onsdag 17 december 2014

Vilken morgon!

Åh vilken morgon! Först vaknade jag av en mardröm där jag hade fått cancer i bukspottkörteln och levern ( av alla ställen ). Där kommer nog efterdyningarna av mina föräldrars cancersjukdomar. Jag kan ju säga som så att efter ha sett deras kamp, våndor och plågor så är jag själv livrädd att insjukna någon gång i mitt liv. Jag skulle för allt i världen inte vilja plågas som de gjorde på slutet!

En timme före jag skulle vara hos läkaren kom jag underfund med att jag borde ha beställt en tid för provtagningen. 
Slänger mig på luren och lyckas få tag i en personal på vårdcentralen, som bokar in mig omedelbart på labbet. Jag skyndar mig dit med andan i halsgropen och får veta att läkaren är sjuk, haha. 

Nåja! Proverna blev gjorda! Ett EKG, blodtryck, viktkontroll ( hm....deras våg visade mer än min egen ;-) ) och ett hörseltest. Tror nog att allting var till belåtenhet förutom hörseln då. Får ta den där daten med läkaren i mitten på januari i stället.

E ville ha skjuts till affären men jag ska ändå handla i kväll så då får hon hänga med mig. Hon var på Vågen men var klar för dagen och det lät som att hon mådde rätt så bra. 

Mitt älskade barnbarn är i dag hos sin farmor då mamman hade något obligatoriskt i skolan och flickan fortfarande är sjuk.
Hon hade ingen feber i morse men har i stället fått röda prickar på kroppen. Främst på nacken och armarna! 

Tösen är tjormig med sin mamma om kvällarna och vägrar somna. Hon håller på att springa upp och ned ur sängen, ropar ideligen, står på huvudet i sängen och har sig. Somnar oftast inte förrän hennes mamma har lagt sig och ibland efter det. J håller på att bli galen och vet inte hur hon ska få bukt med flickans krångliga kvällar. Hon som alltid har somnat så bra i fyra års tid är nu som en omvänd hand.

Hos mig är det inga problem men jag vet precis vad min dotter går igenom för både hon och hennes tvillingsyster var likadana som små. De somnade alltid sent om kvällarna, busade, härjade och triggade i gång varandra. 

I går kväll var vi ut till stugan och hämtade pappas rullator och lämnade av lite prylar. Allting påminner så mycket om mina föräldrar. Alla kläder hänger kvar på olika ställen så som i badrummet, klädkammaren och garderober. Pappas morgon rock hängde på kroken och mammas klänningar likaså. Precis som om de bara är bortresta en tid!

När jag gick igenom pappas sängbordslåda så fann jag mammas dödsannons, som han hade klippt ut ur tidningen. Då kom tårarna! I morgon blir en tung dag då vi ska begrava pappa exakt två veckor efter att han dog och exakt fem månader efter mammas död. Att stå där vid hans kista i kapellet kommer att bli så vansinnigt jobbigt. Inte bara för att han är död utan också för att jag minns när han själv stod där vid mammas kista och läste upp Odalmannen.

Tänk på mig i morgon ni kära läsare!

På fredag eller lördag händer det i alla fall lite roliga saker ;-)


  

När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...