onsdag 22 juli 2015

Semester

Har det helt underbart här i Turkiet! Vädret kunde inte vara bättre och maten samt drycken är god som alltid. Jag mår bättre än på länge och min egen ångest försvann igen. Detta var precis vad jag behövde!!

Jag har så gott som daglig kontakt med mina döttrar och de båda mår bra. E mår då i alla fall så pass fint att hon fortfarande är hemma. MEN vi får se hur hon känner sig efter denna dag för hennes pappa och syster ska i kväll ta ett snack med tösen. Om att något mer måste till! Jag bävar för hur det ska gå och är också tämligen säker på att om det är någon E blir arg på så är det jag. Alltid jag! Antagligen för att hon törs bli arg på mig! Men jag tycker att det är vansinnigt jobbigt. Troligen så kommer deras samtal inte leda någon vart därför att E är så fast inrotad i att dem på boendet ( personal) och psykiatrin vet och kan bäst. Vi får helt enkelt se hur det går!

Bjuder på några bilder!

tisdag 14 juli 2015

Vila i frid!

Jag fick i dag veta att mitt barnbarns farfar har dött endast 49 år gammal. Han hade inte gått att nå under fyra dagar så till slut fick polisen och en läkare gå in i hans lägenhet där de fann honom sittandes död i fåtöljen. Förmodligen så var det en hjärtinfarkt då han hade problem med hjärtat och även hade känt sig hängig en tid innan med bland annat feber. Vad exakt han dog av får en obduktion visa men som sagt var så tror dem att det var hjärtat. Jag lider med hans barn och före detta hustrun som är farmor till mitt barnbarn. R.I.P!


Fina fina E

Veterinärbesöket i dag med Daisy gick bara bra! De gjorde aldrig något mer ultraljud men klämde på hennes mage och då reagerade Daisy och visade tydligt att hon tyckte att det var obehagligt eller rent av gjorde lite ont. Ett kissprov begärdes in så jag fick en soppslev, gick ut med Daisy på en grässlätt en bit bort och när hon satte sig för att kissa så skyndade jag mig att stoppa soppsleven under hennes mage. Det såg nog onekligen roligt ut när jag sedan vandrade tillbaka med soppsleven med kiss i ena handen och Daisy i den andra för folk glodde som tusan.

Tydligen så var det lite blod i urinet så veterinären skulle skicka det på odling och sedan så rekommenderade hon att vi tar bort livmodern på tiken. Den 25 augusti har vi en tid bokad för det ingreppet. Hoppas att allting kommer att gå bra!

Ni ska bara veta så himla fin E blev i sitt hår efter att ha färgat, slingat och klippt det. Otroligt vilken skillnad det blev på kvalitén! Jättekul att se och E själv var supernöjd med det. Helt klart värt de 1500 kronorna det kostade!

Sedan blev det kalas hos barnbarnet och hon var lika nöjd hon över tårtvalet och presenterna som hon fick. Eftersom allting handlar om Frozen nu för hennes del så var valet på vad vi skulle köpa inte speciellt svårt.

E såg ut att må bra i dag till vår stora glädje! Innan vi åkte hem så beställde hon en rullpizza och också det var kul att hon ville ha. Hoppas bara att hon inte får ångest efteråt! Det brukar kunna bli så ibland!

Lägger in några kort från dagens kalas och med det så säger jag bye bye för i morgon lämnar vi Sverige och reser till varmare breddgrader.










Veterinären

I eftermiddag ska Daisy på återbesök hos veterinären för att kolla hur livmodern och äggstocken ser ut. Jag tror personligen att det har blivit bättre av antibiotikan men vi får se vad ultraljudet visar. Efter det är det middag och sedan kalas för hela slanten. Lillan fem år i morgon men firas i dag eftersom vi far bort under morgon dagen.

E är fortfarande hemma och ska ju till frissan i dag! Hoppas att hon blir nöjd efteråt men jag tror att hon blir tvungen att ta en bra bit på längden då hon inte har klippt sig på typ ett år och håret är rätt så nött.

