tisdag 19 januari 2016

R.I.P

I går kväll for vi till veterinären med lilla grå ( dem hade kvällsöppet ) på bestämd tid för att kolla upp varför hon har ätit så dåligt den sista tiden. Prover togs på henne som visade att hennes njurar höll på att lägga av och veterinären sade att det nu inte fanns mer att göra för vår fina vovve. Furix, vätskedrivande medlet som hon har fått en tid klarade inte hennes njurar av så det kunde vi inte ha fortsatt med för då hade det blivit njursvikt. Å andra sidan så kunde vi inte heller ha slutat med medicinen för då hade hon drunknat av vätskan i lungor och hjärtsäcken. Så beslutet var självklart att låta henne somna in för att slippa lida!

Jag satt med Vicky i famnen då hon fick lugnande men när dem satte kanylen och gav henne den sista sprutan så låg hon på bordet. Det gick oerhört fort från det dem gav henne den avlivande sprutan och på bara några sekunder så stannade hennes lilla hjärta.

Jag har inte gråtit så här mycket sedan mamma och pappa dog! Inte ens då Cindy somnade in blev jag så här ledsen. Vicky var min favorithund och vi hade ett mycket starkt band mellan oss. Ända från det hon föddes! Det känns fruktansvärt tomt nu men hon slipper lida och det är det viktigaste.

E är inne på sitt femtonde dygn på psykiatrin! Så här länge har hon inte legat inne sedan jag vet inte när. Förr förra sommaren kanske! Hon mår som sagt var inte alls bra men skulle hem på permis i dag medan hemtjänsten kommer. Hur det ska bli med allting återstår att se men jag är som sagt var rädd för att E inte fixar att bo själv. Återigen kom diskussionen upp med As föräldrar om att varför inte E får en bättre hjälp så som till exempel behandling på Lenagården. Men E vill inte ha den hjälpen och då är det svårt att göra något för att ordna detta. Skulle hon bara med ett endaste ord säga: Mamma, hjälp mig jag vill till Lenagården! Då skulle jag återigen strida för det!

Här sitter jag med ögon svullna och jävliga! Jag tycks förutom att jag har grinat vanvettigt mycket även ha åkt på en ögoninfektion för dem var variga och dana i morse och det kliar i dem.



När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...