattat och yrade på! Han kände inte igen sköterskan när hon tittade in i rummet och frågade henne vem hon var fastän hon har varit inne hos honom flera flera gånger.

Mot mig var han lite brysk i tonen och jag blev faktiskt uppskrämd av hans beteende. Han ser ut att ha tynat bort den här veckan som har gått. Benen var som pinnar, huden torr och händerna liksom insjukna. 

Jag pratade med en sköterska som sade att det går upp och ned för pappa nu. Ena dagen riktigt pigg för att nästa dag knappt kunna stå på benen och behöva matning. I dag var väl den värsta dagen och sköterskan menade att det kan vara en urinvägsinfektion som påverkar honom. Prover är tagna och skickade till labb. 

Det kan även vara så att han har blivit påverkad av att inte ha velat använda c pappen i natt som han vanligtvis alltid har om natten då han ska sova. Syresättningen kanske har blivit för låg men hon sade även flera gånger till mig att det kan vara så att det håller på att vända. Att han håller på att dö!

Vi kan inget mer göra nu än att vänta och se vad som händer! De ringer så fort det sker något!

Om pappa nu dör snart så vore det sanslöst galet att förlora båda sina föräldrar inom loppet av fyra - fem månader. Lite för mycket att ta in!

Samtal från hospice hemmet!

En sköterska från det hospice hemmet som pappa är på ringde mig. Hon ville varsko om att pappa har blivit väldigt förvirrad under de senaste dagarna. Han ligger och ropar efter mamma och sover mycket berättade hon. 

Vi har ju märkt att det inte är bra med honom och i går verkade det som att han inte kom ihåg vem jag är då min bror nämnde mitt namn i telefonen och sade att jag skulle hälsa på pappa i dag. 

Sköterskan garanterade att han inte kommer att bli hemskickad som vi har varit rädda för. Hon kunde inte förklara varför han har blivit så mycket sämre så fort men sade att en flytt som denna kan påverka. Han får inte så mycket morfin så att det skulle vara orsaken till hans förvirring. Hon frågade om hans höger arm som inte är riktigt som den ska och undrade om vi visste vad som har hänt med den. 

Pappa nämnde armen i måndags då jag var där och sade att den inte riktigt ville hänga med i rörelserna. Personalen har kollat honom för stroke men ser inga tecken på att det är orsaken. 

Vi får nog ställa in oss på att det kan gå fort nu för pappa. Jag ringde min faster och berättade detta och hon och min andra faster skulle försöka att få en lucka så att de kan hälsa på honom. Men de bor en bit bort!

Jag har haft en helvetes natt med värsta tjocka slemmet i bröstkorgen som jag inte har fått upp. Det blev lite av en panik känsla av att det blev för trångt att andas. Är fortfarande hes och hostig men anar en förbättring. Ser fram mot att tillfriskna och kunna börja gå igen på mina långa promenader. Men tänk vad fort man tappar kondisen! En km i dag och jag blev anfådd och trött i benen...




fredag 28 november 2014

Gravsten

I dag har det gått i ett med först ett stadsbesök på förmiddagen för att sedan hämtas upp av min bror för ett besök där de gör gravstenar. 
Vi hade blivit sagda att det gick att titta på dem live men så var icke fallet. Tog hem en broschyr och får sedan välja!
Drog efter det vidare på olika ärenden runt om i stan. Väl hemma igen så blev det en tredje sväng ut med kärran för att uträtta lite ärenden. Köpte bland annat en lykta att ha ljus i på mammas grav som såg så övergiven ut i dag när jag och min bror var där.

Har fortfarande en hemsk hosta och är lika hes som tidigare dagar. Är väldigt väldigt less nu och har inte sovit många timmar sedan söndag. Trodde och hoppades att vårdcentralen skulle höra av sig eller skicka ett elektroniskt recept på någon hostmedicin efter min kontakt med dem i går. Men inget recept har dykt upp! 

Är jag fortfarande så här i mitten på nästa vecka så får jag kontakta dem igen.

Pappa min fina pappa har nu varit på hospice hemmet i nio dagar. Mamma hann bara vara där i åtta dagar! Men hon var så mycket mycket sjukare än vad han är då hennes enda njure förmodligen lade av efter all morfin och annat smärtstillande. Det var nog egentligen det smärtstillande som tog livet av henne och inte cancern i sig. Inte i det skedet!

E låter så uppåt och verkar må bra och det glädjer mig enormt mycket att hon har sådana dagar också. De är sällan men de finns där! 

I morgon ska jag åka förbi henne med gardinerna!


 

torsdag 27 november 2014

Julfint

Jag har julpyntat lite här hemma men i år blir det ingen julgran eftersom jag åker bort. Däremot så ska jag sätta upp gardiner i köket tänkte jag. 

E ringde mig och behövde julgardiner och eftersom jag hade en mamma som var mycket duktig på att sy och höll mig med gardiner av olika slag, så har jag plockat fram ett par till henne. Dem ska hon ha i sovrummet! Hon sände mig en bild på hur fint hon har det i fönstret i sovrummet och finare blir det ju med gardinerna på plats.

De där små dockorna har hennes mormor gjort till henne som hon fick i julklapp förra året. Dem pryder nu fönsterbrädan till minne av en fin mormor och är ett kärt minne för E.

J är nöjd med sin soffa! Den ser verkligen fin ut och det är nästan så att jag själv hade velat ha en sådan. Men när man har flera hundar så är det verkligen inte någon hit med tygsoffor. Skinn är det som gäller här!

Har inte hört av vårdcentralen mer om ifall de skriver ut någon hostmedicin till mig så i dag lär det väl inte bli någon. Jag vill då inte heller ge mig ut för det är glashalt på vägarna i eftermiddag.

Min pappa ska tydligen skrivas ut från hospicehemmet den åttonde december enligt ett beslut som togs då han lades in. Fick jag veta i dag! Det är ingen bra ide som läget är nu anser jag och min bror.

Mer insatser måste sättas in med minst fyra besök av hemtjänsten per dag, städ minst en gång i veckan där de torkar upp urin när han inte kan hålla tätt eller inte hinner till toaletten, där de gör frukosten, lunchen och middagen till honom, där de hjälper honom med kläderna om så behövs, där de ser till att hans medicinering fungerar ifall inte avancerad hemsjukvård fortsätter komma till pappa....ja listan kan göras lång på en massa måsten ifall han ska bo hemma igen. 

Han vänder på dygnet och kan få för sig att det är kväll när det i själva verket är morgon och när han föll natten innan han skulle till hospice hemmet så hade han klivit upp halv tre i tron att det var morgon. Han hade gjort sig frukost och sedan lyckats att ramla där han låg på golvet i elva timmar utan att kunna kontakta någon. Allt sådant gör att man blir galet orolig och vill att han har full tillsyn.

Visst är det så att han håller på att bli gaggig men det är säkert all morfin som också påverkar hans personlighet och minnet. Det är väl helt enkelt en blandning av alltihop! 

Jag slängde i alla fall i väg ett mail till den kvinna som ansvarar för hemtjänsten vad det gäller pappa och hoppas på att få ett svar snarast. Så att allting är ordnat inför hans utskrivning! 

För att inte glömma så åker vi ju om inte alltför lång tid och kan inte själva finnas där för vår pappa. Jag tror inte heller att jag orkar fortsätta försöka ta upp honom när han ramlar, torka det kiss som hamnar på golvet gång på gång och ständigt vara orolig.Det tär på både mig och min bror att utöver mammas sjukdom och död nu bli som föräldrar till vår pappa. Hur mycket vi än älskar honom så finns det gränser och det är så otroligt mycket som han behöver hjälp med nu att vi inte räcker till längre.










Jädrans hosta!

Tredje natten med hosta och alldeles för lite sömn. Känner mig som en zombie nu och har ont i hela överkroppen i musklerna efter all hostning. 
Har kört vatten och halssprayen som har hjälpt för stunden, men så vaknar jag upp med värsta hostan igen. 