En sommarbild på mitt älskade barnbarn kan jag bjuda på!



måndag 13 juli 2015

SJÄLVDESTRUKTIV DOTTER

Vill bara påminna om att boken SJÄLVDESTRUKTIV DOTTER finns att köpa i olika bokhandlar bland annat på Adlibris och Bokus. Den är tjock så mycket läsning för den som gillar att läsa och den är stundtals tung att läsa men det är sanningen som kommer fram och den väger ska ni veta. Detta spektakel som pågår runt vår dotter är oförlåtligt! Min moster som jag talade med härom dagen blev även hon arg över att psykvården har dömt ut E som oförmögen att ta in en behandling på ett behandlingshem. Det begåvningshandikapp som de skriver om är så förbannat litet att det är skamligt att de har mage att skylla på det som orsak till att E inte ska kunna få mer vård. Moster utbrast: Men det är ju ett så litet begåvningshandikapp! Ja det är precis vad det är! Tösen var på gränsen till att inte få gå i särskolan när hon skulle börja där inför årskurs sex.

Något vi föräldrar också ångrar att vi gick med på förutom att vi då även ångrar att vi lät henne flytta till gruppboendet. Det var det dummaste vi gjorde för där och då så tappade vi den fina kontakt vi hade med vår dotter och personalen blev de viktigaste i hennes liv. Dem som vi upplever har motarbetat oss hela tiden liksom enhetschefen för boendet. Innan flytten dit så anförtrodde sig E väldigt mycket till mig. I så gott som allting! I dag är det väldigt sällan som hon gör det och det saknar jag därför att jag vet vad hon går igenom i mångt och mycket av egna erfarenheter och jag hade gärna varit ett större stöd för henne än vad jag är. Faktum är att det enda hon är öppen med oss om är att hon meddelar mig när hon har blivit inlagd. Vilket tydligen är personalen som har fått henne till att göra och det är ju i alla fall bra. Alltid något!

E mådde inte bra i går heller! Likadant som tidigare så det förvånar mig inte om hon snart blir inlagd igen. På tisdag ska hon klippa och färga håret och så är det kalas på eftermiddagen för mitt barnbarn som E också ska vara med på. Jag hoppas att hon kan vara närvarande och inte har hamnat på avdelningen igen.

Jag har beställt en Frost tårta då det är Frost för hela slanten som gäller för mitt barnbarn. Hon ska även få några prylar med Elsa och company! Tänk att hon fyller fem år - åren går så fort!

Om fem dagar är det ett år sedan mamma dog! Jag  saknar henne lika mycket nu som då och sorgen är minst lika stor nu också. Jag tittar varje dag på kortet på henne och pappa som jag har stående på bokhyllan och önskar så innerligt att jag fick prata med dem igen, krama mamma och säga hur mycket jag älskar henne. Höra hennes goda råd, hennes underbara skratt och ta hjälp av henne i allting som hon kunde hjälpa en med. Men så blir det aldrig mer! Nu får jag bara tala med henne i mina tankar utan att få något svar....

Lägger in några kort! Daisy som badade och som ni ser så var det ingen större hit. Lilla grå fick hänga med på en promenad men styr längden och farten i sin egen takt gammal som hon är. Gatan ned och sedan skulle hon hem vilket är stående de få gånger jag får med henne ut. Mamma kotte med familj fick bli plåtade också. Bor här utanför! Troy suktade efter min grönsaksomelett som ni kan se.









lördag 11 juli 2015

Boken

Jag glömde ju skriva att i dag så ringde jag till min moster som fyller år. Hon blev glad över samtalet och berättade att hon har tänkt på mig men aldrig kommit sig för att ringa. Hon och min morbror var jättetight med mamma och pappa! Speciellt med mamma så klart eftersom hon och morbror var syskon.

Min moster berättade att hon har köpt min bok men bara orkade läsa lite i den. Den är ju väldigt tjock och det är en tung läsning så jag förstår henne. Jag berättade att jag också har läst boken och då fick hon sig ett gott skratt ;-). Det var hur som helst trevligt att prata med henne och de befann sig ute i stugan och hon berättade att de nya ägarna till vår stuga verkar bra och att det snickras och slipas för fullt om dagarna och att de verkar renovera något. Hon hade tyckt att det var väldigt jobbigt att gå förbi stugan i våras men att det nu känns bättre. Jag förstår hennes tänk för som jag sade till henne så tror jag att jag aldrig kommer att kunna åka ut dit igen. Det gör för ont!

