söndag 29 mars 2015

Yes

YES!! Nu är boken äntligen klar och inskickad! Det var verkligen inte det lättaste och både jag och Es pappa har slitit vårt hår för detta projekt. Men det har varit kul och något att pyssla med under svåra månader.
Boken kommer att gå att beställa via olika sajter. Bland annat Adlibris!

Om den sedan säljer något får tiden utvisa men det är egentligen inte det viktigaste för mig även om jag vill nå ut till så många som möjligt. Självdestruktivitet har tyvärr blivit ganska så vanligt och vi är dessvärre många i den här situationen. Till alla föräldrar, till alla trasiga själar och till min dotter: Ge inte upp - KÄMPA!






torsdag 26 mars 2015

Back home again!

Då var man hemma igen efter den långa flygresan. Det är det enda negativa med att ha lägenhet i Thailand som jag ser det. Annars mest fördelar! Jo och så klart att det är krångligt att vistas där och det ska vara visum efter en kort tid. 

Jag får se hur många år jag pallar att resa så där långt men den dagen jag inte längre känner någon ork och lust så får min bror köpa ut mig eller så måste vi sälja. Jag är rätt sugen på ett boende i Spanien en vacker dag eftersom det är kortare resväg och ett EU land. Det går väl kanske inte att bada i Spanien om vintrarna då man är värsta badkrukan men bara att slippa snö och värsta kylan är nog för mig. 

Jag har inte haft kontakt med E de senaste dagarna annat än en kort chatt. Vet faktiskt inte hur det är med henne i dagsläget.

Delar med mig av ett par bilder av gott att dricka och äta sista dagen på stranden.






lördag 21 mars 2015

Trångt om utrymme!

I dag tog jag cykeln till coca cola beachen. Det tar femton minuter och där finns servering och solstolar vilket är rätt så bra. Stranden var städad och fin och i vattnet var det också rent i dag. Till lunch beställde jag en väldigt god thairätt med kyckling, cocoscream och grön curry. En stor Chang fick skölja ned maten!
E är utskriven igen! Det var så fullt på avdelningen att hon inte kunde få ett rum ens. Stackars alla själar som mår dåligt! Så jag lider med dem allihop då jag vet av egen erfarenhet hur fruktansvärt hemskt det är att må psykiskt dåligt.
E är hur som helst barnvakt åt sin systerdotter nu och de har det så mysigt tillsammans. Lillan hälsade till mig via E!
Har i kväll varit och ätit en god middag med min bror. Medan vi sitter där och äter så ser brorsan en stor råtta springa över golvet in i baren för att sedan vända om och springa tillbaka där den kom ifrån. Jag är glad att jag inte själv såg den men kan ju säga som så att mina fötter åkte upp på stolskanten efter det där.
Några kort får summera dagen!


fredag 20 mars 2015

När ångesten smyger sig på om natten

Natten mot i dag fick min älskade flicka återigen läggas in med ångest och fanskap. Jag tycker så fruktansvärt synd om henne. Varför kan hon inte få börja må bra någon gång! Det slog mig att det är ett år nu som hon har åkt in och ut mest hela tiden. E är mer inlagd än utskriven och då är det fel någonstans i vårdkarusellen.

Hon ju haft sina turer till sjukhuset under många år men det har blivit tätare tycker jag i alla fall. Jag var ju så glad att E under fem sex veckor eller vad det nu blev inte behövde läggas in och jag hoppades att borttagningen av den starka medicinen skulle hjälpa och göra bättring. De satte ju in Theralen i stället!

E orkade inte skriva om nattens händelse och det respekterar jag till fullo. Skulle någon här ute veta vad som kan tänkas hjälpa flickan till ett bättre mående så hör av er. cajsawarg@outlook.com är min mailadress.

Har tagit några kort som jag delar med mig av så här på fredagseftermiddagen i Mae Phim.
Se de vackra mönstren på stranden som strandlopporna gör. Om fem dagar bär det av hem till norr igen. Till hundarna och vardagen!

tisdag 17 mars 2015

Ute i det fria!

