söndag 14 juni 2015

Dryg typ

E kontaktade mig i kväll och var i behov av sanitärprylar och då hon inte ville ta upp det med dem på sjukhuset så åkte vi upp till henne med grejerna. Jag såg henne i fönstret men hon var förstås tvungen att vänta på att någon öppnade dörren.
En man öppnade och jag kan ju lugnt säga som så att han var INTE trevlig för fem öre. Vilken attityd, vilken le människa! Jag räckte fram min hand för att skaka hand och presentera mig och han bara tittade på mig i några sekunder som att han tänkte att varför ska han skaka hand med mig. Sedan tog han den men blicken han gav mig var inte snäll. Han tittade på oss som att vi vore gangstrar eller några som kom dit för att smuggla rakblad el dylikt till min dotter.

Sedan gav jag E en kram och sade att hon får se till att komma hem snart igen till sina marsvin. Ja svarade hon de behöver henne! Sedan så tyckte nog den där skitstöveln till personal att det var dags att vi sade hej då till varandra. Som hörselskadad så läser jag av folks minspel och kroppsspråk väldigt väldigt bra och det är svårt att lura mig med alla de år av träning i att uppfatta saker och ting som inte hörseln har uppfattat och det jag läste av var som sagt inte sjysst.

Nu får det vara nog kan vi känna! Nu får E se till att komma sig ut därifrån och sedan ska vi se till att söka hjälp för henne igen. Ett behandlingshem någonstans där hon kan få en konkret hjälp och en trygghet samt stöd till hundra dygnet runt utan att känna sig inlåst och övervakad och där samspelet med föräldrarna och den övriga familjen är viktigt. Men vi räknar med kraftigt motstånd! Från eventuell personal på gruppboendet, från psykiatrin och från socialtjänsten. Som tidigare år!

I kväll bär jag med mig dessa obehagskänslor och den stora sorgen i mitt hjärta när jag i min säng lägger mig. Jag känner tårarna trycka bakom ögonen och jag fick ont i magen av att se min dotter se så ledsen ut och mötas av en skit till personal. Men jag ger aldrig upp och lika lite ger Es pappa upp!





När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...