Kapitulerade denna morgon och kontaktade vårdcentralen för en förfrågan om någon hostmedicin som fungerar. Helst inte med etylmorfin i då jag är skraj för att få några biverkningar så som hjärtklappning eller dylikt. Men finns det verkligen inget annat så tar jag ju det! Bara jag blir hostfri!

E var på synnerligen gott humör i går! Hon fick sin nya teve som var ännu större än den andra. Femtio tum ska väl duga ;-). 
Dessutom så hade hon julpyntat och det lät som det var riktigt fint hemma hos henne med stjärnor och stakar i lägenheten. Jag bad henne att ta ett kort att sända mig så att jag får se. Eftersom jag hade en sådan hosta så kunde vi dessvärre inte prata länge utan jag fick avbryta samtalet efter en liten stund. Synd när hon för en gång skull var riktigt pratglad och uppåt.

Jag har fått hem min nya mobil nu! En Samsung Galaxy S 5 som jag är hittills väldigt nöjd med. Har en S3 sedan förut som ju började att krångla så jag blev så illa tvungen att fixa mig en ny lur. 

Bjussar på ett kort taget med den nya luren där Baltazar fick bli fotoobjektet.


 

onsdag 26 november 2014

Gammal Blogg

Stötte på en gammal blogg och dess beskrivning löd så här: Jag är en mamma till tvillingtjejer på arton år. Här skriver jag om den ena flickans självdestruktivitet, om vardagen i vår familj och oron över dotterns mående. Men även om glädjeämnen och intressen!

Eftersom jag inte BARA skriver om min dotters självdestruktiva beteende i DENNA blogg, så kanske jag borde ändra till ovanstående text eftersom det lika mycket handlar om hela min familj.

Tänk! Det har gått ungefär sex år sedan jag startade den där bloggen på Aftonbladet som sedan lades ned.
Jag är glad att jag inte hade en aning om att min flicka sex år senare fortfarande skulle vara sjuk och hur illa det stundtals har varit för henne med självmordsförsöken och de djupa skadorna hon har åsamkat sig själv.

Jag hoppas verkligen att det inte ska gå sex år till både för hennes egen skull ( framför allt ) och för familjens skull. Näst efter E så är det nog jag som lider mest av att veta hur dåligt min dotter mår.







Envis rackare

Hostade lungorna ur mig i natt också trots att jag prövade något som heter Renässans mot hosta. Det fungerade ganska bra men bara ett tag. Fick i alla fall sova mellan stunderna av hostattackerna men det är en envis rackare den här hostan.

Nu är det tre veckor och fyra dagar kvar till dess vi flyger mot varmare trakter. En övernattning i den stora staden blir det innan vi drar vidare mot Thailand och härligheten. Jag var härom dagen och hämtade en stor resväska som mamma och pappa har haft som verkligen är rymlig och framför allt är i hårdplast. 
Min bror har redan påbörjat en kom ihåg lista på vad han ska ta med på resan.

Jag måste säga det att nog är det skönt att ha pappa på ett ställe där han får en bra omvårdnad och inte blir så ensam. Han tycker själv att det är fint där! Men vi är osäkra på hur länge han får stanna kvar. Det ligger lite som ett orosmoln över oss vad det gäller det för även om han kanske ( vad vet vi ) anses för " frisk " för vård på ett hospicehem i dagsläget så har han ändå sina problem. 

Sitt minne som sviker honom mycket nu för tiden där han glömmer bort att betala räkningar, glömmer koder och inte alltid har ett hum om vilken tid på dygnet det är. Sedan hans urininkontinens som har kommit på slutet och som beror på hans cancer. Smärtorna i ryggen är förstås också jobbiga likaså att komma ihåg att ta medicinerna för dem och andra besvär så som hjärtsvikt m,m. Där har AHS ryckt in och kommit hem till honom den sista tiden. Ett underbart folk måste jag säga!

Han var inte lika deprimerad då jag och min bror besökte honom i förrgår men han har åldrats betydligt i sättet den sista tiden. Fast han är ju faktiskt åttio år!

Teven i hans rum betedde sig märkligt då vi var där. Pappa stängde av den med fjärrkontrollen men en stund senare så slog teven igång igen. Samtidigt så hade jag gått runt pappas säng för att ta fram hans klocka ur sängbordslådan så pappa trodde att jag hade startat teven igen. Men fjärren låg på andra sängbordet på andra sidan sängen så jag var helt oskyldig. Min bror likaså som var uppslukad av pappersjobb. 

Flickornas pappa och hans flickvän hade lyckats bära upp soffan i går men lämnade kvar den största delen till dess vår dotter och hennes kompis kom hem från sina praktiker. Jag är imponerad av pappans flickvän som kämpade på tappert. Själv så svek jag dem och for hem förkyld och hängig som jag var men framför allt på grund av att min rygg inte håller för att lyfta tungt. Pappan till tjejerna har varit singel länge så jag är glad för hans skull att han har träffat någon. En tjej som verkar jättefin! Lycka till önskar jag er båda!

På fredag ska jag och min bror fara och titta på gravstenar. Det känns som bättre att titta live än via datorn även om jag har kollat lite ändå på priser. Jösses vad dyrt det är med gravstenar! Tiotusen och uppåt är vad de ligger på. Åtminstone på detta ställe!
Pappas namn ska även det ristas in vilket känns ganska makabert då han inte är död ännu. Men i förberedande så önskar han ha det så. 

Jag önskar verkligen att det fanns en chans att få kontakt med mamma igen, få krama henne och höra hennes röst. 


tisdag 25 november 2014

Hosta!

Fyyy sån hemsk hosta jag har!! Sov nästan inte en blund natten mot i dag på grund av hostan och i dag är det lika jobbigt. Har till råga på allt fått en mördande huvudvärk också men det beror väl på sömnbristen. 

Har i alla fall varit till dotra mi och väntat ut hennes soffa som skulle komma i dag. Hennes pappa med flickvän fick byta av mig efter några timmar i väntan på att möbeln skulle anlända. Dottern är nämligen på sin praktik i dag och kunde inte komma ifrån.

Jag pratade med E i dag som var så glad för att hon hade hört av företaget som hon köpte sin teve av. Den har krånglat och i dag skulle hon helt enkelt få hämta ut en ny. När hennes pappa har varit hos hennes syster vill säga.

E var uppmärksam och har sett att de har höjt hennes hyra med 212 kr per månad. Det är för tusan 2544 kr per år i hyreshöjning plus alla andra utgifter så som el, kabelteve, bredband, hemförsäkringen och så vidare. 
Blir att söka nytt bostadsbidrag nu då! Till dess att hon flyttar vilket hon verkar vilja göra nu efter höjningen som är den andra på fyra år. Kanske inte så mycket men för någon som inte har en stor inkomst så gör det skillnad - var så säker!

Hon lät uppåt och skulle mysa med sin hamster som stod och pockade på uppmärksamheten när vi talades vid. Hade i dag varit på sitt jobb! Nu har hon varit utskriven från psykiatrin i sex dagar. Peppar peppar!!

Bjuder på en bild av Js söta katt som var enormt kelsjuk av sig. Men till slut så bet den mig ett par gånger i fingret. Inte så att det gjorde ont men nog kändes det lite. Kanske hon helt enkelt inte ville bli klappad mer! Jag är ingen kattmänniska och kan faktiskt inte något om deras sätt även om jag tycker mycket om lilla Maja som hon heter. Hundar är ju vad jag pysslar med och som jag kan läsa av desto bättre.

Även Es hamster som hon skickade en bild på får hänga med här på bloggen. Så där ser hon ut när hon vill ha uppmärksamhet berättade min dotter.









måndag 24 november 2014

Sorgen

Jag läste något intressant i en studie som har gjorts där anhöriga till svårt sjuka människor som har vistas på ett hospice hem har fått komma till tals. 
De upplevde att under sjukvårdstiden ha fått stöd från både personal och släktingar. 
Efter dödsfallet så upplevde många att de var ensamma och övergivna. 
En känsla jag så väl känner igen! 

