söndag 31 januari 2016

Älskade barn

Det känns väldigt oroande med E! Hon mår verkligen dåligt nu och är både deprimerad och har ångest berättade hon för mig. Hon blev förflyttad från en avdelning till en annan under gårdagskvällen då den andra avd är som hennes hemmaavd. Jag frågade E om det är något jag kan göra för henne men fick ett kort och koncist svar: Nej! Det kan du inte! Jag blir fruktansvärt ledsen över hennes mående. Hon tycktes bli så mycket bättre och hon var så glad över valpen och över sin första egna lägenhet. Hon mådde så bra som jag inte hade sett på mycket länge...men sedan så rasade hon igen - och det ordentligt denna gång.

Jag är riktigt rädd för första gången sedan hennes allvarliga självmordsförsök för snart tre år sedan ( april och maj ). Det är en inre oro jag har! En rädsla, en känsla av att hon inte längre vill leva och den känslan gör ändå att jag är glad över att E är intagen. Förhoppningsvis så börjar hon snart på att må bättre igen och kan få bli utskriven.

Jag tackade nej till den där lägenheten! Känner mig inte redo att fatta ett beslut om att sälja detta som jag nu bor i och bosätta mig i en tvåa med flera hundar var av en inte är rumsren ännu. Dessutom så kör jag nog på mina Spanien planer ändå. Som en god vän sa: Testa ett år och trivs du inte så är det ju bara att flytta hem igen.

Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...