Så kära läsare gör som min moster och köp boken men läs den också haha! Den finns som jag har nämnt i tidigare inlägg lite här och där. Bland annat på Bokus och Adlibris!



Kort inlägg

Nu blir det ett kort inlägg innan jag ska i säng! Var och hämtade min dotter på sjukhuset i går då hon hade skrivits ut. Med kedjetäcke, nackgrejen och allting! När vi kom hem till henne så hade hon fått en avi om att västen gick att hämta ut vilket hon sedan for och gjorde med sin pappa eftersom jag var tvungen att bege mig direkt.
E såg ut att må lite lite bättre men ändå inte! Det är något med ansiktsuttrycket som är liksom stelt kan både jag och A tycka när vi ser henne. Något som förstås kan bero på ångesten men vi funderade också på om det har att göra med medicineringen. Hur som helst så jag jag glad att hon är utskriven nu!

Jag har haft mitt barnbarn här över natten och hela dagen till dess hennes mamma slutade jobbet. Som vanligt så var det jättemysigt och fick mig att må bättre för en stund. Men jag har fortfarande spänningar i kroppen som inte riktigt vill släppa. Jag blir galen om det är så att min ångest har kommit tillbaka efter alla år som borta. Jag blir galen om den inte försvinner igen! Försöker att inte tänka så mycket på den men då jag tänker så fokuserar jag på att det är förståeligt att jag har det jobbigt nu med tanke på allting som har hänt det sista året och att det måste sättas sig inom en på något sätt och att jag inte blir knäpp eller så.

Skulle E få en bättre behandling än vad hon har nu någonstans på ett behandlingshem där hon får bo och känna sig trygg och där jag kan känna mig trygg i att hon har det bra så skulle en stor del av mina jobbiga känslor inom mig försvinna. Men så länge det är så här så....

Fyra dagar kvar till det bär i väg! Snart är vi där!!




fredag 10 juli 2015

Jag pallar inte

I går kväll strax efter halv tio fick jag ett sms ifrån min dotter där hon skrev att hon inte pallade att vara mer på psykiatrin på grund av skrik och bältning av någon på avdelningen. Hon väntade på att en doktor skulle skriva ut henne och ville ha hämtning efter det. Nu blev det ingen utskrivning i går kväll för vid elvatiden på kvällen fick jag ett nyss sms där hon skrev att hon hade lugnat ned sig lite och att hon skulle försöka att sova i stället. Men troligen så blir hon ändå utskriven i dag fredag!

Ja herregud säger jag bara! Stackars stackars flicka att behöva vara på psyket bland andra som mår så dåligt att de måste bältas. Ingen blir väl friskare av att både höra och se sådant. Jag säger stackars även om det är hennes eget beslut att läggas in. I alla fall denna gång! Det är ju att hon ska må så dåligt att hon själv känner att det inte finns något annat val än att läggas in som jag tycker synd om henne för. Att vistas på en dyster psykiatrisk avdelning är inget liv och det har jag sagt tusen gånger, jag vet.

Till dem som jobbar med vår dotter i och utanför boendet och på psykiatrin vill jag säga att ni måste ändra åsikt om att hon inte skulle klara av en annan behandling. Ni kanske borde börja fundera på om det inte är så att det är själva behandlaren som kanske inte är lämplig för vår dotter? Kanske är det dags att byta ut, kanske finns det mer kompetenta människor till att hjälpa E. Ni kanske helt enkelt inte är tillräckligt duktiga på den här typen av problematik där det finns både ett självskadebeteende och ett lindrigt begåvningshandikapp med i bilden? Skyll inte på att E inte skulle fixa det och sätt för guds skull inte en stämpel på henne.