Ingen av våra släktingar har ringt och frågat hur vi mår, hur vi har det efter mammas död, hur det går med pappa och så vidare. Förutom pappas syster som ringde mig en gång och båda hans syrror håller kontakten med pappa med jämna mellanrum.

För mig så är det viktigt att få ur mig allting om och om igen till dess att allting är bearbetat, vilket kan ta tid. Jag upplever faktiskt mig själv som tjatig och kontentan av det hela blir att då sväljer jag och tystnar utåt. Men saknaden efter mamma är lika stor nu som då hon dog. Om inte större eftersom det blir mer påtagligt att hon faktiskt är död allt eftersom tiden går och man inte längre kan träffa henne, höra hennes skratt och drifta frågor och funderingar med henne.
Jag vet inte hur många gånger som jag har önskat att hon levde, att hon fanns där för oss för att hjälpa till med pappa, att allting var som förut där hon styrde upp och lyste upp tillvaron och hemmet.

Jag undrar hur mina döttrar har klarat tiden efter sin mormors död. De satt ju med henne de sista dagarna och även vid dödsögonblicket. En sådan händelse måste vara en känslomässig resa, att höra en rosslig andning och inte kunna hjälpa till med andningen och att se sin älskade mormor försvinna.
Jag hoppas att de har kunnat prata med någon om de har känt behov av det. Det är ju inte så att de vänder sig till mig direkt!

Min bror har tagit det hela hårt liksom mig men vi har ju även fått hjälpa vår pappa väldigt mycket efter mammas död och det har nog tagit på hos oss båda. Därför kommer den resa vi har framför oss att vara nödvändig, så att både min bror och jag själv får ladda batterierna. 

Vi har en tuff tid framför oss för att inte glömma att vår far är obotligt sjuk och behöver mer och mer hjälp och vård och således kommer att avlida även han. Frågan är bara när! Det kan gå fort och det kan gå långsamt!

Jag vill inte att han lider i sådana smärtor och magproblem som mamma fick. Mammas tre sista månader i livet var ett helvete där hon inte kunde äta och både kräktes och hade diarré med olidliga smärtor. Framför allt den sista månaden när hon pumpades full med morfin för att ens kunna röra på sig. Ska pappa få sådana problem han också så är det bättre att det går fort för man vill verkligen inte se sina föräldrar lida som mamma gjorde.

Jag sitter och lyssnar på Carolas jul i Betlehem! En sådan oerhört vacker sångröst den damen har och så fina sångerna är. Inte utan att man får en tår i ögat och skänker en tanke till mamma, var hon nu än är!





söndag 23 november 2014

Deprimerad

Vi åkte förbi pappa en sväng i eftermiddag och det var inte roligt att se honom. Han satt i en fåtölj och tittade på tv med en telefon i ena handen och fjärrkontrollen i den andra. 

Han verkade deprimerad och innesluten i sig själv, han skulle zappa på teven och fick det inte att fungera med det som var telefonen men som han trodde var fjärrkontrollen. Han sade att det där blev ju inte rätt och undrade var fjärrkontrollen var. 
Men den har du ju i din andra hand svarade jag honom och blev lite konfunderad. 

Han hade inte så mycket att säga enligt honom själv och var ganska butter och inte speciellt trevlig mot oss. Det förstår man ju att det inte är lätt att hamna på ett sådant ställe och han vill nog allra helst hem igen. 
Det är nästan så att jag tror att det ändå skulle vara det bästa än att se honom så här som i dag.

Jag och min bror ska dit i morgon! Hoppas att han är lite mer uppåt då och visar lite livsglädje i alla fall.

Har varit och käkat middag! Önskade pannbiffar och så blev det. Mums så gott! Men jag har gått upp tre kilon sedan mamma dog och det känns tyvärr i magen. När flickorna föddes så togs de ut med kejsarsnitt och nu snart 24 år senare så har jag ont strax ovanför snittet. Det är liksom hårt och har blivit en liten valk. När jag väger aningens för mycket så trycker min mage på det där och då gör det alltså ont. 

Jag måste för min egen skull gå ned några kilon igen men det är hur svårt som helst. Att sluta snusa och röka var mycket enklare än att tappa i vikt. Åtminstone för mig!





Funderingar

Jag tänkte i går medan vi gick hem ifrån restaurangen på det här med min dotter. På alla år som hon har mått dåligt och jag tänkte på hur enormt dåligt självförtroende flickan egentligen har. 
På många sätt i alla fall!

Jag önskar att hon kunde sträcka på ryggen och känna att hon duger och att hon är bra. För hon ÄR en av de mest genomgoda själar som jag har mött och har ett stort hjärta, som är värt att få fyllas med glädje, hopp och lycka. 

Jag vet att hon alltid har känt sig underlägsen sin tvillingsyster och det beror på att hon själv har flera funktionshinder, har gått i särskola sedan årskurs sex och där igenom hamnade i ett fack. Systern däremot har inga funktionshinder, hon har fått ha massor av vänner under alla åren där hon har haft en trygghet i sitt tjejgäng som har känt varandra i alla år. 

E var en ensam flicka! Under rasterna så hade hon svårt att hänga med på de lekar som de andra barnen sysslade med. Bollspel och dylikt gick bort direkt eftersom hon inte såg bollarna och ej heller hann med. 

Hon fick en assistent som försökte att få med henne i gemenskapen men det gick inte. Det var inte så att de andra barnen var otrevliga mot E. Tvärtom! De var jättefina mot henne minns jag så väl men hon hamnade ändå utanför.

Vi som föräldrar ville att E skulle få vara mer med sin syster och de andra ungdomarna men systern visade tydligt att hon inte ville det. Vi bönade och bad flera gånger om! Samtidigt så förstod vi att de behövde få vara särade på och ha varsitt liv då det var tvillingsysterns önskemål. Gissa om vi hade kluvna känslor i det hela! 

E hade en bästa vän i klassen men tyvärr så flyttade den flickan flera mil utanför stan inför då hon skulle börja årskurs fyra ( om jag inte minns helt fel ). De fortsatte dock att hålla kontakten under många år men ytterligare en flytt denna gång till södern för några år sedan gjorde att de gled isär en hel del och i dagsläget har de nog inte så väldigt mycket kontakt med varandra.

Kompisen tyckte att Es självdestruktiva beteende var jobbigt vilket jag absolut har förståelse för och det är nog en del i det hela. Men nog är det synd för är det något som min flicka behöver så är det goa fina vänner vid sin sida.

E mådde bra i dag tror jag! Det lät i alla fall som så och det fyllde mig med glädje att höra. Ett litet uns av hopp! Men vi vet ju alla och allra mest hon själv att det kan vända fort. 

I dag är jag hes och inte så talför! Natten som var sov jag dåligt då Vicky var orolig och ena stunden så skulle hon sova under mitt täcke för att i nästa stund ligga på det. Om och om igen! 

Min bror berättade i går att han hade hälsat på pappa och tyckt att han var ganska så virrig. Brorsan hade frågat när de brukar käka middag och då hade pappa svarat klockan tolv. Sedan hade han glömt bort sin kod till bankdosan ännu en gång. 

Det har gått utför de sista två månaderna med pappa, tyvärr! Men han verkar trivas där han är och det är bara att hoppas att han får vara kvar till slutet. 

Vilket inte står skrivet i sten för är han för stabil i sin sjukdom så kan de välja att skriva ut honom. Men inte utan en vårdplanering fick jag veta av en sköterska. Det känns inte läge för en flytt hem igen så då måste det nog bli något annat boende. Men pappa måste själv vilja det och vill han inte det så blir det hemgång i värsta fall. Med utökad hemtjänst förstås!
Vi får se tiden an....









lördag 22 november 2014

Förkyld

Förkylningen har slagit till och jag känner mig inte speciellt pigg. Sov också dåligt i natt och vaknade vid fyra i morse. 
Lillan hade sovit bra och var pigg och glad i dag. Hon är för det mesta glad, uppåt och väldigt lättsam. 

