fredag 18 mars 2016

Livet är skört

Jag har inte fått mycket till sömn i natt! Tankarna snurrar runt runt och sorgen över att ännu ett liv har slocknat. Hans son dog 24 november och i december skrev min kusin på grabbens fb sida att han älskade honom och var sonen än befann sig så skulle min kusin snart komma till honom. Nu blev det så!

Jag minns alla våra sommarlov ihop! Alla våra jul och våra påskfirande tillsammans under vår uppväxt. Minns den sommardagen när jag ställde mig på ett par vattenskidor och N körde ut med deras gröna motorbåt långt ut mot Bjurn med mig där bakom. Jag var inte så jättebra på det där men stod då kvar tills vi var tillbaka till land igen. Jäkla N hade velat jävlas med mig och därför åkt ut så långt. Jag var dödligt trött i benen kan jag lova och mamma och moster skällde nog på honom om jag inte minns fel.

Ett annat minne...vi ligger en sommar dag uppe på vinden i deras stuga i varsin soffa och lyssnar på Pink Floyd. Tills våra mammor ropade ut oss till solen! Jag minns också när jag kom hem från Saudi och N frågade mig om jag hade något röka till honom. Ja på den tiden strulade jag med droger och så gjorde även han. Men naturligtvis så hade jag inget och hade jag haft det så hade han ändå inte fått något av mig.

Jag klarade mig och lade av i tid men det gjorde inte han...höll sig ändå drogfri i flera år men suget var för starkt och trillade dit igen. Älskade kusin du borde ha hållit ut, du borde ha kämpat mer och inte släppt taget om livet endast femtio år gammal. R.I.P!!

Detta väcker även min oro för E! Jag är skiträdd att hon ska ta sitt liv. Att gå med den rädslan är fruktansvärt och att inte kunna göra något för att hon ska vilja ta emot mer hjälp medan hon kan. Är hon död så är hon...det känns som att jaha ska det hända henne också...denna känsla....detta pendlande mellan hopp och förtvivlan. Så jobbigt!






När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...