lördag 13 juni 2015

Utebliven permis

E hade permission i dag från lasarettet men mådde för dåligt för att orka fara hem utan stannade kvar på avdelningen förutom att hon tog sig lite frisk luft på området. Förbannat att hennes ångest inte släpper! Hon får vid behov en Sobril förutom de mediciner hon redan tar för sitt dåliga mående. Sobril hjälper henne men inte fullt ut. Jag åt själv den sorten för många år sedan och tyckte om känslan som den gav mig men det är ju benzo i dem vilket inte är så bra.

För drygt två år sedan försökte vi i familjen för första gången övertala E till att söka sig till ett behandlingshem i Uppsala. Hon var inte speciellt villig och positiv till den idén just för att det skulle vara så långt hemifrån. Men hon var beredd att prova på och göra ett studiebesök på behandlingshemmet. Dessvärre så nekade ju Umeå kommun det vill säga socialtjänsten till att hjälpa vår dotter. De avslog hennes ansökan till behandlingshem med motiveringen att det var psykiatrins ansvar att hjälpa E.

I dag två år senare är E fortfarande inne i denna karusell med dåligt mående, skärningar, inläggningar på psyket, tvångsvård likväl som frivillig vård. Terapi ca 45 minuter per vecka och ( 4 timmars ) praktik på ett hunddagis i veckan. När hon orkar gå dit vill säga! Tänk om hon hade fått komma till behandlingshemmet för två år sedan. Undra var hon hade varit i dag i sin utveckling?! Undra om hon hade mått bättre?! Jag förbannar än i dag de där skitstövlarna i socialnämnden som avslog ansökan. Förakt är vad jag känner!



Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...