söndag 28 augusti 2016

Att gå bakom ryggen

I slutet på förra veckan så fick jag ett telefonsamtal ifrån kuratorn på den avdelning som E ligger på. Samma kvinna faktiskt som jag försökte att nå angående psykologutredningen och som hänvisade mig vidare i sms.

Denna kvinna ville säga det att dem där på avdelningen inkluderat hon själv, Es samtalskontakt och läkare tror jag tycker att vår dotter har haft väldigt många inläggningar på psykiatrin sedan hon flyttade till en egen lägenhet. Därför anser dem att hon inte längre kan bo själv utan behöver få komma till ett gruppboende igen där det finns personal dygnet runt. Jag som god man ska sörja för att detta blir gjort anser dem.

På ett plan så håller jag med dem och det är att vår dotter inte kan bo själv när hon mår så här dåligt som hon gör, när hon inte vågar sova hemma på grund av att hon inte litar på sig själv och när hon överdoserar och skär sig. MEN hon ska fasen inte på något gruppboende där hon bor bland dem med down syndrom, grav autism och så vidare. Hon platsar som sagt var inte där vilket jag har påpekat flera gånger i min blogg. Jag poängterade för kvinnan som ringde att vi har kontakt med en jurist och att i första hand så vill vi att E får komma till Lenagården och att hon vill det själv nu också. I andra hand kan ett boende bli aktuellt men inte vilket som helst.

Jag ringde sedan upp vår dotter och berättade om det här samtalet som jag hade fått och hör och häpna....dem har inte pratat med henne om detta!! Utan att vända sig till E och höra vad hon vill så kontaktar dem mig och ber mig fixa in henne på ett gruppboende eller dylikt. Där kan man snacka om att gå bakom ryggen på en person och köra över E. Fy fan!! E blev så klart förvånad och rätt så förbannad också. Hon sade till mig att hon vill inte flytta, att hon trivs i sin lägenhet och OM hon ska flytta så ska det inte bli var som helst utan hon vill vara med och välja och bestämma. Hon är i alla fall med på att åka till Lenagården om någon skulle godkänna det och om dem på behandlingshemmet skulle vilja ta emot henne.

Jag tvivlar dock på att landstinget eller kommunen ställer upp på detta! Money talks vet ni och prestigen hos till exempel Es samtalskontakt som anser sig vara bäst och anser sig känna E bättre än någon annan ( inklusive oss föräldrar ). Usch vad jag tycker illa om dessa personer inom psykiatrin. Bara det här att behandla vår dotter som om hon vore mindre vetandes är skamligt av dem. Hennes begåvningshandikapp är så pass litet att det knappt märks och hon är i mångt och mycket en väldigt begåvad tjej med ett stort hjärta och brainsmart.

Jag har mailat socialtjänsten och ställt henne i kö för något boende men räknar inte med att det kan bli aktuellt på länge då det är långa ja flera års kö på dessa platser. Något som dem sade till oss när E flyttade! Bästa vore om hon fick fara till Lenagården och vara där i något år eller två med Albert och sin hamster och sedan flytta hem igen till sin egen lägenhet och där ha hemtjänst som kommer till henne som nu. För lite stöd behöver hon nog alltid!

E är förresten fortfarande inlagd och blir nog kvar i nästa vecka också som det lät på henne. Jag undrar hur hon ska fixa att ta hand om Albert när jag far utomlands snart. Hoppas att hon klarar av att vara hemma onsdag, torsdag och fredag, måndag och tisdag veckan där på för under helgen kanske Albert kan vara hos hennes pappa som jag tror är ledig eller hos Micke om så är.

Jag fick häromdagen klagomål från en granntant som undrade om det är jag som har hunden som skäller så fort man rör sig. Hon syftade då på Albert som skäller så fort han hör något i trapphuset. Jag blev väldigt illa till mods efter hennes sarkastiska och otrevliga gnäll och satt och grinade en stund efteråt. Det sista jag vill är att få klagomål på att han skäller. Jag vet att han gör det men jag gör allt för att han ska vara tyst. Vattenspruta, antiskallhalsband, fya honom och ja allt jag kan. Men det är inte lätt och man får ju ha i åtanke att han är från släktet vallhund / gårdshund som vaktar och då ska dem skälla till när dem hör något eller någon.

Jag nämnde detta till kvartersvärden i fredags och han bara klappade mig på axeln och sade att jag kunde känna mig lugn. Under dagtid så måste det få vara lite livat och skäll men att om det vore nattetid så var det värre. Han sade igen när han gick att jag inte skulle bry mig och ta åt mig av vad grannen sade. Det lugnade mig väldigt mycket och nu skiter jag i kärringen!




När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...