E avgudar sin systerdotter så jag skickade henne ett kort på tösen. Det kort jag lade ut här i går! Det uppskattades mycket av moster E.

I kväll ska min bror komma hit för lite förfest innan vi ska ut och käka på en kinakrog. Ser fram mot en god middag i trevligt sällskap. I morgon ( om jag är pigg ) ska vi till As föräldrar på middag. Hennes pannbiffar kan man dö för så jag hoppas att det blir sådana. Har i alla fall beställt det!

Så rätt han har Nalle Puh ;-)


fredag 21 november 2014

I ett

Den här dagen har gått i ett! Först tog jag en promenad på drygt sju kilometer med Troy och sedan hem för lite lunch. Senare på eftermiddag handlades det och där efter vidare till pappas hus för att hämta kläder och sedan till AG för att lämna av dem.

Han hade varit på röntgen i dag för sin axel men inget var brutet, så han ska egentligen kunna använda armen med hjälp av lite träning. 
Han har fått en kateter nu för sitt läckage! Jag frågade en sköterska om läckaget beror på en urinvägsinfektion eller prostatacancern. Det är det sist nämnda och inget att göra åt. Där av katetern!

Pappa låg och slumrade när jag kom dit så jag bara lämnade av kläderna och for sedan hem igen. 

E var med till affären! Hon såg inte ut att må så bra men säger att det beror på trötthet. Jag hoppas att hon får stanna hemma i helgen och ha det bra. 

Lillan är här och ska sova till i morgon! Men hon är enormt mammig nu och vill bara hem. Det är ovanligt för att vara henne och hon har alltid gillat att vara här tidigare. Men inte nu för tiden! Det går väl i perioder antar jag.

Jag har en förkylning på gång! Men vägrar bli sjuk för i morgon ska vi ut och äta på restaurang. Pappa bjuder som tack för all hjälp!





Att göra slut med sitt barn

Härom dagen var det ett program på teve om psykisk sjukdom och det handlade om en mamma som efter nio år " gjorde slut " med sin dotter, som var psykisk sjuk. Naturligtvis så haglade kommentarerna in efter programmet. Besserwissrar som trodde sig veta precis var felet låg och varför flickan mådde som hon mådde. Någon ansåg att det var föräldrarnas lott att se till att barnet mår bra, en annan ansåg att det var mammans fel och hade ingen förståelse till hennes agerande, en tredje tyckte si och en fjärde så och så vidare.

Jag blir så förbannad när jag ser att en del folk lägger skulden hos föräldrarna när deras barn mår dåligt och har psykiska problem. Hur i helvete tänker de där?! Visst - det finns så klart undantag där föräldrarna kanske är missbrukare, slår sina barn och inte tar hand om dem som man ska. MEN i de flesta fall så tror jag nog att familjen är en vanlig Svensson familj precis som vår. En familj där föräldrarna älskar sina barn och vill deras bästa.

Att vår dotter började att skada sig själv var inget vi ens kunde föreställa oss skulle hända. Hon som mådde så bra! Trodde vi! 

Med facit i handen så fick hon nog sin första ångestattack redan i tolvårsåldern men jag kunde väl aldrig tro att det var ångest. Det förstod jag långt långt senare! 

När exakt E började att skära sig vet jag faktiskt inte men eftersom vi har rest utomlands tillsammans så gott som varje år eller åtminstone vartannat, så skulle jag ha sett såren. 
Jag tror att det började när hon var fjorton femton år för hon var sexton år och skulle fylla sjutton om några månader när hon berättade för mig om att hon rispade sig.

Det var bara små rispor då och inga djupa ärr som det sedan blev allt eftersom åren gick och hon avancerade i sitt självskadande.

Att skuldbelägga en mamma och pappa för att deras barn mår dåligt är så fruktansvärt dålig stil och väldigt lågt gjort. Vi har nog med egna skuldkänslor för hur många gånger tror ni inte att jag om vi nu tar mig som ett exempel har rannsakat mig själv och lagt skulden på mig själv för vad jag kunde ha gjort och inte gjort för min älskade E. 
Jag och hennes pappa kunde kanske ha förhindrat den flytt och separation som skolan i samråd med barn och ungdomshabiliteringen gjorde för henne till en annan skola ( däri ligger nog grunden till hennes dåliga mående ), jag skulle ha tagit tag i det där som läkarna trodde var astma men som nog var ångest, jag skulle ha trängt mig på min dotter när hon började att stänga in sig på sitt rum, avvisa mig och vara otrevlig, jag skulle...vi skulle...

Så många om och men!

Något som också slår mig är att jag har ju faktiskt tänkt i samma banor som denna mamma programmet handlar om. Jag har velat bryta med E för att jag själv inte orkar mer. Skillnaden är bara att trots att det även här har gått många år sedan det uppdagades att vår flicka mådde dåligt, så kan jag aldrig aldrig sluta bry mig och finnas där för henne. Jag skulle inte fixa att göra slut med mitt barn för jag skulle må ännu sämre av det, av att inte veta hur det går för henne och vad som händer runt min dotter. 

Nu har jag ju inte längre direkt huvudansvaret för henne eftersom hon bor där hon bor och hon är myndig. Det är numer personalen som får uppleva det där, som ringer efter polisen, som ser hennes våndor och ångesten och som säkert oroar sig även de för vår dotter när hon mår som sämst.

Trots det så går det inte en sekund utan att jag tänker på min flicka och lever i oro och upp och nedgångarna som är för henne. Det är en riktig berg och dalbana det här att ha ett barn som mår dåligt.



torsdag 20 november 2014

Överkörd av en ångvält

Men nånting så jävla slut jag är i dag! Kroppen värker och jag orkar knappt lyfta en hand. Har legat på sofflocket precis hela dagen och sovit en stund nu och då. Jag vet att det blir så här när det har varit mycket runt mig, men det är lika jobbigt varje gång. 
Tur att det går över efter en dag eller två men just i dag känner jag mig i alla fall som överkörd av en ångvält.

Pappa har jag inte hört av i dag och det känns ganska skönt. Det måste väl vara ett tecken på att han känner sig nöjd, hoppas jag i alla fall. Jag tänker åka förbi honom endera i kväll efter middagen eller i morgon och säga hej. Det blir lite konstigt för mig när jag som är van att titta in hos honom varje dag, ta in tidningen, stöka undan i köket och prata lite med honom nu inte kommer att göra det längre. Åtminstone inte i samma utsträckning! Jag kommer att sakna den delen fast jag samtidigt är otroligt lättad av att han är där han är.
I trygghet med andra människor och inte så ensam längre. 

E har varit på sitt jobb i dag och jag är så glad att hon verkade på gott humör och mådde bra. Det är så skönt att det inte är bara dåliga dagar för henne. Mår hon bra så mår jag också bra, fastän jag nu är trött förstås. 

Nu är det en månad kvar till dess som jag och min bror åker utomlands. Gissa om jag längtar!! Det ska bli underbart att se ett land som jag har hört så mycket gott om och som jag kan tänka mig att bo i en vacker dag. 

Soffan som jag tänkte sälja har förblivit osåld och jag har bestämt mig för att behålla den och ställer ned soffkräket i källaren hos pappa tillsvidare. I framtiden kan jag nog tänka mig att låta den stå i stugan.

Min dotter ringde och berättade att mitt barnbarn hade varit till en barnläkare i dag för sina problem med magen. Hon har ju inte ätit mjölkprodukter under en lång tid och magen blev mycket bättre. Sedan så blev mamman tillsagd att ge jäntan mjölk för att se om det blev samma problem då som förut. Vilket det blev! 