Det blev inte långvarigt denna gång för min dotter på psykiatrin. Hon berättade nämligen i dag att hon var hemma och ute i det fria, alltså utskriven. Skönt! Men jag skulle önska att det fanns mer hjälp att tillgå. De har ju dragit ned på timmarna på Vågen för henne och nu är det endast några tim per vecka som hon har tid där. Det är ju en öppen vårdsbehandling som är tidsbegränsad.

Lite märkligt med nedskärningar av timmar med tanke på vilket helvete flickan har haft nu så länge med alla polishämtningar, inläggningar och LPTn. Det rimmar dåligt!

I dag har det varit semesterns varmaste dag vilket också känns i ansiktet då jag brände mig lite lätt. Det blir varmare och varmare och april och maj sägs vara väldigt varmt.
Gick upp till lägenheten redan vid 15 tiden mättad på sol och värme men gick ned och tog 25 längder senare på kvällen.

Poolområdet är fantastiskt som ni kan se på bilden!

måndag 16 mars 2015

LPT

Åtta heldagar kvar till dess att vi lämnar Thailand för denna gång. Det känns vemodigt och trist att inte få njuta av detta på ett bra tag framöver.
Först i slutet på januari nästa år åker jag hit för att då stanna i tre veckor. Om jag får hundvakt vill säga!

Jag har köpt en mini moped att ha hemmavid. En eu moppe.Har ju äntligen råd att införskaffa mig en sådan efter år av längtan. Jag ägde nämligen en gång i tiden en mini motorcykel som gick 70. Som jag älskade den! Men då vi skulle flytta hem från Saudi ( körde mcn inom vår compan ) så fick jag ej frakta hem den då papper saknades.

E är kvar på sjukhuset! Hon åkte in frivilligt men när hon i dag ville skrivas ut så blev det kalla handen och ett LPT berättade hon för mig.
Jag vet inte....men sätter de inte tvång lite väl ofta på min dotter. Jag tycker nog det! Men å andra sidan så måste väl läkarna anse att det är nödvändigt, antar jag. Inte lätt det där för vare sig E, läkare och personal.

Hon skrev att det är ett tag sedan hon skar sig! Det är bra och ett framsteg för varje dag, vecka och månad som går mellan varje självskadetillfälle. Jag såg ett tag innan jag for ett papper hos henne som låg på köksbordet att hon hade skurit sig. E skriver ned händelser och hur hon mår. Vlket är något hon har fått som en uppgift och antar jag är en del och en väg till ett tillfrisknande.

Hur som helst så saknar jag min flicka galet mycket. Den flickan hon var innan hon blev självdestruktiv och inåtbunden. Jag hoppas att den friska E en dag tittar fram igen.

Lägger in ett par bilder! Dels på min blivande moppe och dels en bild från i dag då vi var på stranden. Bilden överst är densamma som jag hade inne i går och jag fick i dag veta att de heter sandmaskar och kan bitas. 

söndag 15 mars 2015

Inlagd

I går kväll blev dottern inlagd igen! Det känns så tråkigt och jag tycker så synd om henne. Ska det inte gå att få henne ångestfri någon jävla gång?

Kan ingen hjälpa henne en gång för alla? Jag önskar det!

Har i dag gått 1,5 tim på stranden och fick syn på en massa konstigheter. Bland annat sådana som på bilden. Hade fullt sjå med att inte kliva på dem alla!

Tog även en cykeltur till en strandremsa där de har servering o stolar men vi stannade inte utan ville bara kolla läget. Såg jättefint ut!

Klockan 20.15 i kväll var det ingen risk att frysa som ni kan se. Jag satt på balkongen och njöt bortsett från myggen som var några denna afton.

torsdag 12 mars 2015

Sorgen

Sitter här på vår balkong och äter min omelett. Klockan är tolv i thaitid och 06 hemma hos er. Har hunnit med att avverka en mil på cykeln och tillbringat en stund på stranden i 30 graders värme ( i skuggan kl.10 ). Tankarna är mellan varven mycket hos mina föräldrar då saknaden fortfarande är stor och stundtals gör det jätteont inombords. Snart har det gått åtta månader sedan mamma dog och det är drygt tre månader sedan pappa somnade in.

