måndag 9 februari 2015

Bröllop

Har nu kommit hem efter en härlig helg! Bröllopet var ståtligt värre med klädkod, mellan 100 - 130 gäster, champagne, häst och vagn, solosång i kyrkan, trerätters middag, dans med dj mm. Det var otroligt vackert! 

Jag fick dock gå ifrån redan vid halv nio - ni snåret på lördagskvällen då jag fick en hjärtklappning som inte var nådig. All anspänning, den utdragna middagen ( maten var extremt sen ), allt sorl och högljudda stämningen gjorde sitt till. Som ett brev från posten började hjärtat att rusa och jag valde då att gå till rummet. Det tog tid innan det släppte men till slut så lugnade det hela ned sig. 

För att sedan under natten börja om och när jag då vaknade på morgonen så var jag ganska mör och hade ont i bröstet. Det där händer ganska ofta! Höga ljud, stress, nervositet ja känslomässiga svängningar och så vidare...Det behövs ibland så lite för att hjärtat ska börja på att rusa. Det räcker med att hundarna skäller och jag inte är beredd på det.

Jag har alltid skyllt på nerverna vad det gäller detta men förstår ju nu att det också har med mitt hjärtfel att göra och därför har jag nu börjat på att försöka att tänka på mig själv mer. Som i lördags! Att gå ifrån och försöka varva ned.

Min ena dotter har i dag varit och kollat sitt hjärta och då berättade läkaren att på det förra EKG som hon gjorde så visade det på en kort PQ tid hos henne. I dag såg det lite bättre ut men läkaren skulle ringa kardiologen och höra med dem. 
Det är ju inte detsamma som jag har nu då! 

Jag fick veta att min biologiska mamma mycket riktigt dog i hjärtsvikt men hon hade även dåliga lungor och var rökare. 
Min biologiska moster fick en pacemaker på grund av flimmer och min biologiska morfar dog endast 72 år gammal av hjärtproblem. Som min dotter sade: Det låter ju inte så lovande! Nu ska vi väl inte måla fan på väggen anser jag men det är bra att vi kollas upp. Jag måste ligga på E igen om att kolla sitt hjärta även om det är som hon säger att det är kollat flera gånger tidigare. 

I dag ska tavlorna hämtas hos mina föräldrar och transporteras till Stockholms Auktionsverk. Jag ska samtidigt passa på att städa lite i huset då det ska vara en visning på torsdag av huset. Spännande! Hoppas att det blir budgivning!

På flygplatsen här i stan så träffade jag på vår gamla läkare. Han är pensionär sedan flera år tillbaka men blev så glad över att stöta på mig liksom jag blev att få prata med honom. En bättre läkare kunde man inte få. Trist att han inte längre jobbar! 

Han blev bestört över att höra hur det låg till med E när han frågade om flickorna. Han blev uppriktigt bekymrad lika mycket för min del som för hennes del.

Nu när jag var i Vimmerby så fick jag enorma nostalgikänslor. Jag önskade att klockan gick att vrida tillbaka, att vi återigen var på det mor och barnhem som fanns där och att E aldrig hade börjat att självskada sig. Att allting såg annorlunda ut än vad det gör i dag. 

Jag har haft tre för mig stora förluster inom loppet av sex månader. Mina föräldrars död tog mig väldigt hårt som ni vet och min äldsta tiks bortgång i förra veckan gjorde väldigt ont även den. Mitt hjärtproblem på det och den ständiga oron för E....nog räcker det och blir över!

Ett stort tack till min fina vän för att han var hundvakt i helgen så att jag kunde fara på bröllopet.





Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...