Återigen började vi alla om med mjölkfritt till flickan men magen stabiliserades inte som tidigare. Hon har fått något medel att ta men magen har inte blivit bättre och i dag var hon då alltså till doktorn. 

Nu ska vi inte låta henne äta något med soya i och så klart även mjölkfritt. Dessutom så ska hon till barnmottagningen för vidare undersökning och provtagningar. Jobbigt!!




onsdag 19 november 2014

Ambulansfärd

Jag tog en långpromenad på en mil i morse med en hund. En härlig runda i det klara och fräscha vädret. Dimman låg som en slöja över slätten och solen visade sig lite lite ovanför dimmans rand. Riktigt tjusigt!

Jag hann bara ta mig ett bad och börja med min lunch när AHS ringde mig. En kvinna som var hemma hos pappa kom sig inte in till honom för hon hade glömt att ta med sig den nyckel de har fått tilldelat sig.
Dörren var låst och pappa hade lyckats att ramla så han kunde inte öppna dörren.

Jag for dit och såg honom halvsitta i hallen spritt språngande naken förutom en filt som han hade fått över sig. Kvinnan som ringde mig fick tips på en extra nyckel så hon var först in. Med sig hade hon en kollega och båda två försökte att göra det så behagligt som möjligt för min pappa. De hade fått upp honom i sittandes läge lutad mot soffan i hallen. Han hade legat ned på golvet innan.

Men eftersom pappa är så tung så fick de ringa in två personer till som kom och med gemensamma krafter fick de upp honom på benen, in i duschen och klädde sedan på honom. Han hade rivit upp sår på huden som är väldigt skör och de såren lade de om, ringde ambulansen och varskodde hospicehemmet om vad som hade hänt. Han hade också slagit i den ena axeln och hade ganska så ont i den.

Mellan 02.30 - 11.30 låg min stackars pappa på golvet oförmögen att ta sig upp och med telefonen utom räckhåll. Jag HADE tänkt att gå förbi honom när jag var ute med Baltazar vid nio snåret men valde att gå raka spåret hem i stället eftersom jag ändå skulle dit klockan elva. Typiskt att just den morgonen han ligger på golvet efter ett fall så går jag inte förbi honom. Något som jag ju gör varje morgon i vanliga fall.

Nåja förutom axeln och skrapsåren så var han förhållandevis pigg. Jag har tvättat, skurat golvet och varit förbi honom på AG med hans grejer. Ambulansen fick hämta pappa och köra honom dit vilket både jag och AHS var överens om. Det fanns inte ens på kartan att jag skulle skjutsa honom dit som planerat.  

De är helt underbara på det där stället och så himla trevliga. Det känns så bra att han nu är där! En trygg och fin miljö och rummet han har fått ligger bra till med utsikt över ängen. Rummet ligger i samma korridor som mamma låg i. Bara ett par rum ifrån hennes!  

Själv så såg han ledsen och ganska så tagen ut och sade att det gick fort det där med att åka dit. Jag hoppas av hela mitt hjärta att han kan känna efter ett tag att det inte är så dumt att vara där, trots allt.

E var på stan i dag och skulle köpa sig en mössa. Verkar må rätt hyfsat nu och var utskriven. Skönt!






  

tisdag 18 november 2014

Hospice

Nu är det klart att pappa ska flytta till AG och redan i morgon efter lunch bär det av. Jag har varit hos honom i kväll och packat och gjort klart för avfärden och kommer att skjutsa honom dit. 

Det känns sorgligt och vemodigt ( det är ju liksom slutstationen ) men absolut nödvändigt eftersom han inte längre klarar sig själv. Han har smärtor, han kan inte hålla tätt, han kan inte laga sin mat för att han inte orkar, han orkar inte ens gå ut genom dörren längre och han är farligt nära att ramla titt som tätt. 

På så sätt känns det tryggt för både honom och oss andra tror jag att att han flyttar in till det fina stället där de är så underbara som personal mot de som vistas där. Jag vet....både mormor och mamma har ju varit där deras sista tid i livet.

Det kommer att bli jobbigt att återse stället i morgon eftersom det bara är fyra månader sedan mamma dog. Faktiskt så är det exakt fyra månader i dag! 
Hon dog den 18 juli kl. 21.00!

E är kvar på lasarettet och mådde väl lite bättre i dag men var trött och for aldrig på sitt jobb. Skulle nog dit på torsdag!

Jag har haft lillan hela dagen! Mitt älskade lilla barnbarn! Att bli mormor är en ynnest och det bästa som har hänt mig efter flickornas födelse. 

Lägger in ett kort på henne från i dag!


måndag 17 november 2014

Telefonsamtal

Jag fick i morse ett telefonsamtal ifrån min pappa som bad mig komma. Jag undrade vad det var som hade hänt då jag hörde på honom att han var skärrad. 
Han berättade då att han hade ramlat!

När jag kom dit så fann jag pappa liggandes på golvet i vardagsrummet. Som tur var så hade han inte gjort sig illa men tog sig inte upp för egen maskin. Jag försökte att hjälpa honom två gånger men han kan inte dra upp sig ens så det var lönlöst. Det enda som hände var att jag fick ont i ryggen.

Hemsjukvården skulle ändå komma så pappa ringde och bad dem att skynda sig för att han hade ramlat. En kille kom dit och lyckades dra upp pappa på benen så att han kunde greppa tag i sin rullator och sedan sätta sig i fåtöljen. Blek och omtumlad men oskadd!

Han hade i fallet vält ut sin  bricka med frukosttallriken och både den och muggen som han hade the i gick i kras. Men det viktiga var förstås att pappa inte gjorde sig illa.

Hemsjukvårdaren föreslog till pappa att han skulle låta sig läggas in på AG för att få känna sig trygg och mindre ensam. Jag håller med och försökte att övertala honom till det. Han är inte döende men han är sjuk i spridd cancer och den kommer att ta hans liv så småningom. Kan han få ett gott slut i en trygg miljö så vore det toppen. Men han är tjurig och inte speciellt intresserad av förslaget om att ta in på på ett hospicehem. 

E är kvar på psykiatrin och eftersom mina sms inte går fram till henne annat än ibland när de kommer alla på en gång så vet jag inte mer än att hon är där. Jag kan bara hoppas på att det blir kortvarigt denna gång och att hon mår bättre snart. 




söndag 16 november 2014

Telefon

Jag har lessnat på min förbaskade skittelefon som inte gör som jag vill. I förmiddags stängde den av sig vid tre tillfällen och känns väldigt opålitlig. 
Synd är bara att de är så dyra att köpa men jag vill helst ha en Samsung Galaxy S 5. 
Den jag har nu är en S3 som jag har haft i ca 2,5 år och har varit nöjd med. Det sägs ju att livslängden för en smartphone är ungefär två år typiskt nog.

Antagligen så får jag ta en telefon med abonnemang och hela kitet som tidigare. Det är väl bara det att i slutändan så blir ju luren mycket dyrare på så sätt med en bindningstid på två år. Får se hur jag löser detta!

E åkte in frivilligt denna gång! Det är alltid något positivt eftersom det känns väldigt synd att polisen ska bli inblandad i hennes liv. När man har med polisen att göra i andra fall så läggs man ju in i deras register. Undrar hur det är en sådan här gång när det handlar om handräckningar. Någon som vet får gärna meddela mig via mailen ( cajsawarg@outlook.com ).

Då var man hemma igen från stugan! Har varit en avkopplande helg men som jag skrev förut lite extra jobbig då tankarna har varit så mycket på mamma. Det går lite upp och ned i sorgen efter henne då vissa dagar är tunga med massor av gråt medan andra dagar går mycket lättare och jag knappt tänker på henne.

Nu längtar jag till Thailand mer än någonsin måste jag erkänna. Det är exakt fem veckor kvar till dess vi åker och det ska bli sjukt härligt att lämna allting för sol, bad och trevligheter.

