torsdag 28 januari 2016

Kexchokladens träsk

Jag erkänner....jag har fallit ned i kexchokladens träsk och blivit beroende ;-) Att dem kan vara såååå goda!!! Köper man hem fyra var till helgen och sambon bara äter en eller två, så är det ju väldigt lätt att resterande slinker ned i MIN mage när vardagen är åter. Dåligt samvete? Joho då det har jag! För att jag är så svag att jag inte kan motstå, men när dem ligger där i lådan så frestande så frestande....mmm....då är det svårt!

Nåja sånt är livet! E då....hon har nu varit utskriven i en vecka och det har gått bra hittills men i dag skrev hon att hon kände sig stressad och orolig. Två möten på en och samma dag och ridkursen i kväll kändes som att det skulle bli för mycket. Jag svarade henne att om hon inte orkar gå på ridningen i kväll så får hon naturligtvis skippa den. Vi är alla mån om att E inte ska ta på sig för mycket så att hon återigen läggs in. I förmiddags skulle hon hur som helst då träffa en arbetskonsulent och i eftermiddag skulle en synpedagog komma hem till henne. Jag hade kunnat vara med men E ville fixa det själv och det ska hon ha en eloge för.

Lilla Albert växer och frodas! Natten mot i går sov han så gott som hela tiden förutom vid en sväng då A gick upp. Då blev han bara tillsagd att lägga sig igen och sov sedan fram till strax efter 06 på morgonen. Men natten mot i dag tassade han runt halv ett och hade inte gjort tvåan på kvällen, så A släppte ut honom så att han fick uträtta sina behov. Jag vaknade och hade i vanlig ordning svårt att somna om men till slut slocknade jag och sov faktiskt ända till tjugo över sju. Rena sovmorgonen för mig!

E längtar efter Albert men orkar fortfarande inte med en valp och alla tror att han blir kvar här. Det är möjligt att det blir så men vill hon och orkar så är det klart att han ska bo hos E. Jag hoppas att hon pallar det för hennes egen skull då en hunds närvaro är så läkande. Dock så tror jag nog lite som de övriga att hon inte kommer att orka oavsett om han är valp eller vuxen. Att kliva upp på mornarna är inte hennes melodi och speciellt inte om hon har sovit dåligt. Dessutom så är hon ju inlagd titt som tätt. Men som sagt var - jag hoppas av hela mitt hjärta att hon vill, kan och framför allt orkar.

Jag velar igen gällande Spanien! Är så skraj att bli ensam där nere och det vet jag ju att jag kommer att bli. A vill inte flytta ned och kommer nog aldrig heller att göra det. Så jag blir ju solokvistare i så fall!

Har hur som helst anmält intresse på en tvåa i byn tillsvidare. Får jag erbjudande om att ta den så får jag då ta ställning till hur jag ska göra. Om jag ska skjuta på min flytt till Spanien eller ta steget och ge mig iväg. Den som lever får se!



Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...