söndag 16 november 2014

Inlagd

Denna helg har varit urjobbig på ett sätt då jag har tänkt på mamma väldigt mycket och i allt blir jag påmind om henne. Nu på morgonen fann jag hennes receptböcker och så flödade tårarna igen. Att se hennes skrift, att minnas hennes goda kakor, maträtter osv är smärtsamt. Jag saknar henne mer än någonsin! När slutar det att göra ont?! När övergår smärtan till enbart fina minnen som man kan i stället glädjas åt?!

Jag fick ett sms från E nu på morgonen där hon berättade att hon hade blivit inlagd igen och att det svängde så fort. Från att ha varit så bra till att bli dåligt! Min lilla flicka vad du får ha det jobbigt!
Som mamma lider jag med henne och som mamma känner jag också en hopplöshet och vanmakt och inte minst en tyngd inom mig. Jag är så trött så trött på att se henne må så här och framför allt så ledsen för hennes skull. Vem, vilka och vad kan hjälpa vår dotter?

Min andra dotter har beställt en ny U soffa! Den soffa hon har nu ska säljas för en spottstyver tänkte jag. Det är en hörnskinnsoffa i bra skick men med några år på nacken.


När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...