Jag har lagt ut soffan till försäljning! Hade jag haft plats för den så skulle den få en given plats hos mig för den är i fint skick trots att den har några år på nacken. 

Bild på soffan som säljes för 700 kr


skinnhörnsoffa



Inlagd

Denna helg har varit urjobbig på ett sätt då jag har tänkt på mamma väldigt mycket och i allt blir jag påmind om henne. Nu på morgonen fann jag hennes receptböcker och så flödade tårarna igen. Att se hennes skrift, att minnas hennes goda kakor, maträtter osv är smärtsamt. Jag saknar henne mer än någonsin! När slutar det att göra ont?! När övergår smärtan till enbart fina minnen som man kan i stället glädjas åt?!

Jag fick ett sms från E nu på morgonen där hon berättade att hon hade blivit inlagd igen och att det svängde så fort. Från att ha varit så bra till att bli dåligt! Min lilla flicka vad du får ha det jobbigt!
Som mamma lider jag med henne och som mamma känner jag också en hopplöshet och vanmakt och inte minst en tyngd inom mig. Jag är så trött så trött på att se henne må så här och framför allt så ledsen för hennes skull. Vem, vilka och vad kan hjälpa vår dotter?

Min andra dotter har beställt en ny U soffa! Den soffa hon har nu ska säljas för en spottstyver tänkte jag. Det är en hörnskinnsoffa i bra skick men med några år på nacken.


lördag 15 november 2014

Lugnt!

Till sist så fick jag tag i min dotter! Hon hade inte fått mina sms som vanligt. Jag tror att både hon och jag måste köpa oss nya mobiler. Att jag fick tag i henne beror på att jag lånade en annan mobil och ringde till E i stället. Min kan jag ju inte ringa ifrån.
Har haft en lung och avkopplande dag! Promenad, bokläsning, bastubad, en god middag och en härlig brasa i kaminen. Avkoppling på hög nivå även denna gång!
Tänker mycket och ofta på mamma nu! Var in i hennes rum här ute i stugan och föll i gråt som vanligt. Hur jag ska klara av att gå igenom hennes prylar och kläder är för mig en gåta men nästa fredag så har det gått fyra månader sedan hon dog. Det är väl dags att ta itu med det där snart - antar jag! Det är bara det att det känns som att jag tar bort mamma ur mitt liv....det som finns kvar av henne. Eller efter henne....

fredag 14 november 2014

Oro

Nu befinner jag mig ute i stugan och har efter en skön eftermiddag landat i bingen. Det är inte bara jag som trivs här ute. Hundarna kommer fort till ro och nu har lugnet infunnit sig för natten efter kvällspinkningen.
Jag sände ett sms tidigare i kväll till E men fick inte något svar av henne. Men då min telefon är knasig och hon oftast inte får mina meddelade ( förrän långt senare då en hel drös kan dimpa in i hennes inkorg ) så kan både hon och jag sitta och vänta på varandras meddelande.
Att ringa till henne har inte heller fungerat utan då ringer telefonen till någon annan. Skumt!
Lånade i alla fall en annan mobil och sände ett nytt meddelande men har inte fått något svar nu heller. Det gör mig orolig och jag avskyr att bli orolig men oftast så har det funnits starka skäl till min oro.
Jag hoppas verkligen att allting är okey med henne och att hon bara inte har sett mina sms så därför inte svarat på dem. Men jag har mina aningar! Får se i morgon om dem var befogade....
Min bror hjälpte mig att flytta en soffa i dag från hemmet ut till stugan. Vi började att prata om Thailandresan! Det är bara en månad och en vecka kvar till dess att vi reser.
Nu är det god natt i stugan och dags att ge sig in i drömmarnas värld. Kanske man drömmer om vita stränder, sol och bad ;-)


torsdag 13 november 2014

Allt kommer att bli bra mamma

Pappa bad mig att kolla ut en gravsten på internet och nu har jag nog funnit något som kan vara fint. Får väl se vad han själv tycker om den och min bror också förstås. En grå sten med fåglar som sitter på en gren, stil upphöjd och inte så vräkig gravsten. 

Mamma värnade om djurlivet och matade både fåglar och ekorrar året om. I stugan blev ekorrarna så tama att det till och med skuttade in en i hallen en dag. Jag älskade mamma för hennes stora hjärta, hennes sätt att måna om alla och se till att alla hade det bra.

När jag satte in dödsannonsen i vår dagstidning så valde jag en dikt som passade och som var mamma ända ut i fingerspetsarna. Den löd så här för er som inte har läst tidigare inlägg: 

Frid susar träden kring stugan du älskat
Farväl bugar blommorna Du vårdat så
ömt.
Tack viskar fågeln som var morgon Dig hälsat
Tyst sjunger vinden,
Vila i frid

Jag vet ju nu då som sagt var hur mycket hon tyckte om fåglarna, dess kvitter och hur hon gladdes åt att se dem där de flög eller där de satt och åt av den fågelmat hon gav dem. Därför tycker jag att det liksom dikten här ovan känns naturligt med att ta en utsmyckning av ett par fåglar sittandes på en kvist. 
Det tror jag att mamma skulle ha gillat!

Till dig mamma som jag hoppas att jag återser en dag! Tack för att du fanns där för mig, ALLTID! 




Huvudvärk

Jag pratade med E i går kväll och hon hade en sjuhelvetes huvudvärk och bad om en behandling snarast. 
I dag smsade hon mig att hon hade inte ens kunnat se på sitt favoritprogram på tv och hade till och med kräkts av huvudvärken. Precis som det var för mig så jag förstår hur illa det var....

Så fort A kan så ska hon naturligtvis få sig en behandling. Flera lär behövas så spänd som tösen är!

Har varit förbi pappa en sväng men först åkte jag och handlade lite frukt till honom. Han satt i sin fåtölj och hade ätit frukost. Såg inte förvirrad ut men när jag sade att om en timme kommer hemtjänsten för att laga din lunch så frågade han mig förvånat vad klockan var? Tjugo över tio svarade jag honom! Är det morgon sade han då ännu mer förvånat och trodde att det var kväll. Jösses Amalia säger jag bara! 

I går hände det sig att As pappa var ute i skogen och fällde träd när han råkade få ett över sig. Tack och lov så fick han " bara " ett brutet ben och slog i skallen men i övrigt är han okey. Huvudet såg bra ut men behövde sys. Där ser man hur fort en olycka kan hända!! Han är världens snällaste och goaste liksom As mamma så visst blir man omskakad när något sådant händer.

I dag är lillan med sin morfar och jag hoppas att hon är feberfri. Det känns lite tomt utan henne här hemma måste jag erkänna. Finare tös får man leta efter!

I morgon åker vi ut till stugan och kopplar av. Jag längtar enormt mycket efter den avkoppling och harmoni som jag känner där. Med havet utanför knuten, den vedeldade bastun, kaminen och sist men inte minst naturen utanför dörren.




onsdag 12 november 2014

Lång dag

Natten mot i dag sov jag gräsligt dåligt och från fyra snåret låg jag vaken men dessförinnan vaknade jag stup i ett. 
Jag oroade mig för lillan och att hon skulle vakna och vara ledsen och febrig. Genom att jag inte hör så bra så skulle jag missa hennes gråt då rummet ligger i andra änden av huset. Hon brukar inte vilja kliva upp själv så där om natten. 

Jag hade nog kunnat slappna av för hon sov ganska så bra som hon själv sade förutom att hon hade vaknat en gång och varit lite ledsen och längtat efter sin mamma. Men bara lite ledsen sade hon ;-)

Lillans feber har nästan gett sig och i morse hade hon ca 38 i temp men jag tyckte att det kändes som att den sjönk allt eftersom dagen gick. Hon var då i farten som sjutton och dansade och sjön för fulla muggar. Det var väl bara maten som inte smakade som den brukar göra.

