torsdag 27 november 2014

Julfint

Jag har julpyntat lite här hemma men i år blir det ingen julgran eftersom jag åker bort. Däremot så ska jag sätta upp gardiner i köket tänkte jag. 

E ringde mig och behövde julgardiner och eftersom jag hade en mamma som var mycket duktig på att sy och höll mig med gardiner av olika slag, så har jag plockat fram ett par till henne. Dem ska hon ha i sovrummet! Hon sände mig en bild på hur fint hon har det i fönstret i sovrummet och finare blir det ju med gardinerna på plats.

De där små dockorna har hennes mormor gjort till henne som hon fick i julklapp förra året. Dem pryder nu fönsterbrädan till minne av en fin mormor och är ett kärt minne för E.

J är nöjd med sin soffa! Den ser verkligen fin ut och det är nästan så att jag själv hade velat ha en sådan. Men när man har flera hundar så är det verkligen inte någon hit med tygsoffor. Skinn är det som gäller här!

Har inte hört av vårdcentralen mer om ifall de skriver ut någon hostmedicin till mig så i dag lär det väl inte bli någon. Jag vill då inte heller ge mig ut för det är glashalt på vägarna i eftermiddag.

Min pappa ska tydligen skrivas ut från hospicehemmet den åttonde december enligt ett beslut som togs då han lades in. Fick jag veta i dag! Det är ingen bra ide som läget är nu anser jag och min bror.

Mer insatser måste sättas in med minst fyra besök av hemtjänsten per dag, städ minst en gång i veckan där de torkar upp urin när han inte kan hålla tätt eller inte hinner till toaletten, där de gör frukosten, lunchen och middagen till honom, där de hjälper honom med kläderna om så behövs, där de ser till att hans medicinering fungerar ifall inte avancerad hemsjukvård fortsätter komma till pappa....ja listan kan göras lång på en massa måsten ifall han ska bo hemma igen. 

Han vänder på dygnet och kan få för sig att det är kväll när det i själva verket är morgon och när han föll natten innan han skulle till hospice hemmet så hade han klivit upp halv tre i tron att det var morgon. Han hade gjort sig frukost och sedan lyckats att ramla där han låg på golvet i elva timmar utan att kunna kontakta någon. Allt sådant gör att man blir galet orolig och vill att han har full tillsyn.

Visst är det så att han håller på att bli gaggig men det är säkert all morfin som också påverkar hans personlighet och minnet. Det är väl helt enkelt en blandning av alltihop! 

Jag slängde i alla fall i väg ett mail till den kvinna som ansvarar för hemtjänsten vad det gäller pappa och hoppas på att få ett svar snarast. Så att allting är ordnat inför hans utskrivning! 

För att inte glömma så åker vi ju om inte alltför lång tid och kan inte själva finnas där för vår pappa. Jag tror inte heller att jag orkar fortsätta försöka ta upp honom när han ramlar, torka det kiss som hamnar på golvet gång på gång och ständigt vara orolig.Det tär på både mig och min bror att utöver mammas sjukdom och död nu bli som föräldrar till vår pappa. Hur mycket vi än älskar honom så finns det gränser och det är så otroligt mycket som han behöver hjälp med nu att vi inte räcker till längre.










När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...