Hade detta varit i USA så hade vi stämt skiten ur er allihop! En efter en alltifrån boendeansvarig till personal på psykiatrin som jobbar med vår dotter. Men nu är detta i ett land eller snarare i en stad där myndigheterna håller varandra bakom ryggen oavsett vad. Det har vi redan liksom många andra fått befara! En anmälan är förmodligen ännu en gång bortkastad!



torsdag 9 juli 2015

Avdelningsskifte

E har bytt avdelning nu! Till den hon brukar vara på dels för att dem känner till henne där och dels för att det kom in en ny på den andra avdelningen.

Hon mådde inte alls bra i dag heller förstås annars så skulle E ju inte vara kvar där på sjukhuset. Jag kan bara hoppas att det vänder fort så att hon i alla fall får vara hemma en tid sedan. Jag försöker själv komma på hur jag ska kunna fortsätta att leva med detta, med en dotter som mår så där dåligt utan att själv gå under.

En tanke har varit att helt enkelt fly fältet! Sälja kåken och flytta till utlandet för gott eller åtminstone för en lång tid framöver. Jag förstår att man inte kan fly från problem och svårigheter utan att dem bär man med sig var man än är. Men jag skulle behöva distans till det här!
Därför att jag kan ändå inte ändra på historien, jag kan inte ändra på min dotter lika lite som jag kan ändra på boendets personal, personalens chef, vågens personal med samtalskontakten och expertis det vill säga förmodligen läkaren på vågen och deras åsikter. De har gjort klart för oss föräldrar att vi inte kan hoppas på att E någonsin blir frisk från sitt självskadebeteende och sin vansinnigt jobbiga ångest och de suicidtankar som vår dotter alltför ofta har.

En annan tanke har varit att behålla mitt boende här hemma men att ändå köpa något i utlandet. I Spanien och inte i Thailand! Men jag vet inte om jag är beredd att bo själv utomlands på heltid och får nog fortsätta drömma om det tillsvidare.

Jag kan själv inte förstå att inte vår dotter ryter ifrån till de som har med henne att göra i vården. Att hon inte slår näven i bordet och säger till dem att hon VILL ha en bättre vård någonstans. Hon borde våga satsa! Släppa på tryggheten hon har som ändå inte gör henne frisk och satsa på tex Lenagården. Jag är övertygad om att de hade tagit emot henne om bara socialtjänsten eller landstinget hade betalat för den vården som bedrivs där. Men nu är det som det är och vi kan inget göra mer än att pappan och systern talar med E och att pappan också tar kontakt med enhetscheferna.

I dag fick jag brev från vdc! De hade tagit upp min mage på mötet och det blev bestämt att en läkare ska ringa mig den 29 juli för att höra med mig om jag fortfarande har problem. Om jag har det så får jag komma på undersökning den 3 augusti. En rektoskopi skulle då göras! OM jag far vill säga! De senaste dagarna har jag mått bra i magen och inte känt några konstigheter så det är möjligt att jag struntar i det hela. Som sagt....jag är inte den som springer i onödan till läkaren!

Min tand som var inflammerad sedan en lång tid tillbaka och som jag skulle bli tvungen att dra i augusti tycks har blivit helad. På något konstigt sätt så har inflammationen gått bort för jag kan då inte känna någon knöl längre och det gör inte heller ont i tanden eller tandköttet längre. Jag kan borsta hur mycket som helst vilket jag inte har kunnat göra tidigare. Ett mirakel har skett ;-) Inte drar jag tanden nu inte!

Om sex dagar bär det av till Turkiet! Sol, bad, god mat och dryck samt massor av bra bokläsning kommer jag att unna mig. Längtar!!




Ohållbart

Jag vet inte riktigt varför jag reagerar så extra starkt nu i det här med min dotter men jag mår ärligt talat uselt över detta och känner en slags panik över att det här fortsätter, fortsätter och fortsätter i ett ekorrhjul som aldrig stannar. Att befara att denna sommar ska bli en repris av förra då hon mestadels var inlagd när solen sken och det var som varmast. Vad är det för liv? Att se henne i går vred om mitt hjärta så ni anar inte. Jag tycker så fruktansvärt synd om flickan och kan inte förstå att det inte ska gå att få henne att må bättre på något sätt. Jag känner samtidigt ett större och större hat gentemot enhetscheferna, mot alla dem som har motarbetat och tryckt ned oss och våra åsikter som om vi inte är något värda och som om vi inte vore föräldrar till E.
Dessutom lasta på mig att jag ska dra ihop ett möte med lss handläggare mfl. Det har jag ingen kraft och ork till!

