torsdag 11 december 2014

Minnestext

I dag var dödsannonsen ute i vår tidning och även den minnestext som skrevs av mig finns där. Jag har också skickat in den som min faster skrev med lite korrigering. Där skall en bild finnas med är det i alla fall tänkt. Om de inte skippar bilden! När de tar in den minnestexten har jag ingen aning om men kanske i början på nästa vecka.

Har sovit halvdåligt i natt! Låg och tänkte på allting som blir i och med att våra föräldrar nu är döda. Vad som ska hända med alla saker och ting. Huset ska säljas är både jag och min bror överens om. Stugan vill jag gärna behålla men måste då köpa ut min bror för en stor summa pengar då stugan är värd minst 2,5 miljoner. 

Den ena bilen säljer vi medan min bror vill behålla den andra lite finare bilen. Mattor, tavlor mm vill jag ska värderas av någon fackkunnig innan vi beslutar oss för vad som ska hända med det. Jag känner mig väldigt kluven just nu som till exempel i det här med stugan. Hur mycket jag än älskar den så vet jag inte om jag har råd att ha den kvar.

Det är två vägavgifter som ska betalas, en ny väg ska byggas vilket kommer att kosta varje stugägare en hel del, det är slamtömning, el, vatten, eventuellt bredband, tv avgift och boxer avgift. Det är säkert mer också som ska betalas och det tillsammans med det boende jag har nu och de utgifterna gör att det kan bli för mycket för mig. Så det är en del att fundera över och jag önskar verkligen att mina föräldrar levde, så att jag slapp fatta tunga svåra beslut. Jag vill inte behöva göra mig av med stugan men jag vill samtidigt inte bli fattig som en kyrkråtta.

I dag är det en vecka sedan pappa dog och om en vecka är det fem månader sedan mamma dog ( faktiskt på pappas begravningsdag ). Den vecka som har gått har känts overklig på något sätt men dagarna har rullat på fort konstigt nog. 

Jag lägger ut min minnestext! Den löd så här med undantag för vissa korrigeringar gjorda av mig inför detta utlägg:

Efter en lång tids sjukdom har Gösta somnat in på Axlagården, 80 år. Där fick han under de sista veckorna i sitt liv den bästa tänkbara vården av den underbara personalen. Hans närmaste är barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
Gösta föddes 1934 i Skellefteå men flyttade så småningom tillsammans med sin hustru Katarina till Umeå då jobbet förde honom dit. Gösta var en mycket duktig ingenjör och jobbade under större delen av sitt liv på ABV och NCC fram till sin pension.
Gösta var en skicklig snickare och lade ned åtskilliga timmar på den sommarstuga som finns kvar inom familjen och som han tillsammans med Katarina och barnen tillbringade många somrar och vintrar i.
Gösta älskade havet, han älskade naturen och han älskade båtar. Seglatserna och platserna vi besökte var många men allting har sin tid och till slut lade han sjömanslivet på hyllan och höll sig på land.
En musiker ända ut i fingerspetsarna var Gösta. Han kunde spela gitarr, orgel, piano och dragspel. Många var de sköna sommarkvällar när vi tillsammans med släkt och vänner satt ute på altanen i stugan och hörde honom sjunga och spela någon av Evert Taubes alla visor. När han skadade handen i en fallolycka var dock spelandet över för honom.
Gösta blev så småningom sjuk i cancer men kämpade under många år mot sjukdomen och genomgick hormonbehandling, operation, strålning och medicinering. Men cancern vann över honom och bröt ned hans ork och krafter allt eftersom. När hans hustru sedan dog i juli 2014 så tappade Gösta all glädje och kämpaglöd. Fyra och en halv månader efter Katarinas död gav hans egen kropp upp och i närvaro av sin dotter och barnbarn tog han sina sista andetag.
Saknaden är enorm och sorgen efter att ha mist både Gösta och Katarina inom loppet av en mycket kort tid påverkar oss alla. Vi kommer dock att bevara våra fina minnen djupt i våra hjärtan!




När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...