måndag 17 november 2014

Telefonsamtal

Jag fick i morse ett telefonsamtal ifrån min pappa som bad mig komma. Jag undrade vad det var som hade hänt då jag hörde på honom att han var skärrad. 
Han berättade då att han hade ramlat!

När jag kom dit så fann jag pappa liggandes på golvet i vardagsrummet. Som tur var så hade han inte gjort sig illa men tog sig inte upp för egen maskin. Jag försökte att hjälpa honom två gånger men han kan inte dra upp sig ens så det var lönlöst. Det enda som hände var att jag fick ont i ryggen.

Hemsjukvården skulle ändå komma så pappa ringde och bad dem att skynda sig för att han hade ramlat. En kille kom dit och lyckades dra upp pappa på benen så att han kunde greppa tag i sin rullator och sedan sätta sig i fåtöljen. Blek och omtumlad men oskadd!

Han hade i fallet vält ut sin  bricka med frukosttallriken och både den och muggen som han hade the i gick i kras. Men det viktiga var förstås att pappa inte gjorde sig illa.

Hemsjukvårdaren föreslog till pappa att han skulle låta sig läggas in på AG för att få känna sig trygg och mindre ensam. Jag håller med och försökte att övertala honom till det. Han är inte döende men han är sjuk i spridd cancer och den kommer att ta hans liv så småningom. Kan han få ett gott slut i en trygg miljö så vore det toppen. Men han är tjurig och inte speciellt intresserad av förslaget om att ta in på på ett hospicehem. 

E är kvar på psykiatrin och eftersom mina sms inte går fram till henne annat än ibland när de kommer alla på en gång så vet jag inte mer än att hon är där. Jag kan bara hoppas på att det blir kortvarigt denna gång och att hon mår bättre snart. 




När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...