söndag 30 november 2014

Min pappa

I natt har jag hostat mindre men låg ändå vaken ett bra tag och funderade på min pappa. De där ögonen han hade i går förföljde mig!

En sköterska ringde mig nyligen och berättade lite om hur läget var nu för pappa. Natten hade varit bra och han hade sovit hela tiden. Han är ganska rosslig vilket vi också märkte i går men hade fått inhalera. Det blev ingen förbättring i går men i morse skedde en någon förbättring i andningen efter inhaleringen. 

Pappa har fått matats i morse då de upplever att hans högra arm är svagare i dag än i går. Han åt och drack bra!

Prover som har tagits ser bra ut men urinprovet hade de ännu inte fått något svar på. Det känns som att det kanske är så att han har en urinvägsinfektion och att det är det som har gjort honom extra virrig. Det är vad jag tror!

Men sköterskan sade att vi får nog ställa in oss på att han är på väg att dö. 

Pappa har inget minne av att vi var hos honom igår berättade sköterskan och han hade frågat om vi var där länge.
Hon testade även honom genom att fråga vilken ögonfärg hon hade när han tittade på henne. De är så mörkt bruna så svarade han henne. Det stämmer inte riktigt för de är blåa sade hon till honom.
Det är precis som i går att han tittar på den som talar med honom men ögonen är borta och han stirrar som ut i tomma intet.  

Jag förstår ju att han är på väg att trilla bort i pinn men hade trott att det skulle gå mycket längre tid.
Det gör förbannat ont om det ska gå så här fort men ska han vara virrig så är det lika så bra att han får vandra vidare. Det är inte mina stora starka och snälla pappa längre. Kroppen är kvar men hans personlighet är redan borta!







När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...