onsdag 2 december 2015

Ett liv har slocknat

I går kväll fick jag veta att min kusins pojke har valt att lämna jordelivet. Under helgen som var tog han sitt liv endast tjugofyra år gammal, alltså lika gammal som mina döttrar. Mitt hjärta blöder, mitt hjärta går i tusen bitar över att ännu en ung människa har tagit bort sig och jag lider med min kusin, pojkens mamma, min moster och morbror, den avlidnes bror och alla i hans närhet. Jag finner inga ord för hur det känns inombords och hur tungt det måste vara för alla dem. Min moster och morbror som redan har sörjt min mamma och pappas död, att jag sålde stugan som låg jämte deras, att deras son ( pappan till pojken som har dött ) har börjat att missbruka igen och så nu detta ovanpå allting. Hur ska dem orka?! Jag hoppas att min kusin klarar av att sluta droga och tar emot den hjälp han kan få så att han återigen blir den han var utan droger i kroppen. Men jag kan nästan förstå om han nu väljer att fortsätta med den tunga sorgen av att ha förlorat en son. Dock ska man minnas att han har ännu en son som behöver honom!

Inte nog med det....en gammal klasskompis till mig som nu också är vår vaktmästare i området där jag bor fick i fredags ett hjärtstillestånd och ligger nu nedsövd. Han har dessutom åkt på en lunginflammation så hans tillstånd är långt ifrån bra.

E mår hyfsat nu förutom sin förkylning! Har dragits med huvudvärk from hell länge men fick till slut i går en förebyggande medicin mot migrän att ta när den sätter in. Jag hoppas att den kommer att hjälpa!

Jag hade mitt barnbarn i går! Hon kände på förmiddagen att hon hade huvudvärk och att hon frös så jag kollade tempen strax efter lunchen. Då var den på 39,1 och två timmar senare låg tempen på 39, 7 så hon är inte alls pigg. Nu är hon hemma hos sin mamma igen!



När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...