måndag 1 december 2014

Inre frid

Jag har sovit ovanligt bra i natt och bara vaknat en högst två gånger av hostan. A har tidigare räknat att det har gått tio sekunder mellan mina hostattacker så då förstår ni ju hur glad jag är över att äntligen skymta ett tillfrisknande.

I går kväll hade jag ett långt telefonsamtal med en ur hemtjänsten som har jobbat hos pappa. Hon blev naturligtvis ledsen över att höra hur det var ställt med honom och hennes reaktion var precis som min att något måste ha hänt i huvudet på honom. Utöver en eventuell UVI!

Hans högra arm lyder honom inte riktigt och de här demenstecknen....så fort kan det väl ändå inte gå att någon som man ändå har kunnat föra en konversation med blir så förändrad att det inte alls fungerar att konversera eftersom hjärnan helt enkelt inte är med? Det är vad vi tror i alla fall!

I dag skulle ju läkaren komma och jag hoppas att de beslutar något för pappa. En röntgen av hjärnan, armen, medicinering eller något annat. Så att han bara inte ligger där i en onaturlig ställning och helt borta i sin egen lilla värld.

Jag känner trots detta med pappa en frid inom mig! Att se E i går eftermiddag, att se hennes välmående och lugn efter år av dåligt mående kändes enormt glädjande. Att höra att hon hade ätit en hel pizza ( har inte hänt på väldigt många år ) var jättekul att höra och bara det en stor nyhet.

Jag vet att det fort kan vända igen men jag njuter av detta ögonblick och bär det inom mig och hoppas hoppas att en vändning hos min älskade flicka har skett. 




Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...