måndag 27 mars 2017

När matlusten sviker

E var inlagd i två dygn och har sedan varit hemma men inte mått så bra kroppsligt. Hon kräktes en gång på psyket ett par timmar innan hon skrevs ut och trodde själv att det berodde på att hon hade ätit för lite under en tid och sedan åt en stabil måltid på psykiatrin. Inga fler kräkningar efter den gången men de tre dagarna efter har varit jobbiga för henne med feber, huvudvärk och illamående. E har inte kunnat äta nu heller som jag förstår det och antar att hon blir illamående av att inte äta och menade på att det blir en rundgång av det hela. Jag var i väg och hämtade ut hennes mediciner i dag på vårdcentralen och sedan handlade jag lite kräm och havregryn.
När jag kom hem till E så låg hon i sängen i mörkret med en blöt handduk på pannan och orkade knappt prata. Men i eftermiddags lät hon lite piggare och hade fått i sig en macka i alla fall.

Jag fattar inte varför E inte kan få en bättre behandling än vad hon får för den hon har är obefintlig. Samtal 30 minuter i veckan och det med en person som inte kan hjälpa henne heller. Men E gillar henne och det är ju rätt viktigt. Önskar dock att min älskade dotter kunde säga till dem på psykiatrin att hon vill fara på ett behandlingshem för sina problem men hon är så förbaskat tjurig och ska INTE i väg någonstans. Kan bara inte förstå att hon hellre väljer att hanka sig fram så här dag ut och dag in, vecka in och vecka ut, månad in och månad ut, år in och år ut....

Nu är det snart bara två veckor tills det bär av till Spanien för lite semester och det är verkligen en behövlig sådan. Jag är rätt sliten nu! Sedan blir det nästan sju veckor på raken i Cabo Roig i sommar! Toklängtar!! Ska ju kolla på andra boenden nu när vi är där nere då jag som sagt var funderar på att sälja min nuvarande bostad för att köpa ett parhus närmare stranden och restauranggatan. Sedan kanske jag flyttar ned till hösten och då har med mig en liten hundkompis.

E har hemtjänsten och sin pappa som stöd vilket känns bra! Hennes tvillingsyster är ju självständig och det är väl egentligen bara mitt barnbarn som det blir svårt att släppa men jag kan ibland eller ganska ofta känna att jag behöver få lite distans till allting. Visserligen så säger A att jag inte kan fly från det jag har omkring mig och att det kommer ifatt mig en vacker dag. Men det handlar inte om att fly utan mer om en slags överlevnad.




onsdag 22 mars 2017

PSYKAKUTEN

Min finaste E sitter i detta nu på psykakuten och hoppas på att få hjälp. Det har ändå gått en månad sedan hon var inlagd sist så det är ju toppenbra. Men det skär i hjärtat på mig att hon blir så ångestfylld mellan varven. Vet verkligen hur det kan kännas då jag själv går igenom något sedan två månader tillbaka med nästan dagligen en typ av ågren. Tror att det blev för mycket till slut med dumma grannen som klagade på Albert så att jag fick sälja honom, med E som inte mår bra och för en och en halv vecka sedan fick jag åka in akut med Daisy för att ta bort henne. Fruktansvärt jobbigt och sorgligt. Det känns jättetomt och ensamt här hemma nu för tiden! Men jag funderar på att införskaffa mig en ny sheltie till hösten. Kan inte vara utan hund! Aldrig och återigen aldrig att jag gör mig av med fler hundar! Saknar Albert och Daisy fruktansvärt mycket!

Funderar också på att ta tag i flytten och dra till Spanien till hösten! Kollar efter ett annat boende närmare strand och restauranger då jag kommer att inte vilja köra bil där nere. Om tre veckor åker vi ned och blir visad flera bostäder av mäklare. Kan vara kul om inte annat!

Nu hoppas jag att min dotter får hjälp i kväll för sin ångest! Och att hon snart är hemma igen och mår bättre.



Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...