E har varit på Vågen i dag men när jag talade med henne i kväll så hade hon väldigt ont i huvudet och mådde inte så bra. 
Hon har spänningshuvudvärk så det måste nog bli en till behandling snart för henne.

Pappa har blivit beviljad avancerad hemsjukvård fick jag höra i dag och det känns jättebra för han behöver verkligen det. En från det teamet skulle göra hembesök någon gång under dagen och jag kan bara hoppas att de inte säger som de sade till mamma att hon inte var nog sjuk och att det var kö så hon fick vänta med insatserna. En månad senare var hon död!

I dag bakade jag bröd så nu är frysen fylld av brödet sedan tidigare som jag bakade för en tid sedan och med dagens mängd. Synd bara att jag inte kan själv få njuta av det så mycket eftersom jag har så lätt för att gå upp i vikt.

Nu är det dags att sova för det har varit en lång dag så till er alla läsare:

tisdag 11 november 2014

Trevligt besök

Lillan är kvar här eftersom hon har så hög feber och hennes mamma inte kan ta ledigt från sin praktik. Hon har varit rätt så risig och har dessutom variga ögon. Peppar peppar att jag klarar mig från att bli smittad...

Jag hörde mig för angående Es kö till en slags servicelägenhet men tydligen så anser alla dem som jobbar med henne ( boendepersonal och psykiatripersonal ) att hon inte är mogen att flytta ännu. Hon behöver mycket personal runt sig dygnet runt då hon mår så dåligt. 

Själv vill hon flytta och vi föräldrar vill också det så klart även om vi samtidigt är oroade. Det är mycket kluvna känslor! Vi tror ju på ett sätt att hon kan lyftas av att inte bo på ett gruppboende som hon inte hör hemma på men det ÄR sant att hon behöver mycket stöd i dagsläget. 

Vi har haft trevligt besök i kväll av dem som äger papporna till Baltazar och Troy. Riktigt härliga människor som vi brukar träffa mellan varven. Men som vanligt så blir det alltför sällan som vi ses trots att vi bor bara ett stenkast ifrån varandra. Det letar för övrigt en lägenhet ( trea eller fyra ) i samma område som oss och tänk vad roligt det vore om de fick tag i en insatslägenhet här i närheten.

Nu har hela gänget somnat och matte själv ska strax krypa till kojs. Hoppas att lillan sover hela natten!








Vilken soppa

Fick mail ifrån chefen för boendet om att E måste betala in prenumerationsavgiften för denna gång och att hon sedan får fatta ett nytt beslut inför nästa period. Men att då blir avgiften högre för de övriga brukarna på boendet. Fast det är knappast Es problem och beslutet har hon ju redan fattat och framfört via mig. Vilken soppa tycker Es pappa! 

Har lillan här i dag då hon hade nästan 39 grader i feber i morse. Med facit i handen så hade hon ju lika så gärna kunnat sova över här från i går och sluppit fara hit och dit. 

E mådde hyfsat i dag och är på sitt " jobb "! Skönt att hon får en bra dag ibland :) Hon har inte hört något om en eventuell flytt till ett eget boende så jag har sänt i väg en förfrågan om vem som håller i det där. 
Det vore bra om hon finner något annat men ändå har personal tillgänglig i samma trapphus eller åtminstone i samma område. Det är ju vad hon själv önskar!


måndag 10 november 2014

Barnvakt

Tänk redan i kväll får jag träffa lillan igen! Hennes mamma ska på gymnastikträning och morfadern som också bor i samma by som dem jobbar fram till 19.00. Så då ska tösen vara hos mig en stund! Det finns gånger då jag saknar den by som jag bodde i sammanlagt 20 år. Den var mysig och det kändes som hemma efter alla de åren i byn. Jag hade dessutom ( har fortfarande ) kvar min allra käraste vän där och saknar honom också väldigt mycket. Vi ses inte alls lika ofta sedan jag flyttade in till stan.

Fördelen då med att bo i stan.... är trots allt att jag har nära till min pappa, jag har nära till stan och kan både gå och cykla om jag så vill när jag ska shoppa loss. Bussarna går mycket oftare än vad de gjorde när jag bodde i byn och jag bor mindre nu i bara enplan och med en underbar bakgård. 

Saknar huset gör jag dock ändå! Jag hade en bastu som jag utnyttjade nästan varje vecka, jag hade ett stort sovrum som jag älskade och jag hade sol hela eftermiddagen och kvällen på min altan.
Men det är väl så att allting har sina för och nackdelar! 

Livet gick helt enkelt vidare när jag beslutade mig för att sälja och flytta in till stan och fastän jag då saknar det där huset som jag bodde i under tio år så tycker jag väldigt väldigt mycket om detta hus som jag nu bor i. Egentligen så är det en insatslägenhet men den är byggt som ett parhus. 

I dag tog jag mig ut på en mil för första gången på över en vecka tror jag. Sist så fick jag ju så förbaskat ont efter ett skavsår på hälen men i dag kunde jag använda mina gymnastikskor igen då snön och isen har tinat bort. Hade för säkerhet skulle även tejpat hälen!

E meddelade mig i morse att hon skulle behöva betala en viss summa för en prenumeration på en dagstidning som de alla på boendet hade gått ihop om att prenumenera på. Helt befängt anser vi föräldrar då hon aldrig eller åtminstone ytterst sällan läser tidningen dels för att hon inte har något större intresse av den, dels för att hon ju aldrig nästan är hemma och framför allt för att hon ser för dåligt för att sätta sig och läsa den tidningen som har en för liten text för henne. 

Vi pratade med E om detta och jag har nu ordnat så att hon inte behöver betala och det var hon nöjd över. Hon har redan en sådan dålig inkomst och aldrig några pengar över när alla räkningar är betalda så varje öre som går att spara in på är värt mycket. Hennes pappa sade till mig att han tycker att det är boendet eller kommunens ansvar att betala för en dagstidning i så fall. Så gör det då på hans jobb berättade han. 
Nu tror jag inte riktigt att det fungerar så på gruppboenden men hur som helst så var det en onödig utgift.

E mådde inte bra i dag heller och jag är lur på att hon snart måste åka in igen. Hon ÄR inte utskriven som jag trodde utan har bara permission så det är lätt för henne att åka tillbaka om hon känner för det. 
Jag pratade i dag med hennes läkare som ringde mig och då nämnde jag att vi föräldrar hade önskemål om att E ska låta personalen ringa oss i stället för till polisen när hon inte vill läggas in men då de anser att hon måste det för sitt eget bästa. Läkaren tyckte faktist att det lät som en bra ide! 

Vi pratade lite om medicineringen och hon var lite inne på det vi föräldrar också är inne på att Es mediciner borde gås igenom. Hon äter ganska många sorter och kan någon tas bort så är ju det bra. Hon borde i alla fall utredas! Men vi får se vad det blir av detta! Det kändes dock bra att få prata med läkaren som för övrigt var riktigt trevlig. 

Hon frågade mig om jag har någon aning om varför min dotter mår sämre men vi som står henne närmast är ju väldigt brydda över varför och jag sade som jag tror att hennes medicinering påverkar henne negativt på ett sätt. De kan ju ta ut varandra och det kan bli en tvärtom effekt! 

Blir E inte bättre snart så får de väl gå tillbaka till rävgiftet som hon åt först som hon trots allt mådde rätt så bra på förutom några biverkningar som inte var så roliga. Men hon fungerade i alla fall i vardagen under en lång tid även om hon blev trött av medicinen fast det såg hon som ett plus. Då somnade hon bättre på kvällen! Allra helst så vill vi ju att hon ska vara medicinfri men det är väl att önska för mycket. Åtminstone i dagsläget!

E kan själv tänka sig att börja om med Risperdal berättade läkaren och det vet jag också om sedan förut. Jag som var så avig mot den medicinen från början eftersom den är så stark men hjälper den min dotter att kunna leva ett drägligt liv så vad tusan...in med skiten!

