lördag 17 januari 2015

När det lider mot sitt slut!

I går kväll ringde E och ville komma hit för att sova. Självklart fick hon det men jag hade tagit mig en burk cider till maten så det blev så att hennes pappa fick köra henne hit. Jag blev uppriktigt förvånad för det hör inte till vanligheten att hon vill komma hit. Förra gången var när hennes morfar hade dött.

Men då smusslade hon ju undan sin medicin som ni kanske kommer ihåg och tänkte ta den för att sedan överdosera. Så denna gång var jag en hel del på spänn! Inte bara för det med tabletterna för dem fick jag ta hand om men samtidigt så tänkte jag att bara hon sväljer dem nu och tog hon nog med vatten och så vidare. 

Jag funderade också över om det var något annat som hon kunde tänkas använda sig av för att senare skada sig och jaaa.....sådana tankar ploppade upp! Jag brukar lita på E men efter det där med pillren så kan jag bara inte göra det till hundra procent. Hon kan ljuga en upp i ansiktet har jag märkt och det är skrämmande att hon klarar av det utan att blinka för en sekund.

Nåja vi hade det trevligt och hon for hem i eftermiddag tillsammans med sin pappa som hämtade henne. Mitt barnbarn har även hon kommit och sover nu i sitt rum. Hon fick umgås lite med E också! 

Gamla Cindy ramlade ihop i eftermiddags igen! När Es pappa kom för att hämta henne så rusade Cindy med de övriga hundarna ut mot hallen. I köket ramlade hon ihop, skrek en längre stund än i går och låg först på sidan för att sedan sprattla över på rygg och bli stel i benen. Det såg ungefär ut som ett epileptiskt anfall men jag tror inte att det var det. 

Hon låg sedan en bra stund på golvet innan hon med vingliga ben tog sig upp och ett tag senare var hon som vanligt igen förutom att hon var lite tagen med svansen mellan benen. Precis som i går så fick jag någon slags panik och blev helskakis när Cindy blev så där. Cindy betyder extra mycket för mig! Dels för att hon är min första egna papillon som dessutom är starten på min kennel som jag visserligen har vilandes nu men också dels för att det var min mamma som föreslog att jag skulle köpa Cindy. 

Jag var lite feg på den tiden och vågade inte ringa till Cindys uppfödare. Mamma ringde och pratade med henne och jag fick sedan åka dit och titta på Cindy som då hette Dark - Lady. Ett synnerligen passande namn för hon var helsvart om huvudet. Jag hade redan innan bestämt mig för att köpa Cindy och det var det bästa som jag har gjort.

Att hennes liv nu går mot sitt slut förstår vi nog alla som sagt var. Hon har levt ett långt hundliv med sina 14, 5 år men det är ändå ingen tröst.

Lägger ut några kort och det översta är på Toy som så gärna ville ha sin leksak. Baltazar låg dock en bit därifrån och vaktade på leksaken för att retas så att Troy inte skulle våga ta den.

Andra bilden är på Cindy en stund efter att hon hade ramlat ihop igen.





Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...