När slutar det att göra ont?

E hade haft trevligt hos sin syster och systerdotter i helgen som var. Men hon berättade att hon blev rätt så trött efteråt dels för att de sov tre i dubbelsängen ( fyra då katten hoppade upp ) och dels för att hon roar lillflickan en del när de ses.
Jag vet hur mycket Es syster rör sig om nätterna så jag kan förstå om det blev lite sömn. Blir bättre då min mammas säng kommer dit för då kan ju E ligga i den när hon sover över hos dem.

Hon verkar fortfarande ha kunnat vara hemma utan inläggning. Ska man våga hoppas? Kämpa på mitt hjärta!

lördag 7 mars 2015

Syskonkärlek

Jag chattade med E i går som då berättade att hon skulle tillbringa denna em / natt hos sin tvillingsyster och lillan. Förra helgen sov hon också där och då hade de haft jättetrevligt med bakning och god mat.

Det är superroligt att de umgås lite mer och J är ett stort stöd för E och har alltid under alla år varit någon som E har sett upp till. Kanske kan hon i och med deras träffar känna att hon mår bättre av att umgås med sin tvillingsyster. De har ett speciellt band och har så alltid haft.

När de var små så talade de ett språk mellan varandra som bara de förstod. Innan de lärde sig att prata ordentligt förstås! De följdes åt som ler och långhalm. När J lärde sig att gå före E så skjutsade hon sedan omkring sin syrra i en lära gå vagn.

J har varit med på psykiatrin för samtal med läkare och hon skulle med all säkerhet följa sin syster till världens ände bara för att få se henne frisk. Att slippa få höra om skärningar, överdoser och inläggningar....

J har vid ett par tillfällen försökt förmå sin syster till att åtminstone åka på ett studiebesök på det behandlingshem som kunde ha varit så bra för henne. Hoppades vi på i alla fall! Nu blev det inte så men det verkar ju ändå som att E mår bättre. Det måste vara mer än en månad sedan senaste inläggningen om jag inte har missat något och är helt ute och cyklar.

Hur som helst så är det som mamma fantastiskt glädjande att höra att mina döttrar ska ses för trevligheter.

Har i dag hängt nere på stranden precis hela dagen förutom en timme mitt på dagen då jag åt lunch. Annars är det stranden som gäller för hela slanten.
Men jag är lite skraj för maneterna! Den vi såg på stranden var ju inte nådig. Finns det en så finns det säkert fler skulle jag tro men försöker att njuta ändå av det 32 gradiga havsvattnet och den varma luften.

fredag 6 mars 2015

Skönt

Då har det gått ett par dagar igen sedan jag bloggade. Det blir ju mindre att skriva om nu när jag får distans från allt vad självdestruktivitet heter. Sjävfallet så tänker jag dagligen på min dotter ändå men försöker att släppa den biten och bara koppla av.
Jag njuter av att bara vara och faktist bara tänka på mig själv. Vilket jag har insett att jag borde göra oftare hädanefter och också kommer att göra.

Vad det gäller min dotter så kan jag ju ändå inget göra mer än att fortsätta finnas där för henne när och om hon vill. Kampen för att bli frisk är hennes kamp och viljan till en förändring således även den hennes. Men vore jag E så skulle jag ha sökt mer hjälp och vård på Lenagården för länge sedan. Våga är att vinna och hon skulle inte ha haft något att förlora på det. Tvärtom! 

Nu är de här veckorna som sagt var mina där jag ska ta hand om mig och koppla av till hundra. Njuter för fulla muggar! Vardagen kommer ändå med en massa måsten inför stug försäljning osv.

Bjuder på bilder tagna på " vår " strand!

måndag 2 mars 2015

Paradise

Så var vi framme i vår lägenhet i Mae Phim efter en lång resa som ändå  gick riktigt bra. I dag har vi cyklat och gått en del på stranden. Utforsat omgivningarna och fotat lite. Är fruktansvärt trött i och ska göra tidig kväll. Bjussar på en  bild!

Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...