onsdag 17 februari 2016

Avslutet

E har fortfarande kunnat vara hemma i sin egen lägenhet och verkar må rätt så okey nu igen. Jag är riktigt glad för att hon har hemtjänsten som kommer till henne och jag är framför allt glad över det val jag ( vi ) gjorde gällande vilka som skulle vara hos henne.
När min pappa blev ensam efter att mamma hade gått bort så hade jag lovat henne att se till att han fick hemhjälp då hon inte ville att jag skulle ta över ansvaret för att hålla snyggt hemma hos honom.

Jag satte mig och letade på internet och fann några som heter Evita Care i Umeå. Tre personer hade startat upp detta i stan men det var egentligen bara den ena av dem tre som kändes riktigt bra och pappa var nöjd med henne. Även om han hade förändrats i sitt beteende och var innesluten i sig själv med sin sorg och sjukdom, så märkte man ändå att han uppskattade deras hjälp och sällskapet.

När då pappa lades in på Axlagården och sedan dog så sade vi naturligtvis upp hemtjänsten. Nu när E skulle flytta till en egen lägenhet och pratet om hemhjälp kom på tapeten, så bestämde jag som god man och mamma till henne för att kolla med Evita Care om det var möjligt att dem kunde vara dem som kom hem till min dotter.

Det visade sig att den trevliga tjejen numera var ensamägare till Evita Care då dem övriga två hade slutat. Hon var jättetaggad över att börja jobba för min dotter och efter lite kontakter hit och dit så körde hon ju igång hos E för någon månad sedan. Dem stortrivs tillsammans kan jag ju säga! Vilket jag kan förstå och E är tacksam för att jag valde Evita Care till henne. VDn och ägare tänker inte bara på pengar utan har ett stort hjärta också där hon ömmar för E och verkligen ger av sig själv.

I dag skulle dem ha extra tid och gå och fika tillsammans någonstans. När E har legat inne på sjukhuset så bestämde dem i samråd med psykiatrin att träffas ibland både då och framöver när E läggs in. Att kunna gå och ta en fika, en lunch eller bara ses är viktigt för min dotter. Med någon som hon gillar! Att ta en fika med mig skulle inte funka lika bra haha. Nog för att hon gillar mig men mamma är ju mamma...

E berättade i går att hennes samtalskontakt som hon har trivts med och som hon har haft i några år nu ska sluta för att börja på heltid på Vågen. Vem som blir i stället för henne visste inte min dotter ännu men hon hoppades på att en tjej som har börjat att jobba som psykolog på psyket kan bli hennes samtalskontakt. Hon har nämligen jobbat på det boende E bodde på förut så dem känner varandra. Jag hoppas också att det blir Malin för hon är jättefin och riktigt trevlig.

Vi var och tog en massa prover på Baltazar som ju har tappat i vikt men alla proverna såg bra ut förutom ett leverprov som var lite försämrat. Dock inget som störde och det kunde bero på hans tarmfunktion. Han har ju lite halvtaskig mage ibland! Om en månad åker jag dit och väger honom igen så får vi se om han har gått ned ännu mer. I så fall fortsätter dem att undersöka honom!

Daisy vår numera äldsta tik som blir elva år i april brukar vara superpigg och ha en kanonmage men dem sista veckorna har hennes mage tjormat. Hon har svårt med bajseriet och det kommer oftast bara lite, som harlortar men ibland smala strängar. Inga korvar längre! Jag nämnde det för veterinären när jag talade med henne i dag och hon rekommenderade att vi kommer in med Daisy på måndag eftermiddag. Det kan ju vara analsäckarna som spökar! Men man ska också tänka att hon börjar vara en äldre dam då allt möjligt kan ske så bättre att kolla upp än inte alls. Vi har då inga problem att sätta sprätt på pengarna och borde snart få klippkort hos veterinären. Tur är då i alla fall att Daisy trots magen är ändå pigg!

Nu börjar det att dra ihop sig för Spanienresan! Jag längtar som satan! Behöver komma i väg och slappna av. Har tokmycket spänningar inom mig och hoppas att det släpper där nere i värmen.





När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...