torsdag 9 juli 2015

Ohållbart

Jag vet inte riktigt varför jag reagerar så extra starkt nu i det här med min dotter men jag mår ärligt talat uselt över detta och känner en slags panik över att det här fortsätter, fortsätter och fortsätter i ett ekorrhjul som aldrig stannar. Att befara att denna sommar ska bli en repris av förra då hon mestadels var inlagd när solen sken och det var som varmast. Vad är det för liv? Att se henne i går vred om mitt hjärta så ni anar inte. Jag tycker så fruktansvärt synd om flickan och kan inte förstå att det inte ska gå att få henne att må bättre på något sätt. Jag känner samtidigt ett större och större hat gentemot enhetscheferna, mot alla dem som har motarbetat och tryckt ned oss och våra åsikter som om vi inte är något värda och som om vi inte vore föräldrar till E.
Dessutom lasta på mig att jag ska dra ihop ett möte med lss handläggare mfl. Det har jag ingen kraft och ork till!

Det är minst lika hemskt att bemötas illa som att inget händer till det bättre. Vi har nått en gräns eller snarare jag har nått en gräns. Så mycket har varit under en sådan lång tid och jag kan ju säga som så att den förestående semestern i utlandet är oerhört efterlängtad. Där jag kan vila upp mig, försöka att glömma all sorg och alla bekymmer, där jag kan äta och dricka gott och bara vara under två veckors tid.

Es pappa och hennes syster får nu ta över ansvaret och snacka med E och ta itu med kontakten med alla dem ovannämnda eftersom detta är ohållbart. Själv tar jag som sagt var semester!

Lägger upp en video av Håkan Hellström som är en favoritartist. Så bra han är! Skulle göra vad som helst för att få gå på en konsert med honom.






Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...