onsdag 26 november 2014

Envis rackare

Hostade lungorna ur mig i natt också trots att jag prövade något som heter Renässans mot hosta. Det fungerade ganska bra men bara ett tag. Fick i alla fall sova mellan stunderna av hostattackerna men det är en envis rackare den här hostan.

Nu är det tre veckor och fyra dagar kvar till dess vi flyger mot varmare trakter. En övernattning i den stora staden blir det innan vi drar vidare mot Thailand och härligheten. Jag var härom dagen och hämtade en stor resväska som mamma och pappa har haft som verkligen är rymlig och framför allt är i hårdplast. 
Min bror har redan påbörjat en kom ihåg lista på vad han ska ta med på resan.

Jag måste säga det att nog är det skönt att ha pappa på ett ställe där han får en bra omvårdnad och inte blir så ensam. Han tycker själv att det är fint där! Men vi är osäkra på hur länge han får stanna kvar. Det ligger lite som ett orosmoln över oss vad det gäller det för även om han kanske ( vad vet vi ) anses för " frisk " för vård på ett hospicehem i dagsläget så har han ändå sina problem. 

Sitt minne som sviker honom mycket nu för tiden där han glömmer bort att betala räkningar, glömmer koder och inte alltid har ett hum om vilken tid på dygnet det är. Sedan hans urininkontinens som har kommit på slutet och som beror på hans cancer. Smärtorna i ryggen är förstås också jobbiga likaså att komma ihåg att ta medicinerna för dem och andra besvär så som hjärtsvikt m,m. Där har AHS ryckt in och kommit hem till honom den sista tiden. Ett underbart folk måste jag säga!

Han var inte lika deprimerad då jag och min bror besökte honom i förrgår men han har åldrats betydligt i sättet den sista tiden. Fast han är ju faktiskt åttio år!

Teven i hans rum betedde sig märkligt då vi var där. Pappa stängde av den med fjärrkontrollen men en stund senare så slog teven igång igen. Samtidigt så hade jag gått runt pappas säng för att ta fram hans klocka ur sängbordslådan så pappa trodde att jag hade startat teven igen. Men fjärren låg på andra sängbordet på andra sidan sängen så jag var helt oskyldig. Min bror likaså som var uppslukad av pappersjobb. 

Flickornas pappa och hans flickvän hade lyckats bära upp soffan i går men lämnade kvar den största delen till dess vår dotter och hennes kompis kom hem från sina praktiker. Jag är imponerad av pappans flickvän som kämpade på tappert. Själv så svek jag dem och for hem förkyld och hängig som jag var men framför allt på grund av att min rygg inte håller för att lyfta tungt. Pappan till tjejerna har varit singel länge så jag är glad för hans skull att han har träffat någon. En tjej som verkar jättefin! Lycka till önskar jag er båda!

På fredag ska jag och min bror fara och titta på gravstenar. Det känns som bättre att titta live än via datorn även om jag har kollat lite ändå på priser. Jösses vad dyrt det är med gravstenar! Tiotusen och uppåt är vad de ligger på. Åtminstone på detta ställe!
Pappas namn ska även det ristas in vilket känns ganska makabert då han inte är död ännu. Men i förberedande så önskar han ha det så. 

Jag önskar verkligen att det fanns en chans att få kontakt med mamma igen, få krama henne och höra hennes röst. 


Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...