onsdag 25 februari 2015

En månad!

I morgon är det en månad sedan min dotter skrevs ut från den slutna avdelningen på psykiatrin. Helt helt underbart för framför allt henne att kunna vara hemma i sin egen lya. Jag hoppas att det fortsätter så här nu och att inte personalen anser att hon måste läggas in igen snart. Detta är ju ett tecken på att hon mår bättre! 

Jag förstod nästan att hon skulle göra det när de tog bort de starkaste medicinerna som hon har ätit. Visserligen så har de ju satt in Theralen i oral lösning till henne och en annan sort sömntablett som också är vanebildande. Men hon är hemma och hon hankar sig fram och tycks må rätt så bra enligt henne själv. 

Hennes läkare hade ringt henne och sagt att hon har ju gjort flera EKG tidigare ( på grund av alla överdoser ) men att han ändå skulle skicka en remiss. Hon kunde inte komma ihåg var den skulle sändas men jag tror nog att det är till kardiologen. Skulle inte förvåna mig om hon kommer sig dit före mig för jag har då inte fått någon kallelse ännu. Synd! Jag hade hoppats på att hinna kolla upp detta innan jag for men nu är det ju kört. 
Jag skrev till hjärtmottagningen att jag åker bort så att de inte skickar en tid till mig då jag är utomlands och inte kan ta den tiden.

Budgivningen på huset pågår fortfarande men i morgon trodde mäklaren att den skulle vara klar. Nu ligger budet 135.000 kr mer än vad utgångspriset var på. Spännande! Tror dock att det stannar på det bud som nu är lagt men det är inget att gråta för. Vi känner oss nöjda med det som hittills är. 

Nästa fråga då är ju stugan! Till på fredag har jag på mig att bestämma mig angående den. Det blir inte lika mycket pengar över om jag behåller den och det är en hel del pyssel med stugan som är stor och har flera byggnader. Alla i trä! Tomten är friköpt och stor även den med en stor gräsmatta och gård att klippa och skotta. Det tåls att funderas på! Jag kan inte bara fastna i nostalgin utan måste tänka realistiskt och långsiktigt. Svårt är det i alla fall!

I dag fyller lilla grå ( Vicky ) tolv år och var Cindys första valp. Ja det var ju visserligen två i den första kullen som Cindy fick men den ena valpen dog på grund av en långdragen valpning som avstannade. Vicky var medvetslös när vi drog ut henne men en bekant som var med fick i gång henne genom att slunga Vicky. Tack vare Anna så lever lilla grå i dag! 



När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...