Lägger in en gullig bild!








söndag 9 november 2014

Farsdag

I dag blev det varken en promenad eller en sväng till pappa men vi ska dit i eftermiddag och käka. Jag har ju haft lillan på besök över natten men nu har hon farit med sin pappa för att fira farsdag. 

Som alltid så har vi haft det trevligt ihop men i går var hon lite grinig. Vilket i och för sig inte är konstigt då hon får kliva upp väldigt tidigt på mornarna och har långa dagar på dagis nu när hennes mamma gör sin praktik. Så tösen var nog helt enkelt trött för i dag efter en god natt sömn var hon hur glad och go som helst. Hon ville kolla på My little pony och allra helst så ville hon förstås spana in riktiga ponnys. Vilket hon kanske skulle få göra till veckan då hon ska sova över hos sin farmor.

Vaknade halv fyra i morse och kunde inte somna om! Låg och funderade hit och dit på allt möjligt och saknaden efter mamma kom över mig. Det är smärtsamt att veta att man aldrig mer får höra hennes röst, aldrig mer får krama om och aldrig mer träffa henne.

Lägger in en bild på lillan tagen i dag och önskar alla pappor en härlig farsdag. 


lördag 8 november 2014

Framsteg

Jag var förbi pappa i morse och det första jag fick se var att det låg en hög med sönderrivna tidningar och plastpåsar på golvet i hans rum. 
Då visade det sig att det hade hänt en olycka! Jag vet inte om det var på väg till toaletten eller vad som egentligen hade hänt. Men han hade i sina tafatta försök att torka upp det värsta slängt ut skräpet på golvet.

Jag drog på mig gummihandskarna och skurade rent golvet samt gjorde honom en frukost innan jag begav mig hem igen. Han hade sovit bra i natt och verkade piggare! I morgon ska vi käka middag hos pappa eftersom det är farsdag. Jag fixar käket och brorsan tårtan!


Min fina fina flicka smsade mig i dag och berättade att hon hade givit bort ett skärverktyg till sin samtalskontakt tidigare i veckan INNAN hon gjorde sig illa. 

Det var jävligt svårt och jobbigt som hon bokstavligen skrev men hon gjorde det och vill att jag skulle veta att det inte bara är tråkigt utan att det händer bra saker också. 

Sakta men säkert går det framåt och det kommer baksteg men det går. Så beskrev hon det hela och jag blir gråtfärdig bara av att sitta här och skriva om det.
Förstår ni vilken resa hon gör.... 
Vilken kamp hon för....

Jag är sjukt stolt över att hon kämpar trots allt och kunde ge bort ett skärverktyg av sig själv. Jag önskar bara att även tänket på att inte vilja leva kunde avta och försvinna.  

E har för övrigt varit här nu! Fick sig en behandling och sedan for vi på en restaurang och hämtade käk som hon fick ta med sig hem. 

Jag vann ju en himla massa choklad för ett tag sedan och E var snabb på att norpa en kaka och ta med sig. Hon hade kunnat få med sig hela stora asken om så vore - bara hon få må bra och känna sig glad! Jag älskar henne så otroligt mycket och kan gå på glödande kol för hennes skull. 

Mitt ljuvliga barnbarn är här för att sova över och efter en trevlig dag ( fast med lite trots och grinighet ) med mys i soffan och god natt saga så ligger hon nu i sin säng.Jag hörde för en stund sedan hur hon låg och låtsades läsa i en saga högt och ljudligt. Men förhoppningsvis så har hon nu somnat!


Bjuder på en bild på den yngsta i flocken som verkligen gillar att äta sin mat i mina skor. Vare sig det är foppatofflor eller gympaskor så ska maten vandra från skålen till dojjorna vidare till munnen. Han gör det då omständigt för sig men jag antar att han gillar min tåbira ;-)




fredag 7 november 2014

Hänvisning

Es pappa fick i dag ett svar ifrån damen på sjukhuset och hon hänvisar vidare till Vågen och för ett samarbete med dem där vi tillsammans funderar och planerar för vad som mer kan göras för vår dotter. 
Hon nämnde det möte som ingen av oss var på och jag hoppas verkligen att vi får information om vad som blev sagt. 

Däremot så tror jag inte på några insatser på bortaplan för Es del. Det är och kommer nog inte att vara aktuellt då de anser att hennes bästa är att fortsätta på sin daglig verksamhet och Vågen. Men Vågen upphör ju till jul berättade de för hennes pappa så vad det blir i stället vet jag ej. Något behöver hon helt klart! Vad som än är inplanerat för vår flicka så är vi nöjda bara hon blir frisk någon gång. 

Jag vill passa på att berömma två fantastiska tjejer i styrelsen i 12 Septemberrörelsen som hela denna vecka har engagerat sig till hundra genom att medverka i psykeveckan. De har gjort ett kanonjobb och jag är enormt imponerad av deras insatser. 

Det som är så unikt med vår förening är ju att vi är en salig blandning i styrelsen ( eller jag har ju gått ur men går kanske med sedan när jag har fått tillbaka orken ). Två med egna erfarenheter av psykisk ohälsa, jag med mångårig erfarenhet som anhörig till någon med ett självskadebeteende och en med en sorglig erfarenhet av att ha mist sin pojkvän i en överdos av tabletter. Tillsammans kan vi komma med ideer och bolla tankar sins emellan och tillsammans kan vi upplysa omvärlden om hur det är att leva med en psykisk sjukdom och hur det är att vara anhörig i den världen. Framför allt så kan vi försöka få till förändringar inom psykiatrin och vårt mål är en nollvision inom suicide. 

Här kan ni då återigen följa 12 Septemberrörelsen:

http://www.12september.se/





Fredag

Vaknade fem som vanligt men slumrade om ännu en gång tack och lov. 
Tänkte mig ut på en långpromenad efter frukosten men vände om efter en km då jag bara halkade runt som Bambi på hal is. 
Jag kunde inte ta mina icebug på mig eftersom jag har fått världens skavsår av dem på hälen och inte heller de andra vinterskorna kunde jag ta då de är så nötta bak i hälen även dem. Det slutade med gympaskorna på fossingarna och kontentan av det hela blev att jag alltså ställde in den långa promenixen. 

Jag måste köpa mig nya skor framöver så att jag kan fortsätta med mina promenader för annars blir jag galen. Gymmet kör vi nog inte igång med förrän jag har kommit hem från Thailandsresan. Det är så onödigt att slänga ut flera hundralappar för en månad för att sedan inte kunna utnyttja tiden på gymmet de veckorna. 

Jag har varit hos pappa vid två tillfällen i dag! Först för att göra frukost till honom då han ringde och bad mig om hjälp. Jag bäddade även rent i hans nya sjukhussäng som anlände i morse och bäddade i mammas säng där han hade sovit i natt. Vi slängde hans säng i går kväll ( eller ska göra det för nu står den på släpet ) då den bara är skräp. 

Han hade fruktansvärt ont i ryggen och skrek när han skulle lägga sig i sängen och kräktes strax innan frukosten. Han hostar upp blodblandat slem och delvis är det väl det som gör att han kräks men han blir också illamående av morfinet. Precis som mamma blev! 

Tog mig en tupplur på eftermiddagen då jag började känna av en begynnande huvudvärk. Vaknade och hade en ännu värre värk men efter en alvedon och en treo så börjar det kännas bättre. Men magen känner av treon! 

Fick då alltså sedan åka ytterligare en sväng till pappa för någon timme sedan då han ringde och bad om hjälp att fälla upp sängkanten så att han inte ska ramla ur. Sedan så hade han tappat fjärrkontrollen till sängen på golvet och ville ha hjälp med att bädda med kuddar vid fotänden och gaveln av sängen.

E mår hyfsat som det verkar förutom att hon har ont i övre delen av ryggen men endera i morgon eftermiddag / kväll eller på söndag så ska hon få en behandling.

Nu blir det en god middag och att softa framför teven!





  

Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...