Det är minst lika hemskt att bemötas illa som att inget händer till det bättre. Vi har nått en gräns eller snarare jag har nått en gräns. Så mycket har varit under en sådan lång tid och jag kan ju säga som så att den förestående semestern i utlandet är oerhört efterlängtad. Där jag kan vila upp mig, försöka att glömma all sorg och alla bekymmer, där jag kan äta och dricka gott och bara vara under två veckors tid.

Es pappa och hennes syster får nu ta över ansvaret och snacka med E och ta itu med kontakten med alla dem ovannämnda eftersom detta är ohållbart. Själv tar jag som sagt var semester!

Lägger upp en video av Håkan Hellström som är en favoritartist. Så bra han är! Skulle göra vad som helst för att få gå på en konsert med honom.






onsdag 8 juli 2015

Äldrepsykiatrin

E är inlagd på äldrepsyk nu under sommaren vilket är en betydligt lugnare avdelning och där hon som sagt var har ett eget rum. Vi var förbi henne på förmiddagen med hennes kedjetäcke och en kofta och bemöttes bra nog bättre där än på avdelningen hon var tidigare. Där jobbade en riktig praktskitstövel! Nåja vi var inte där mer än ett par minuter för hon mådde så himla dåligt vilket jag såg direkt på henne. Hennes ansiktsuttryck, hennes mun ja hela kroppen skrek ut att hon hade det fruktansvärt tungt.

Jag blir snart galen på det här! Ska hon inte kunna få en bättre hjälp? Är hon verkligen dömd att mer eller mindre leva med sin ångest och sitt självskadebeteende resten av livet som expertis nu påstår? Vad ska vi ta oss till? Jag håller inte heller på att orka längre som jag har skrivit tidigare. Att ständigt oroa sig och vara ledsen för sitt barn tär oerhört mycket på ens egna krafter och min egen ångest gör sig påmind igen. Efter så många år som ångestfri!

Har i dag sprungit på stan i fem timmar för att köpa mig ett par shorts och en bikiniöverdel och var på väg att ge upp när jag gick in på den sista affären innan jag skulle bege mig hemåt. Där fann jag i alla fall ett par shorts! En vecka är det kvar till dess vi sticker till varmare trakter. I går var det förresten ett år sedan mamma åkte in på Axlagården och om tio dagar är det ett år sedan hon dog. Det är en tuff tid nu rent känslomässigt ska jag erkänna.

Käkade lunch på Vezzo i dag där pastan är helt oslagbart god!


tisdag 7 juli 2015

Min vän

Jag har en gammal bekant som bloggar på vk sedan flera år tillbaka. Han är genuint snäll och stor som en nallebjörn. Man blir glad bara av att se honom!

För en tid sedan så skrev han på sin blogg om min bok och tipsade om den till sina läsare. Se här: http://blogg.vk.se/bigpapa/2015/06/18/boktipset-2/

Här kan ni följa hans blogg: http://blogg.vk.se/bigpapa/

Tack Big Papa för att du är så go!





Umeå Stadsbibliotek

Så där ja nu finns boken SJÄLVDESTRUKTIV DOTTER även att låna på Umeå Stadsbibliotek här framöver för er som är intresserade. Antar att det tar några veckor innan den kommer in men sedan är det fritt fram att låna boken.

E är nu inlagd med ett eget rum och på en lugn avdelning denna gång. Tråkigt som attan och jag tycker så fruktansvärt synd om henne. Avskyn jag känner för dem som sitter och styr och tycker att de vet bäst och känner vår dotter mer än vad jag och Es pappa gör är så stark att ni anar inte. Gå i våra skor och genomlid den känsla som vi, som jag som mamma bär inom mig. Kanske att ni då skulle ha en större förståelse och mer värme inom er. Kanske...Vi föräldrar ska orka detta - tänker ni ens på det? Tänker ni ens på att E faktiskt har anhöriga som vill hennes bästa? Det bästa som inte är detta liv hon lever nu!

