söndag 23 april 2017

När livsgnistan saknas

Då var man hemma igen från Spanienresan! Hade en toppenhärlig semester men tänkte förstås mycket på min dotter och hur vi ska kunna hjälpa henne. Dessvärre så är det väl rätt hopplöst känns det som eftersom att hon själv inte vill ha till en förändring längre. Det fanns en tid som ni läsare vet då E vill fara till behandlingshemmet Lenagården i Uppsala men när socialtjänsten avslog hennes ansökan för si så där tre år sedan så tappade hon nog hoppet och lusten samt orken att försöka söka igen.

Jag och mitt ex pratade igenom detta om E och faktum är ju att det har ända sedan första början varit strul med vårdinsatser för henne. BUP hanterade inte läget så där jättebra kan jag ju säga. Det var en massa men tex att en läkare sade att vi föräldrar inte skulle prata med E om hennes självskadebeteende eftersom att det bara var rispor som hon gjorde och att vårt snack kunde förvärra situationen. Antagligen att E skulle triggas igång!

Sagt och gjort vi pratade inte med vår dotter om hennes mående.....blev det bättre??!! Vem började att skära sig med rakblad, vem har skurit sig sönder och samman så att artärer har gått av och personal har fått torka bort blod från väggarna då hon bodde på gruppboendet och vem har i dag svårigheter med maten? Redan på BUP påtalade vi det men först nu till för en tid sedan så tog tydligen psykiatrin upp matsituationen med Es hemtjänst, att dem ansåg att hon har ätstörningar. Typ tio år senare kommer de på det....DEN BRUTALA SANNINGEN!

E då....ja hon har i detta nu permission och har sovit hemma i natt! Jag gick förbi henne i går kväll fylld av oro då hon ej svarade på telefonen. Skönt nog så hade E bara varit i köket och telefonen låg i vardagsrummet men som föräldrar så blir både jag och hennes pappa men främst jag riktigt oroliga nuförtiden. Allt kan hända!

Det var i ärlighetens namn fruktansvärt att se min dotters uppgivenhet. Livsgnistan saknades och hon såg på något sätt avtrubbad ut. Det var rätt länge sedan jag såg henne så mycket under isen och mitt hjärta brister varje gång. Det är förfärligt att se! Och det är svårt att förstå hur det kan bli så där då man själv aldrig har upplevt en depression. För jag antar att det är det hon har och säkert var hon påverkad av mediciner också.

I fredags hade någon från sjukhuset ringt mig men aldrig pratat in ett meddelande. Jag var ju på resande fot då och tror att jag precis då det ringde befann mig i säkerhetskontrollen i Spanien. Den enda jag kan komma på att det var är faktiskt Es doktor som jag mailade. Får se om han återkommer!

Mina goa vänner reagerar precis som vi alla andra angående psykiatrin och deras sätt att hantera det här med E och två av dem har på varsitt håll kontaktat journalister som båda jobbar på VK och dem verkar rätt intresserade av att göra ett reportage. Medicinhanteringen är ju under all kritik och att dem inte kan en gång för alla skicka vår dotter till ett behandlingshem är förjävligt. Hon är kanske inte den sjukaste på psykiatrin men hon mår fan inte bra och har kämpat i så många många år och inte fått ha en vanlig tonårstid eller något liv alls om jag ska vara ärlig. Tänk själv att ständigt brottas med ångest och demoner inom dig, med tankar på att du inte orkar leva med ångesten men att du egentligen antagligen vill leva....bara inte med det dåliga måendet...

För ungefär tre år sedan blev vi föräldrar ju lovade av verksamhetchefen och överläkaren på psykiatrin att OM inte Vågen som E skulle få börja fungerade så kunde Lenagården i Uppsala absolut vara ett alternativ. Ett löfte som dem inte kunde hålla och tyvärr så har vi inget skriftlig på det löftet. Så vi har egentligen inget att komma med och så länge nu vår dotter inte vill få en annan behandling så känns det rätt kört. Även om hon inte förstår sitt eget bästa och egentligen borde få tvångsvård!

Tills något händer så kan vi bara fortsätta kämpa för vår dotters liv!




Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...