måndag 15 juni 2015

Under utredning

Jag mailade i förra veckan ansvarige för den utredning som jag är under angående det eventuella lilla hjärtfelet jag kanske har. Det står klart att trots det ekg som gjordes i december visade på lqts så är det ändå inte klart att jag har detta. Först när utredningen är klar ställes den diagnosen....eller inte....! Jag hoppas verkligen att det visar sig att jag och min släkt inte har detta fel. Det vore så skönt att slippa bekymra sig om något sådant också. Men dem där uppe råder mig ändå i ett mail att undvika bedövningsmedel med adrenalin inför den kommande tandoperationen i augusti. Jag får ta ett snack med min tandläkare! Har egentligen bara lust att strunta i att ta bort tanden då den inte besvärar mig så galet mycket. Helst hade jag velat att den lossnade av sig själv!

E smsade att hon behövde pengar och att hon skulle få gå ut en stund. Har dock ingen tillåten permission. Jag förstår hur den läkaren som har satt ett LPT på min dotter tänker men det känns ändå så galet och sorgligt att hon inte kan få fara hem ens för en dag. Att de tvingar henne att vara kvar på avdelningen så att hon inte ska kunna skada sig själv. Det som gör mig så rädd är att E skulle kunna göra allvar av att dö om hon mår tillräckligt dåligt. Hon har ju försökt tidigare och fifflat med piller, gömt undan dem och hållit på. Hon har varit väldigt planerande i vissa händelser och det känns inte alls bra. Jag gladdes så åt att hon verkade vara på bättringsvägar nu för ett tag sedan men så behövs det så lite så rasar hela hennes värld och hon mår så himla dåligt.

Min andra dotter smsade också mig i dag och hade den roliga nyheten att få berätta att hon har blivit erbjuden en fast tjänst efter sommaren. Det var verkligen upplyftande och jag är grymt stolt över henne.

När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...