Säger bara:




Då var det klippt

Så ja nu är tösen inlagd precis som jag anade! Hon skrev till mig att hon satt och väntade på att få komma in på avdelningen på psykiatrin. Det gick inte längre skrev hon! Mitt hjärta blöder för jäntan!

Hos veterinären gick det bra och Daisy var kolugn! Ett ultraljud gjordes och en cysta hittades vid livmodern, på andra sidan vid äggstocken syntes en vätska som oroade veterinären lite och slutligen så kunde hon både se och känna en juvertumör. Jag fick känna jag med och blev förvånad över att jag inte har märkt den själv eftersom jag senast för några dagar sedan vände på Daisy när jag skulle klippa hennes klor. På rygg låg hon där i mitt knä men inte såg jag någon knöl då.

Nu ska hon äta antibiotika för säkerhet skull i tio dagar och mest troligt så måste vi ta bort livmodern på henne och även knölen förstås. Så det kan gå!



Bokus

Vill påminna om att ni kan köpa min bok! Vad passar bättre än att mysa ned sig i en soffa med något att läsa när regnet öser ned utanför väggarna. Boken köper ni bland annat här: http://www.bokus.com/bok/9789174636901/sjalvdestruktiv-dotter/

Den finns även att låna på vissa bibliotek och gör den inte det så kan ni önska att bibblan köper in boken. Men köp den gärna! Alla eventuella intäkter som dock inte blir många kronor går ändå oavkortat till min dotter som är väl värd varje slant. Kanske vi kan lägga undan till en plats på ett behandlingshem eftersom kommun och landsting vägrar betala för en sådan ;-).



Tunga känslor

Det är verkligen tungt för E och ja för min egen del också då jag blir oerhört påverkad av allting. Jag har en släng av ågren även jag nu sedan några dagar tillbaka och är galet spänd i musklerna. Förstår ju att det har sina skäl och vet att det ger sig inom sinom tid för min del. Dock inte för min dotter som det verkar som. Hon är ännu inte inlagd men lär nog bli det! Hade vaknat halv fyra i morse och sedan inte kunnat somna om på grund av sitt dåliga mående och visste inte om hon skulle följa med till Skellefteå i dag.

Jag har erbjudit mig att hämta eller åtminstone ordna med hämtning om hon följer med boendet och ändå känner sig så dålig att hon behöver läggas in. Då kör jag henne till psykiatrin och även om jag själv inte tycker om att köra bil så kanske A eller Es pappa kan hämta. Det ska väl alltid ordna sig på något sätt! Men jag tror inte att hon följer med till Skellefteå utan befarar att hon läggs in i stället.

Jag hade en hemsk mardröm om min dotter i natt som sedan avlöste av en annan lika jobbig mardröm men jag kommer inte ihåg dem. Kanske lika så bra det! Jag är ju så rädd att E en dag inte längre ska orka kämpa utan väljer att ta sitt liv och denna rädsla är verkligen fruktansvärd att bära på. Grejen är att jag förstår min dotter - jag förstår om hon inte orkar leva med den där förjävligt jobbiga ångesten som äter upp henne. Den förgör en!

Att då sedan expertis där E har varit för vård några timmar per vecka under ca ett år anser att hon aldrig kommer att bli frisk och kommer att få leva med sin ångest resten av sitt liv gör ju inte saken bättre. Att anse att hon inte kan ta till sig en vård på ett hem som exempel....ja vad har vi att sätta emot? Es pappa undrade i går om vi inte kan anmäla igen. Men helt seriöst så tror jag att det är lönlöst med en anmälan igen. De där myndigheterna håller varandra bakom ryggen i alla lägen. Det märkte vi ju efter vår förra anmälan då vi anmälde boendet och socialtjänsten.

Es pappa skulle skriva ett brev till enhetschefen för han är förbannad nu. Riktigt arg! Får se om han gör det!

