fredag 4 september 2015

Ge aldrig upp

Hur många gånger har jag inte sagt till min dotter att ge aldrig upp. Sluta aldrig kämpa är Es eget motto och beviset på det är väl hennes tatuering, som hon gjorde i början på sommaren. I över tio år har E varit självdestruktiv och hon kämpar fortfarande på att bli frisk och ångestfri.
Hade hon fått chansen till att åka till Lenagården som är ett behandlingshem i Uppsala för snart 1,5 år sedan så hade hon kanske kanske mått ännu bättre idag. Men socialtjänsten nekade henne den möjligheten och psykiatrin anser att E aldrig kommer att bli frisk från sin ångest och sitt självdestruktiva beteende och att hon ej heller kommer att kunna ta till sig en behandling på Lenagården eller ett annat behandlingshem.

Att döma ut en tjugofyraårig ung tjej på detta sätt är oförlåtligt och något som vi föräldrar aldrig någonsin kan godta.

I dag mår hon rätt bra och det är ett par veckor sedan E sist låg inne på den slutna psykiatriska avdelningen. Peppar peppar....men vi glädjer oss åt den tid som hon mår bra och jag som mamma känner en sådan lycka inombords när hon skrattar i sina sms och är uppåt.

Jag har i dag smsat olika privata hyresvärdar efter en lägenhet till E men det gick inget vidare. Att få en lägenhet via bostaden är hopplöst så vi får förlita oss på de privata. Det känns jättekul att E vill pröva sina vingar.

Jag var igår i kontakt med lss handläggaren som var väldigt trevlig och som skulle prata med boendekonsulenten, vilket jag inte ens visste fanns. Hon skulle även tala med personal runt E och undrade vad de anser om att E vill flytta från sitt gruppboende. Vi vet sedan tidigare att de anser att vår dotter inte är redo att flytta och jag befarar att vi kommer att stöta på patrull. Men i slutändan är det vår dotter som bestämmer och vill hon flytta till en egen lägenhet så måste vi stötta henne i det beslutet. Det är dock viktigt att all hjälp och stöd som hon kan få i så fall sätts in så att hon inte blir helt lost och ensam.

Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...