måndag 19 september 2016

Besök på Lenagården

Vi har haft kontakt igen med personal på Lenagården och bestämt att åka ned tillsammans med vår dotter för att en bedömning ska bli gjord. Vi tänker oss som så att kanske blir det då lättare att få denna placering på detta behandlingshem betald av endera landstinget eller socialtjänsten eller både och. Ser dem att LG anser att E kan bli hjälpt av deras behandling så kanske att någon av dem går med på en vistelse där.

Under min vistelse i Spanien så ringde återigen kuratorn på avdelningen där E är inskriven och undrade om jag hade varit i kontakt med socialtjänsten angående en plats på ett gruppboende för vår dotter. Nu har dem bråttom!! Jag HAR ju ställt henne i kö men jag var väldigt noga med att poängtera att det är inte vad E vill. Vidare så sade jag till denna kurator att jag tycker att det var dålig stil av teamet på psykiatrin att gå bakom Es rygg, att inte prata med henne om det här med gruppboende och att dem anser att hon inte kan bo i en egen lägenhet utan att i stället ringa mig och trycka på om att jag som god man ska se till att hon får en plats på ett boende igen. Jag sade också återigen att vi liksom E själv vill att hon ska få komma till LG och att gruppboende inte är aktuellt. Jag frågade kuratorn om hon kan hjälpa till i det här med att få E dit men hon svarade bara lite luddigt att hon ska höra med teamet vad dem har tänkt sig.

Läkaren som jag mailade har inte svarat mig på det mail jag sände honom med frågeställningen ifall att han kan hjälpa till med en ansökan till Lenagården. Känner mig lite dissad!

Journalerna är i alla fall utdragna och överlämnade av E till hemtjänstpersonal som hjälper oss i det här. Dem kommer att ordna med ett möte med Es samtalskontakt mfl för att säga vad dem anser. Jag själv tänker inte vara med!

Det är även ett möte på tisdag hemma hos vår dotter där LSS handläggare, boendekonsulent, hemtjänst, E själv och vi föräldrar ska närvara.

Allting rullar på vääääldigt långsamt men vi kan bara hoppas att allting löser sig till det bästa för vår dotter. Hon kämpar på med sin överlevnad och har nu inte varit inlagd på typ två veckor men inte mår hon bra och i förra veckan såg jag att hon hade skurit sig igen till min stora sorg. Albert hennes goa vovve har hon överlåtit ansvaret av till mig. Hon orkar nog helt enkelt inte med en hund när hon knappt orkar med sig själv.


Bjuder på en bild från stranden vi tillbringade dagarna på!




När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...