I dag gråter änglarna! Regnet har öst ned och det är verkligen ett tråkigt väder ute. Inte speciellt varmt heller! Blir en mysdag framför en film efter lunchen! Först ska ju Daisy till veterinären men det känns nästan lite onödigt för jag tycker helt plötsligt att hon inte har någon flytning längre. Pigg är hon också! Men vi far väl för säkerhet skull och checkar upp henne då hon trots allt är tio år och kanske kan behöva en hälsokontroll.


måndag 6 juli 2015

Blir nog inlagd

E mår inte bra i dag fick jag veta! Vilket bekräftade mina aningar som jag hade och att min magkänsla var rätt.
Jag blir så otroligt ledsen för hennes skull då hon hade sett fram mot att åka bort i några dagar. Men nu verkar det som att hon blir inlagd i stället efter exakt två veckor som utskriven.
Älskade älskade dotter vad ska vi ta oss till?!



Oron

Jag är så trött på den ständiga oron som ploppar upp inom mig när jag inte får tag i min dotter och märker att hon inte har varit tillgänglig på olika sätt under en tid. Förmodligen så överdrivs min oro men samtidigt så har jag levt i den under så många år och den har många gånger varit befogad. När jag då inte får tag i henne och vi inte har hörts av på några dagar så börjar jag undra hur det står till - liksom jag gjorde i dag. Men hon var hos doktorn när jag ringde och det är ju skönt att det inte var något mer än det. Denna gång!

I morgon ska dem alla åka till Skellefteå för några dagars samvaro och roligheter. Jag har redan fört över pengar så att hon kan äta och ha kul samt shoppa. Det går alltid en massa pengar för henne under sommarhalvåret och denna gång är inget undantag. Hyra av buss på boendet kostar en massa, aktiviteterna kostar en massa, maten, shoppingen, bensinen....själv hade hon inte haft råd och hennes pappa har tydligen inte heller råd så jag fick sponsra. Västen och den där nackgrejen som kostade 5300 kr ändrade sig fadern om så jag har fått stå för dem själv. Man är ibland som en kassako men som jag sade till Es pappa så är det väl självklart att man ställer upp för sitt barn. Speciellt i denna situation som råder!

Hennes pappa och syster har ännu inte talat med henne om framtiden och pappan ville avvakta. Han är egentligen den där typen som aldrig säger något, aldrig lägger sig i och aldrig tar initiativ till att saker och ting ska hända. Där är vi väldigt olika varandra för jag är helt klart den drivande i det mesta och får bromsa mig själv ibland.

I morgon ska Daisy som är tio år gammal till veterinären då hon har haft flytningar ett tag och beter sig lite märkligt. Hon uppträder som att hon är i löpen och bjuder till och med ut sig till grannhunden men inte en droppe blod syns till och det är ovanligt. Alla tecknen hon visar är att hon ÄR i löpen men som sagt var är blodet då?! Varför har hon flytningar?!

I dag ringde jag i alla fall och bokade in en tid hos veterinären för säkerhet skull. Så att det inte är något med livmodern!

Jag har även fått svar i mina vårdkontakter idag angående tidsbeställningen fast det känns ju lite larvigt att gå till doktorn. Jag är inte den som springer till läkare i onödan. Helst inte alls om jag ska vara ärlig!

De svarade mig att i morgon tas det upp i teamet och sedan skickar de en kallelse men det är ju sommar så det dröjer nog innan jag får en tid. Kanske jag inte ens går i slutändan! Får se hur den beter sig när jag är utomlands!
Nio dagar kvar!!! Oroar mig för hannarna och önskar verkligen att de hade kunnat vara hos min vän Micke i stället. Han är så himla bra med hundarna och de ser honom som en husse då de känner honom så väl.

I morse när jag klev upp vid sextiden var det kyliga vindar som rådde utomhus. Hörde sedan att det hade varit endast fyra grader ännu tidigare!


En fin låt tillägnad mina älskade föräldrar som är sååå saknade!









lördag 4 juli 2015

Tidsbeställning

Nu har jag gjort slag i saken och beställt en tid hos doktorn för mina magbesvär. Inte för att jag har lust att låta mig undersökas så där jättemycket i rädsla för att hon eller han ska remittera mig till sjukhuset för att göra en sådan där gastroskopi undersökning. Jag har testat och tro mig det är INTE kul! Drog ut slangen efter att de hade kört ned den en bit. Jag klarade helt enkelt inte av det! Nu är det många år sedan men ändå...

