söndag 23 november 2014

Funderingar

Jag tänkte i går medan vi gick hem ifrån restaurangen på det här med min dotter. På alla år som hon har mått dåligt och jag tänkte på hur enormt dåligt självförtroende flickan egentligen har. 
På många sätt i alla fall!

Jag önskar att hon kunde sträcka på ryggen och känna att hon duger och att hon är bra. För hon ÄR en av de mest genomgoda själar som jag har mött och har ett stort hjärta, som är värt att få fyllas med glädje, hopp och lycka. 

Jag vet att hon alltid har känt sig underlägsen sin tvillingsyster och det beror på att hon själv har flera funktionshinder, har gått i särskola sedan årskurs sex och där igenom hamnade i ett fack. Systern däremot har inga funktionshinder, hon har fått ha massor av vänner under alla åren där hon har haft en trygghet i sitt tjejgäng som har känt varandra i alla år. 

E var en ensam flicka! Under rasterna så hade hon svårt att hänga med på de lekar som de andra barnen sysslade med. Bollspel och dylikt gick bort direkt eftersom hon inte såg bollarna och ej heller hann med. 

Hon fick en assistent som försökte att få med henne i gemenskapen men det gick inte. Det var inte så att de andra barnen var otrevliga mot E. Tvärtom! De var jättefina mot henne minns jag så väl men hon hamnade ändå utanför.

Vi som föräldrar ville att E skulle få vara mer med sin syster och de andra ungdomarna men systern visade tydligt att hon inte ville det. Vi bönade och bad flera gånger om! Samtidigt så förstod vi att de behövde få vara särade på och ha varsitt liv då det var tvillingsysterns önskemål. Gissa om vi hade kluvna känslor i det hela! 

E hade en bästa vän i klassen men tyvärr så flyttade den flickan flera mil utanför stan inför då hon skulle börja årskurs fyra ( om jag inte minns helt fel ). De fortsatte dock att hålla kontakten under många år men ytterligare en flytt denna gång till södern för några år sedan gjorde att de gled isär en hel del och i dagsläget har de nog inte så väldigt mycket kontakt med varandra.

Kompisen tyckte att Es självdestruktiva beteende var jobbigt vilket jag absolut har förståelse för och det är nog en del i det hela. Men nog är det synd för är det något som min flicka behöver så är det goa fina vänner vid sin sida.

E mådde bra i dag tror jag! Det lät i alla fall som så och det fyllde mig med glädje att höra. Ett litet uns av hopp! Men vi vet ju alla och allra mest hon själv att det kan vända fort. 

I dag är jag hes och inte så talför! Natten som var sov jag dåligt då Vicky var orolig och ena stunden så skulle hon sova under mitt täcke för att i nästa stund ligga på det. Om och om igen! 

Min bror berättade i går att han hade hälsat på pappa och tyckt att han var ganska så virrig. Brorsan hade frågat när de brukar käka middag och då hade pappa svarat klockan tolv. Sedan hade han glömt bort sin kod till bankdosan ännu en gång. 

Det har gått utför de sista två månaderna med pappa, tyvärr! Men han verkar trivas där han är och det är bara att hoppas att han får vara kvar till slutet. 

Vilket inte står skrivet i sten för är han för stabil i sin sjukdom så kan de välja att skriva ut honom. Men inte utan en vårdplanering fick jag veta av en sköterska. Det känns inte läge för en flytt hem igen så då måste det nog bli något annat boende. Men pappa måste själv vilja det och vill han inte det så blir det hemgång i värsta fall. Med utökad hemtjänst förstås!
Vi får se tiden an....









Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...