måndag 1 december 2014

UVI

Har just kommit hem från ett besök hos kära far. Han mådde nästan lite sämre i dag. Det gick inte alls att prata med honom och det enda han kunde säga var ja, nä och vet inte. Han var inte lika stirrig i blicken men nu flackade den hit och dit hela tiden och han rörde munnen lite konstigt. Ungefär som att han små tuggade! 

Jag minns att farmor som blev dement också började att tugga så där med sin mun. Hur som helst så låg han där i sängen och rörde sig ytterst lite annat än att han drog upp det ena benet lite. Han andades ganska tungt och somnade nästan under besöket. Den högra armen är nu helt obrukbar berättade en sköterska som också berättade att provsvaren visar på en urinvägsinfektion hos pappa.

Förhoppningsvis så blir han nu lite klarare i huvudet då de har satt in antibiotika men det kan hända att han har fått en liten blödning eller något. Vilket läkaren också var inne på! 

Det gjorde så ont så ont att se honom ligga så där och vara så borta. Men han är inte längre aggressiv utan verkar snarare ledsen. Nu kan vi bara vänta och se och hålla tummarna för att det hela vänder åt rätt håll och att vi får behålla vår pappa ett tag till. 

Men i ärlighetens namn så såg han nästan döende ut i kväll förutom att ansiktsfärgen inte var gråaktig utan mer åt det rödbrusiga hållet. 


När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...