Det var egentligen A och även min ena dotter som tyckte att jag borde kolla upp det hela för säkerhet skull. Det är så märkligt att jag rör mig mycket nu igen och går flera mil per vecka, jag äter inte speciellt stora portioner om dagarna och ändå så har magen blivit större, jag har magsmärtor och andra besvär. Irriterande med tanke på att jag inte längre kommer i mina byxor och shortsen som jag ska ha när vi åker utomlands. Magen är konstig helt klart och i kväll till middag så blev jag till exempel mätt efter en halv taco ( litet bröd ) och en 33 cl öl.

E mår bra! Hon ser fram mot deras resa till Skellefteå om några dagar och i dag hade hon varit på stan och shoppat lite. Det är glädjande att hon har kunnat vara hemma nu en tid igen.

Jag hoppas att hon också klarar av att inte skära sig! Såg sist hon var här att hon hade skärsår på benen som inte var så vackra. Tidigare har jag bara sett dem insidan av armarna och ett på benet men nu var det alltså nya ärr. Så ledsen jag blir att hon ska förstöra sina fina fina ben och armar med fula skärsår som det blir.

Lägger in några bilder! I dag var vi till en herrgård och fikade. Det sägs förresten att det spökar där.
Bjuder även på en bild på lilla grå som älskar värmen och kan sitta på altanen och bara njuta av sommarvärmen. Som vi alla andra!




torsdag 2 juli 2015

Anmälan

I förrgår var vi och hälsade på en vän till mig som ska vara hundvakt när vi sticker till Turkiet. Jag berättade för henne om min dotters situation nu för tiden, hur vi vill att hon ska få fara i väg på ett behandlingshem lika mycket i dag som för två år sedan och att psykiatrin i Umeå anser att E inte skulle kunna klara av en behandling på ett hem på grund av sitt lindriga begåvningshandikapp.

Hon liksom alla som hör detta flyger mer eller mindre i taket och tycker att det är helt galet att döma ut en ung tjej på 24 år som ett mer eller mindre hopplöst fall. Hon tyckte att vi borde göra en anmälan för att så här ska det inte få gå till. Vidare så tyckte hon att vi borde vända oss till massmedia och uppdrag granskning samt Malou von sivers i efter tio.

Jag är ju så bränd av allting som har varit och har gjort flera försök tidigare liksom mina vänner har gjort sina försök till att få massmedia eller uppdrag granskning intresserade. Vi har även gjort anmälningar utan framgång! Inget ledde till något positivt förutom då att tv 4 nyheterna gjorde ett reportage och intervjuade bland annat verksamhetschefen på psykiatrin i Umeå. Efter det så fick vi träffa henne och en läkare och det bestämdes att E skulle börja i det som kallas för vågen här i stan. Det blev också sagt att OM E inte blev bättre efter vågen så skulle hon absolut kunna få åka i väg till Lenagården för behandling.

Nu blev det inte så och kommer inte heller att bli! Jag var nämligen i kontakt med denna chef för ett antal månader sedan och då hänvisade hon mig vidare till personalen på vågen. Vågen som E inte längre är inskriven i! Hon har bara ca 45 minuters samtal per vecka hos sin samtalskontakt och all övrig tid tillbringar hon hemma förutom fyra timmar uppdelat på två dagar som hon är på ett hunddagis i stan. Där trivs hon bra och tanken är att den tiden ska utökas med några timmar.

Jag tror inte att jag orkar göra fler anmälningar, jag tror inte att jag orkar ännu en gång försöka att få massmedia intresserad av detta och jag tror inte heller att jag orkar kontakta Malou eller hennes team. Det leder ändå inte till något!

E är hemma fortfarande till min glädje! Hon verkar må rätt så bra igen och det är bara att hoppas att det håller i sig så att hon kan få njuta av sommaren och värmen som ÄNTLIGEN har kommit.

Satt ute och åt min sallad i dag! Gick först en mil i det härliga vädret och kände sedan för att unna mig en god blandsallad med gott nybakat bröd.



Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...